Jag kom att t\u00e4nka p\u00e5 hur l\u00e4nge sedan det nu var jag h\u00f6rde n\u00e5got fr\u00e5n min \u00e4lskade Gretel. Och l\u00e4ngesedan var det ocks\u00e5, jag skrev till henne. Men n\u00e4r man t\u00e4nker p\u00e5, hur ovisst det \u00e4r, om breven komma fram eller ej, och att de skola genomsnokas av censorn, s\u00e5 mister man n\u00e4stan lusten att skriva. Dock f\u00e5r jag v\u00e4l inom de n\u00e4rmaste dagarna skicka henne ett, om ock litet, s\u00e5 dock livstecken.<\/p>\n
Som best\u00e4mt var reste jag p\u00e5 s\u00f6ndag till Liding\u00f6n och tillbragte d\u00e4r en lugn och stilla dag. Efter den goda middagen beg\u00e5vo oss Anna, Olle och jag till ett badhus vid Askrikefj\u00e4rden, d\u00e4r Olle och jag plaskade av hj\u00e4rtans lust. Men det \u00e4r d\u00e5 inte alls s\u00e5 h\u00e4rligt att bada i badhus som att ta friluftsbad och ligga p\u00e5 stranden och gassa sig i solen.<\/p>\n
Innan jag gick till sl\u00e4ktingarna var jag i Liding\u00f6 lilla rara kyrka. D\u00e4r var n\u00e4stan fullt med folk, trots det h\u00e4rliga sommarv\u00e4dret. Och enligt min \u00e5sikt var det ingen vidare bra predikan.<\/p>\n
P\u00e5 m\u00e5ndagsmorgon blev jag n\u00e5got f\u00f6rv\u00e5nad att finna Elsas s\u00e4ng som jag p\u00e5 s\u00f6ndagkv\u00e4llen b\u00e4ddat, alldeles or\u00f6rd. Fram p\u00e5 f\u00f6rmiddagen ringde jag henne p\u00e5 kontoret, men fick d\u00e5 det beskedet, att fr\u00f6ken Lindquist p\u00e5 grund av illam\u00e5ende stannat hemma. Jag pinglade d\u00e5 p\u00e5 hem f\u00f6rst\u00e5s och fick h\u00f6ra en ynklig r\u00f6st, som ber\u00e4ttade bl.a., att segelb\u00e5ten p\u00e5 grund av s\u00e5 gott som fullst\u00e4ndig vindstilla, ej kommit in till Vaxholm f\u00f6rr\u00e4n klockan 1 p\u00e5 natten och det s\u00e5lunda ej fanns m\u00f6jlighet att ta sig in till stan f\u00f6rr\u00e4n p\u00e5 m\u00e5ndag morgon. Och s\u00e5 hade hon f\u00f6rkylt sig s\u00e5 grundligt, att hon blev liggande hes och med ont i huvudet b\u00e5de p\u00e5 m\u00e5ndag och tisdag. Idag har hon visserligen varit uppe, men ej p\u00e5 kontoret. Jag har f\u00f6rst\u00e5s lagat mat \u00e5t henne o.s.v. och pysslat om henne p\u00e5 b\u00e4sta s\u00e4tt.<\/p>\n
P\u00e5 m\u00e5ndag eftermiddag \u00f6vade vi gymnastik p\u00e5 Stadion, d\u00e4r det p\u00e5 grund av det s\u00e5 efterl\u00e4ngtade regnet, som fallit ganska mycket under natten och dagens lopp, var t\u00e4mligen bl\u00f6tt. Jag roade mig med att l\u00f6pa banan runt tv\u00e5 g\u00e5nger, och det gick galant. Det var h\u00e4rligt att gymnastisera d\u00e4rinne i det vackra Stadion under bar himmel.<\/p>\n
F\u00f6r \u00f6vrigt \u00f6nskar jag nu den d\u00e4r uppvisningen s\u00e5 l\u00e5ngt pepparn v\u00e4xer. \u00c4r n\u00e4mligen p\u00e5 s\u00f6ndag, d\u00e5 den skall g\u00e5 av stapeln, b\u00e5de bjuden till Maja och Edvard samt Ragnhild. Den senare ringde mig ig\u00e5r och fr\u00e5gade, om jag inte ville f\u00f6lja med henne och hennes br\u00f6der till Skansen. <\/p>\n
Som Elsa visade mest lust f\u00f6r att sova, accepterade jag, var f\u00f6rst uppe hos Ragnhild och spelade ett slag, och sedan beg\u00e5vo vi oss upp till Skansen. D\u00e4r slogo vi oss ned och best\u00e4llde kaffe och bakelser.<\/p>\n
Men, du milde himmel, ett s\u00e5nt kaffe och vilka bakelser sen. N\u00e4stan o\u00e4tbara h\u00e5rda r\u00e5gbitar. Det \u00e4r d\u00e5 stor skandal vilka genomusla varor de ha p\u00e5 Skansen. Och musiken var synnerligen tr\u00e5kig, s\u00e5 vi gingo d\u00e4rifr\u00e5n till Parkcaf\u00e9et, d\u00e4r vi drucko t\u00e9, \u00e5to sm\u00f6rg\u00e5sar och bakelser. Det var annat det. Alldeles utm\u00e4rkt gott. Och den h\u00e4rliga str\u00e5korkestern spelade pigga bitar, Czardasfurstinnan, Mr. Rubinstein, Im Zigeunerleger etc. Vi gingo inte d\u00e4rifr\u00e5n f\u00f6rr\u00e4n \u00f6ver 11.<\/p>\n
Ragnhild bj\u00f6d mig, som sagt, ut till deras lantst\u00e4lle p\u00e5 Run\u00f6 till s\u00f6ndag. Hennes mamma och pappa ha rest bort och de t\u00e4nkte bjuda ut en del ungdom att ligga kvar \u00f6ver natten och skulle ha livat v\u00e4rre. Och nu kan jag inte fara f\u00f6r den d\u00e4r v\u00e4lsignade uppvisningens skull.<\/p>\n
Ack, om jag kunde kr\u00e5ngla mig ifr\u00e5n den p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt \u00e4nd\u00e5!!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Jag kom att t\u00e4nka p\u00e5 hur l\u00e4nge sedan det nu var jag h\u00f6rde n\u00e5got fr\u00e5n min \u00e4lskade Gretel. Och l\u00e4ngesedan var det ocks\u00e5, jag skrev till henne. Men n\u00e4r man t\u00e4nker p\u00e5, hur ovisst det \u00e4r, om breven komma fram eller ej, och att de skola genomsnokas av censorn, s\u00e5 mister man n\u00e4stan lusten att […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":29200,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3442,3425],"tags":[],"class_list":["post-28610","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-3442","category-mormors-dagbok"],"yoast_head":"\n