Tidigare har jag ber\u00e4ttat om garveriet i Sulvik. Men det var h\u00e5rt arbete f\u00f6r liten vinning, s\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r s\u00f6kte jag mig till Karlstad l\u00e4derfabrik som ges\u00e4ll. D\u00e4r var jag ett \u00e5r, men \u00e4ven d\u00e4r var det liten utkomst, s\u00e5 jag s\u00f6kte mig vidare till min sv\u00e5gers fiskexportaff\u00e4r i G\u00f6teborg, 1897.<\/p>\n
(Senare i livet, 1922, \u00f6vertog jag Karlstads Nya l\u00e4derfabrik, eller rent ut narrades att \u00f6vertaga denna. Fabriken hade g\u00e5tt med god vinst \u00e4nda till vid denna tid, d\u00e5 priserna gingo ned katastrofalt och f\u00f6ljden blev att jag ej kunde forts\u00e4tta med den, men i 10 \u00e5r h\u00f6ll jag ut.) <\/p>\n
Och nu b\u00f6rjade v\u00e4l mina b\u00e4sta \u00e5r. Jag menar b\u00e4sta p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt att man brukar v\u00e4l r\u00e4kna \u00e5ren mellan 25 och 50, f\u00f6r en m\u00e4nniskas b\u00e4sta. <\/p>\n
Om arbetet d\u00e4r i fiskaff\u00e4ren vore mycket att s\u00e4ga. P\u00e5 sommaren var arbetet ej anstr\u00e4ngande ty d\u00e5 expedierades bara till kunder i Svenska landsorten i mindre partier, mest best\u00e5ende av saltad fisk s\u00e5som kolja, kabbeljo, och n\u00e5gon g\u00e5ng f\u00e4rsk fisk, som isades, men d\u00e5 vintern mellan 1897 och 1898 kom intr\u00e4ffade ett stort sillfiske och d\u00e5 var det sv\u00e5rt att f\u00e5 tiden att r\u00e4cka till. <\/p>\n
De sillastade segelb\u00e5tarna utifr\u00e5n sk\u00e4rg\u00e5rden kunde anl\u00e4nda vilken tid som helst p\u00e5 dagen, mest p\u00e5 kv\u00e4llen, och d\u00e5 var det att b\u00f6rja lossa sillen, som l\u00e5g l\u00f6s i lastrummet. <\/p>\n
Sillen bars sedan upp till magasinet d\u00e4r den packades i l\u00e5dor. De f\u00e4rdigpackade l\u00e5dorna k\u00f6rdes s\u00e5 av \u00e5kare ned till de v\u00e4ntande Tyska eller Engelska b\u00e5tarna, som ofta blevo f\u00f6rsenade, d\u00e5 det ju var alldeles om\u00f6jligt att kunna veta n\u00e4r fiskeb\u00e5tarne anl\u00e4nde med sina laster fr\u00e5n sk\u00e4rg\u00e5rden. <\/p>\n
F\u00f6rs\u00e4ljningen till Tyskland skedde per telegraf och gick s\u00e5 till, att s\u00e5 fort man fr\u00e5n sin uppk\u00f6pare, som med bogserb\u00e5t l\u00e5g ute i sk\u00e4rg\u00e5rden, f\u00e5tt uppgift om vad priset f\u00f6r stunden var, s\u00e4nde man en telegrafisk offert till kunderna i Tyskland om hur stort parti man kunde s\u00e4nda med den eller den b\u00e5ten och till vilket pris. <\/p>\n
Kom d\u00e5 fr\u00e5n Tyskland svar t.e.x. accepterar 200 l\u00e5dor, s\u00e5 g\u00e4llde det ju att f\u00e5 partiet med den offererade l\u00e4genheten, i annat fall var ju kunden ej bunden vid sitt bud. England \u00e5ter, k\u00f6pte ej sill i fast r\u00e4kning utan dit s\u00e4nde man i konsignation till en agent som sedan redovisade efter det varan f\u00f6rs\u00e5lts. <\/p>\n
P\u00e5 den Engelska marknaden kunde s\u00e4rdeles intressanta saker intr\u00e4ffa. Man hade t.e.x. med en b\u00e5t avs\u00e4nt 600 l\u00e5dor som i ink\u00f6p kostade 10 kr per l\u00e5da. B\u00e5ten kunde komma ut i d\u00e5ligt v\u00e4der med h\u00f6g sj\u00f6, och bli avsev\u00e4rt f\u00f6rsenad. Vid framkomsten till eexempelvis London kunde d\u00e4r ligga flera laster sill fr\u00e5n Norge i f\u00f6rv\u00e4g, som hade fin och f\u00e4rsk vara och v\u00e5r Svenska b\u00e5ts last s\u00e5g ej s\u00e5 aptitlig ut till f\u00f6ljd av den l\u00e5nga sj\u00f6resan och sj\u00f6h\u00e4vningen, som \u00e4ven kunde r\u00f6ra om lasten. <\/p>\n
Nog av, besiktningsmannen kommer ombord och avger utl\u00e5tandet: oduglig till m\u00e4nniskof\u00f6da, kondemneras. D\u00e5 nu besiktningsm\u00e4nnen i dessa fr\u00e5gor \u00e4r h\u00f6gsta instans, var ju ej annat att g\u00f6ra \u00e4n bita i det sura \u00e4pplet och finna sig i f\u00f6rlusten. <\/p>\n
L\u00e5t oss nu ta ett annat exempel fr\u00e5n den engelska marknaden: Fisket har varit stort, priserna till f\u00f6ljd d\u00e4rav l\u00e5ga, vi s\u00e4nda \u00e5ter 600 l\u00e5dor till London som i ink\u00f6p kostar oss 2 kronor per l\u00e5da. Efter n\u00e5gra dagar kommer telegram: allt s\u00e5lt till 18 skilling. En s\u00e5dan f\u00f6rs\u00e4ndelse r\u00e4ttar ju till en hel del, trots att agenten vid redovisningen g\u00f6r avdrag f\u00f6r kostnaderna i och f\u00f6r bortskaffande av den kondemnerade lasten. <\/p>\n
D\u00e5 vi i Fiskaff\u00e4ren hade h\u00f6gst 4 \u00e0 5 anst\u00e4llda m\u00e5nadskarlar, m\u00e5ste man ju vid intr\u00e4ffande st\u00f6rre fisken i och f\u00f6r packning anst\u00e4lla en hel del tillf\u00e4llighetsarbetare och man m\u00e5ste nog s\u00e4ga att dessa var av, minst sagt, s\u00e4mre kvalit\u00e9. <\/p>\n
D\u00e4r fanns s\u00e5dana som tillf\u00e4lligtvis var ute fr\u00e5n H\u00e4rlanda, l\u00f6sdrivare av alla slag, notoriska krogkunder och slagsk\u00e4mpar och andra obskyra element och d\u00e5 man d\u00e4rtill tar i betraktande att sillpackningen f\u00f6r det mesta m\u00e5ste p\u00e5g\u00e5 under natten samt att det denna tid ej var s\u00e5 sv\u00e5rt att \u00f6verkomma spritdrycker, s\u00e5 kan man g\u00f6ra sig en ungef\u00e4rlig f\u00f6rest\u00e4llning om s\u00e4llskapstonen i denna unika krets. <\/p>\n
Vad som mest faller mig i minnet \u00e4r de \u00f6knamn som f\u00f6rekom i den allm\u00e4nna konversationen. Der fanns Skjorta, Kolja, Sm\u00e5land, Satan, Vackra karlson, Molnets broder o.s.v. Varifr\u00e5n den sistn\u00e4mnde f\u00e5tt sitt \u00f6knamn \u00e4r ej gott att s\u00e4ga. Det var ej alls ovanligt att polis m\u00e5ste tillkallas d\u00e5 n\u00e5gra st\u00f6rre slagsm\u00e5l och bataljer gick av stapeln ooh r\u00e4tt allvarliga skadeg\u00f6relser f\u00f6rekom ibland. <\/p>\n
Vila fick man g\u00f6ra d\u00e5 det passade och det var ej tal om att f\u00e5 en hel natts ost\u00f6rd ro. Ibland, d\u00e5 man fram p\u00e5 morgontimmarna skulle ned och teckna konossement p\u00e5 b\u00e5tarna, kunde h\u00e4nda att man h\u00f6ll p\u00e5 att somna under det man gick p\u00e5 gatan. Som f\u00f6rut n\u00e4mnts s\u00e5 var arbetet under sommaren s\u00e5 mycket lindrigare och vi reste d\u00e5 ofta ut till min sv\u00e5gers sommarst\u00e4lle vid Pixbo, p\u00e5 Bor\u00e5sbanan, p\u00e5 eftermiddagarna och brukade stanna d\u00e4r \u00f6ver natten. <\/p>\n
Under tiden hos min sv\u00e5ger fick jag \u00e4ven g\u00f6ra en del resor i landsorten, mestadels i V\u00e4sterg\u00f6tland, f\u00f6r att bes\u00f6ka kunder till vilka vi levererade salt sill ooh fisk. Detta var de f\u00f6rsta stegen p\u00e5 den bana, som sedermera kom att bliva min huvudsyssels\u00e4ttning. \u00c5r 1899 gjorde jag en l\u00e4ngre resa f\u00f6r firmans r\u00e4kning, n\u00e4mligen till Kristiansund i Norge i och f\u00f6r uppk\u00f6p av salt sill. <\/p>\n
Fisket av s.k. slofetsill brukar vid jultiden sl\u00e5 till i dessa trakter, men detta \u00e5r fick vi ligga och v\u00e4nta till l\u00e5ngt fram p\u00e5 ny\u00e5ret 1900 innan vi kunde f\u00f6retaga n\u00e5gra uppk\u00f6p. Denna resa f\u00f6retogs i s\u00e4llskap med Grosshandlande Leopold Jakobson i firman Jakobson och Gerle och i honom hade jag ett gott st\u00f6d, d\u00e5 han flera g\u00e5nger f\u00f6rut varit h\u00e4ruppe i samma \u00e4rende och jag d\u00e4remot var ju ute f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen, d\u00e5 det g\u00e4llde denna sida av aff\u00e4ren. <\/p>\n
S\u00e5ledes kom jag att tillbringa den f\u00f6rsta och hitintills enda julen borta fr\u00e5n min familj, och detta i sj\u00e4lva sekelskiftet. Det k\u00e4ndes ganska underligt att sitta p\u00e5 ett hotellrum d\u00e5 man visste att julgranen var t\u00e4nd hemma. <\/p>\n
Vi bodde p\u00e5 hotell Hagelin och hade det utm\u00e4rkt bra. Vi gingo varje dag och l\u00e4ste de telegram som uppsattes p\u00e5 anslagstavlor ang\u00e5ende sillfiskets utsikter och en vacker dag meddelades det att sill p\u00e5tr\u00e4ffats vid en plats som hette Haresundet, mellan Kristiansund och \u00c5lesund och s\u00e5 beg\u00e5vo vi oss dit. Men om vi t\u00e4nkt att f\u00e5 i lugn och ro g\u00f6ra vara uppk\u00f6p h\u00e4r, s\u00e5 hade vi bedragit oss, ty p\u00e5 ett par dagar var d\u00e4r s\u00e5 fullt av stora \u00e5ngb\u00e5tar och vadfiskelag, de f\u00f6rra i och f\u00f6r uppk\u00f6p, de senare f\u00f6r f\u00e5ngst, att d\u00e4r blev en v\u00e4ldig konkurrens. <\/p>\n
H\u00e4r fick man d\u00e5 vara med och p\u00e5 n\u00e4ra h\u00e5ll se hur det g\u00e5r till n\u00e4r sillen g\u00e5r till p\u00e5 allvar. Kusten vid denna plats var en \u00f6dslig ofruktbar landstr\u00e4cka, med n\u00e5gra f\u00e5 bost\u00e4der. S\u00e5ledes inget egentligt fiskl\u00e4ge. De f\u00e5 m\u00e4nniskor som bodde d\u00e4r i trakten syntes ut att vara ytterst fattiga. En enda handelsbod, som \u00e4ven hade hand om posten, fanns och d\u00e5 den v\u00e4ldiga invasionen av m\u00e4nniskor, fr\u00e5n de olika fartygen b\u00f6rjade str\u00f6mma p\u00e5, dels f\u00f6r uppk\u00f6p, dels f\u00f6r postangel\u00e4genheter, s\u00e5 dr\u00f6jde det inte l\u00e4nge f\u00f6rr\u00e4n d\u00e4r var fullkomligt kaos. <\/p>\n
Livsf\u00f6rn\u00f6denheter s\u00e5som mj\u00f6l, fl\u00e4sk, fotogen o.s.v. togo slut p\u00e5 rekordtid och innan de hunnit f\u00e5 lagret f\u00f6rst\u00e4rkt fr\u00e5n n\u00e4rmast liggande engrossister, s\u00e5 var det i h\u00f6gsta grad besv\u00e4rligt. F\u00f6r att sk\u00f6ta posten kom, s\u00e5 fort sig g\u00f6ra l\u00e4t, ett antal tj\u00e4nstem\u00e4n fr\u00e5n Bergen och dessa hade under den korta tid (ca 3 veckor) som fisket varade, fullt upp att g\u00f6ra, ty det \u00e4r l\u00e4tt att f\u00f6rst\u00e5 att d\u00e4r blev en stor v\u00e4rdepost d\u00e5 alla kontantrekvisitioner b\u00f6rjade anl\u00e4nda, pengar vilka skulle anv\u00e4ndas f\u00f6r ink\u00f6p av m\u00e5nga b\u00e5tlaster sill. <\/p>\n
Ibland fanns ej ett enda st\u00e4lle d\u00e4r man kunde bo och vi hade befraktat ett segelfartyg fr\u00e5n Kristiansund, dels att bo uti och dels f\u00f6r insaltning av den uppk\u00f6pta sillen, samt vidare befraktning till n\u00e4rmaste \u00e5ngb\u00e5tshamn. Nu ville turen emellertid att vi i vimlet av b\u00e5tar, p\u00e5tr\u00e4ffade en \u00e5ngare fr\u00e5n Haugesund som \u00e4gdes av en bekant till oss samt f\u00f6rdes av dennes broder och vi blevo inbjudna att bo ombord hos dem och d\u00e4r hade vi det p\u00e5 alla s\u00e4tt bekv\u00e4mt. <\/p>\n
Dessa b\u00e5da herrar voro grosshandlanden Kristian H\u00f6gh Herrvig och hans broder sj\u00f6kapten Peder Herrvig. Den f\u00f6rra har jag sedermera tr\u00e4ffat i Sverige, varom mera l\u00e4ngre fram. Sedan vi var f\u00e4rdiga med v\u00e5ra uppk\u00f6p reste vi till \u00c5lesund, varifr\u00e5n vi hems\u00e4nde den erh\u00e5llna sillen, och sj\u00e4lva \u00e5terv\u00e4nde vi \u00f6ver Kristiansand, Trondhjem, till Sverige. <\/p>\n
Vid hemkomsten efter Norgeresan gjorde jag p\u00e5 v\u00e5ren 1900 n\u00e5gra resor i f\u00f6rs\u00e4ljningssyfte. P\u00e5 sommaren 1901 l\u00e4mnade jag min sv\u00e5gers aff\u00e4r och antog plats hos en firma i oljebranschen, n\u00e4mligen Maijgren & Co, och b\u00f6rjade nu att tv\u00e5 g\u00e5nger \u00e5rligen bes\u00f6ka alla Svenska st\u00e4der fr\u00e5n Ystad till Gefle.<\/p>\n
Mina huvudsakligaste kunder, var under dessa resor fabriker, mekaniska verkst\u00e4der, gjuterier, j\u00e4rnhandlande och bagare. Bagare kan ju tyckas ej h\u00f6ra samman med en oljefirma, men de anv\u00e4nde, \u00e5tminstone p\u00e5 denna tid, s.k. pl\u00e5tolja, n\u00e5gon billigare sorts matolja till att sm\u00f6rja pl\u00e5tar med. Och som firman f\u00f6rut arbetat i speceribranschen, hade den \u00e4ven kvar t.e.x. kardemummafr\u00f6, varav bagare ju f\u00f6rbrukar en hel del. <\/p>\n
Jag fortsatte nu att resa f\u00f6r denna firma till 1905, d\u00e5 jag b\u00f6rjade att g\u00f6ra aff\u00e4rer f\u00f6r egen del men med d\u00e5ligt resultat, varf\u00f6r jag associerade mig med firman Deijenberg & Co och nu hade man hunnit fram till f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget, vilket f\u00f6rorsakade en v\u00e4ldig omkastning i allt vad aff\u00e4rer hette och som jag sedan Maijgrenska tiden var v\u00e4l insatt i Grafitaff\u00e4rer b\u00f6rjade jag nu att koncentrera mig p\u00e5 denna vara, och bes\u00f6kte gjuterier \u00f6ver hela Sverige med gott resultat och gjorde goda f\u00f6rtj\u00e4nster. <\/p>\n
Med dessa aff\u00e4rer fortsatte jag \u00e4ven sedan firman Deijenberg & Co uppg\u00e5tt i Br\u00f6derna Deijenberg. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Tidigare har jag ber\u00e4ttat om garveriet i Sulvik. Men det var h\u00e5rt arbete f\u00f6r liten vinning, s\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r s\u00f6kte jag mig till Karlstad l\u00e4derfabrik som ges\u00e4ll. D\u00e4r var jag ett \u00e5r, men \u00e4ven d\u00e4r var det liten utkomst, s\u00e5 jag s\u00f6kte mig vidare till min sv\u00e5gers fiskexportaff\u00e4r i G\u00f6teborg, 1897. (Senare i livet, 1922, \u00f6vertog […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":28436,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3465],"tags":[],"class_list":["post-28433","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-bilagor"],"yoast_head":"\n