Vad vore livet utan alla de sm\u00e5 eller stora episoder, som d\u00e5 och d\u00e5 komma som ett h\u00e4rligt avbrott i ensamheten? Livet vore tr\u00e5kigt! Och jag tackar alla goda g\u00e5vors givare f\u00f6r de h\u00e4rliga avbrotten, som f\u00f6rgyller upp vardaglighetens gr\u00e5het, och l\u00e4mnar minnen som g\u00f6ra sinnet ljust och glatt. Ett s\u00e5dant minne har jag nu f\u00e5tt efter den trevliga, roliga segelturen i l\u00f6rdags och s\u00f6ndags. <\/p>\n
P\u00e5 l\u00f6rdag kv\u00e4ll g\u00e5vo vi oss av fr\u00e5n Sk\u00e4rs\u00e4tra centralbrygga i Ragnar Israelssons bussiga koster. En praktisk b\u00e5t med bra utrymme och starka don. Det var Ragnhild och jag, Ragnar Israelsson samt tv\u00e5 sjukgymnaster, herrar Algot Johansson och Delow. <\/p>\n
Vinden var synnerligen d\u00e5lig p\u00e5 l\u00f6rdagkv\u00e4llen. Det gick “sakta men s\u00e4kert” Och jag hade “plenty of time” att stifta bekantskap med herrarna. Ragnhild kokte kaffe p\u00e5 ett spritk\u00f6k, och s\u00e5 drack vi det under sk\u00e4mt, skratt och “skorpk\u00e4k” m.m. Och sen r\u00f6kte vi cigaretter och hade det ljuvligt. Men Pelle, som Ragnhild kallar sin bror, och som var skutans barske kapten, gav oss snart jobb. <\/p>\n
“Nu f\u00e5r vi ro ett tag, pojkar” sa han, och s\u00e5 knogade vi en stund i tur och ordning med \u00e5ran. Men det blevo vi snart tr\u00f6tta p\u00e5, gjorde myteri mot kaptenen, och gav katten i \u00e5ran. “L\u00e5t b\u00e5ten g\u00e5, hur sakta den vill, g\u00f6r ingenting, nu vilar vi oss,” sa n\u00e5gon. Och r\u00e4tt som det var befann jag mig ensam sittande, t\u00e4tt bredvid Algot J. p\u00e5 backen, medan pratet fr\u00e5n de andra h\u00f6rdes fr\u00e5n aktern. <\/p>\n
Men storseglet hade vi som en v\u00e4gg bakom oss, och voro alldeles f\u00f6r oss sj\u00e4lva. Jag kan inte beskriva, vilken h\u00e4rlig afton det var. Skymningen b\u00f6rjade falla, men \u00e4nnu gl\u00f6dde aftonrodnaden i v\u00e4ster. Och sakta plaskade sm\u00e5 b\u00f6ljor mot b\u00e5ten. Vi sutto och s\u00e5go r\u00e4tt in i solnedg\u00e5ngens sken och talade om allt m\u00f6jligt, som en ung man och kvinna kan finna p\u00e5 att tala om. F\u00f6rst helt likgiltiga saker, sedan allt mera personligt. <\/p>\n
Hans arm hade funnit v\u00e4gen runt min midja och hans ansikte var mycket n\u00e4ra mitt. Han str\u00f6k undan en liten raknande lock vid mitt ena \u00f6ra och s\u00e5g mig fr\u00e5gande in i \u00f6gonen. Men jag v\u00e4nde ansiktet mot det bleknande skimret i v\u00e4ster, och lutade endast mitt huvud mot hans axel. De andra pratade och skrattade bakom seglet. <\/p>\n
Vi samtalade sakta p\u00e5 engelska. Han har haft praktik i England 18 m\u00e5nader s\u00e5 han \u00e4r ganska kunnig i spr\u00e5ket. Och han sade f\u00f6rst\u00e5s s\u00e5 mycket rart och vackert och jag svarade och kunde ibland inte l\u00e5ta bli att retas lite och gav honom sm\u00e5 (kanske koketta) \u00f6gonkast, f\u00f6r att se vilken verkan det hade. <\/p>\n
Men han bara log med sina vackra vita t\u00e4nder och sade: \u201dOh, such a little naughty girl\u201d. Och s\u00e5 sade jag: “Oh, please look at that beautiful, beautiful red cloud just over the trees there far away\u201d. Men han tittade p\u00e5 mig ist\u00e4llet, och s\u00e5 sade han: “Now, you little girl” – och s\u00e5 b\u00f6jde han upp mitt ansikte mot sitt och s\u00e5….. s\u00e5… kysste han mig p\u00e5 munnen. Tre g\u00e5nger. Varligt och vackert. Han hade s\u00e5 mjuka varma l\u00e4ppar. Jag tyckte om det. Och sen sade vi inte mycket. <\/p>\n
Sommarnattens sagolika st\u00e4mning grep oss med all sin makt, vi voro tv\u00e5 lyckliga m\u00e4nniskobarn, som nj\u00f6to av all dess sk\u00f6nhet. Hans arm fattade mig s\u00e5 innerligt och hans l\u00e4ppar trycktes s\u00e5 mjukt mot min kind. Men de andra v\u00e4snades f\u00f6rf\u00e4rligt bakom seglet. Och r\u00e4tt som det var, voro vi indragna i deras livliga sk\u00e4mt och fingo tills\u00e4gelse, att snart skulle vi l\u00e4gga iland. <\/p>\n
I en liten, f\u00f6rtjusande vik seglade vi in och snart l\u00e5g b\u00e5ten f\u00f6rt\u00f6jd och seglen voro beslagna och Ragnhild och jag dukade fram kv\u00e4llsmaten. En massa sm\u00f6rg\u00e5sar och t\u00e9 placerades p\u00e5 ett par br\u00e4der, som lagts tv\u00e4rs \u00f6ver “aktersalongen” och en ren handduk upph\u00f6jdes till rang, heder och v\u00e4rdighet av bordduk. Ett stearinljus i en butelj tj\u00e4nstgjorde som kandelaber och kv\u00e4llsvarden av\u00e5ts under den gladaste st\u00e4mning. <\/p>\n
Herr Delow var f\u00f6rf\u00e4rligt rolig. Sade tokigheter i ett k\u00f6r, s\u00e5 vi h\u00f6llo p\u00e5 att g\u00e5 \u00e5t av skratt. Och vi andra gav honom knappast efter. Ragnar, den store kaptenen, var den tystaste av s\u00e4llskapet. “S\u00e5n \u00e4r han j\u00e4mt\u201d sa Ragnhild, “men han har livat \u00e4nd\u00e5\u201d. Och s\u00e5 f\u00f6rt\u00e4rde vi v\u00e5ra sm\u00f6rg\u00e5sar utan att ta notis om diverse sm\u00e4rre flygf\u00e4n, som lockats dit av ljuset, och sen lagt sig att d\u00f6 p\u00e5 sm\u00f6rg\u00e5sarna. <\/p>\n
“Stuvade myggl\u00e5r \u00e4r min f\u00f6rtjusning\u201d, upplyste herr Delow. Efter maten klarade vi undan grejorna och satt sen och r\u00f6kte och sm\u00e5pratade en bra stund. Varunder vi alla kommo riktigt bra underfund med varandra. “Nej, nu g\u00e5r vi allt till kojs”, tyckte kapten. <\/p>\n
Nu skulle vi ligga allesamman inne i backen, med b\u00e4ddarna tv\u00e4rs\u00f6ver. Vi voro fullt p\u00e5kl\u00e4dda f\u00f6rst\u00e5s, lossade bara p\u00e5 kl\u00e4derna lite. Innerst vid masten placerades herr D. Sen kom Algot, s\u00e5 Ragnhild, jag och ytterst Ragnar. \u201dUsch, vad ni \u00e4r or\u00e4ttvisa mot mig\u201d, tyckte herr D., \u201djag ska allt st\u00e4lla till ett st\u00f6rre kalas \u00e5 inte bju n\u00e5gon av Er”. <\/p>\n
Och sen blev det ett f\u00f6rf\u00e4rligt sk\u00e4mt och skratt. Klockan var tv\u00e5, men ingen kunde sova. Den ena roliga historien avl\u00f6ste den andra, och st\u00e4mningen var synnerligen h\u00f6g. Herr D beklagade sig f\u00f6rst\u00e5s \u00f6ver sin plats. “H\u00f6rru kapten, skyll inte p\u00e5 mej om det \u00e4r h\u00e5l halvv\u00e4gs genom masten i morgon, den kl\u00e4mmer in ryggm\u00e4rgen om mig\u201d. Och s\u00e5 ett fruktansv\u00e4rt st\u00e5nkande och mediterande \u00f6ver v\u00e4rldens vederv\u00e4rdigheter i allm\u00e4nhet, och att ligga med en mast halvv\u00e4gs in i ryggen, i synnerhet. <\/p>\n
Jag l\u00e5g alldeles utm\u00e4rkt bra p\u00e5 h\u00f6ger sida med Ragnars bl\u00e5 sj\u00f6manskrage alldeles inp\u00e5 mig. Han hade f\u00e5tt fatt i min v\u00e4nstra hand, och l\u00e5g och tryckte sina l\u00e4ppar mot mina fingrar. Det k\u00e4ndes faktiskt rogivande. Men fast det s\u00e5 sm\u00e5ningom blev tyst inne i banken, kunde jag inte sova. Ragnar reste p\u00e5 sig och t\u00e4nde en cigarett. Och tittade p\u00e5 mig och hans magra ansikte s\u00e5g s\u00e5 trevligt och v\u00e4nligt ut, och jag log emot honom. Och s\u00e5 v\u00e4nde han sig emot mig och satte cigaretten mellan mina l\u00e4ppar, och sen tog han den sj\u00e4lv. Och d\u00e4r l\u00e5g vi och log mot varandra och r\u00f6kte vartannat tag. <\/p>\n
Och d\u00e5 cigaretten var slut, var jag ganska s\u00f6mnig, och l\u00e5g med halvslutna \u00f6gon och s\u00e5g Ragnar ligga och titta p\u00e5 mig. Jag tror hans \u00f6gon voro mest f\u00e4stade p\u00e5 min mun och pl\u00f6tsligt b\u00f6jde han sig mot mig och han, den str\u00e4nge allvarlige kaptenen, tryckte sina vackra, svala l\u00e4ppar mot mina. Oh, sommarnattens trolska makt \u00e4r stor! Och vi \u00e4r bara svaga m\u00e4nskliga varelser. Och allt var s\u00e5 vackert och upph\u00f6jt. S\u00e5 \u00e4r naturen, och vad skola vi g\u00f6ra mot den?! En ung man, och en ung kvinna, tv\u00e5 l\u00e4ppar som tryckas mot varandra. Det var s\u00e5 fritt fr\u00e5n all lidelse och passion. V\u00e5ra tankar voro lika, rena och svala, som v\u00e5ra l\u00e4ppar. Det var ju bara ett oskyldigt sv\u00e4rmeri, som f\u00f6ddes i sagonattens alltmer dunkla skymning. <\/p>\n
Sen l\u00e5go vi stilla och jag sl\u00f6t \u00f6gonen och f\u00f6rs\u00f6kte sova. Ragnar l\u00e5g med sin kind mot min. Det var en s\u00e5dan obeskrivlig k\u00e4nsla av ro och trygg vila. Och jag l\u00e5g och t\u00e4nkte p\u00e5 Algot, som nyss f\u00f6rut hade kysst mig och undrade, om jag gjorde mycket or\u00e4tt. Oh nej, such is life!<\/p>\n
Jag tror att de andra sovo en liten stund. Men sj\u00e4lv l\u00e5g jag och stirrade med vid\u00f6ppna \u00f6gon p\u00e5 himlen, som v\u00e4lvde sig nattung \u00f6ver \u00f6ppningen i backen. Och klockan 4 b\u00f6rjade det redan bli r\u00f6relse d\u00e4rinne. Nu var allt alldeles ljust, och b\u00f6ljorna, som f\u00f6rut skvalpat s\u00e5 s\u00f6mnigt och sakta mot b\u00e5ten, b\u00f6rjade nu att dunka riktigt livligt. <\/p>\n
Vi kravlade oss ut ur backen, och jag klev iland, f\u00f6r att ordna mina tillknycklade kl\u00e4der. Min fl\u00e4ta, som Algot fl\u00e4tat \u00e5t mig p\u00e5 kv\u00e4llen, stod \u00e5t alla v\u00e4derstreck och jag hade ett fasligt sch\u00e5, att f\u00e5 h\u00e5ret fint. Men det gick till slut. Och fin och putsad steg jag ombord, d\u00e4r de andra gingo och s\u00e5go ruggiga ut. <\/p>\n
Herr D. kom just uppstickande ur backen, rufsig och derangerad f\u00f6rst\u00e5s, och bad att damerna v\u00e4lvilligt m\u00e5tte urs\u00e4kta hans av omst\u00e4ndigheternas makt p\u00e5kallade mindre tilltalande apparition o.s.v. Pratade och sade roligheter v\u00e4rre \u00e4n n\u00e5gonsin. <\/p>\n
Snart hade vi ordnat i backen, druckit kaffe och hissat seglen, och s\u00e5 bar det iv\u00e4g. Nu var det h\u00e4rlig vind, och det gick s\u00e5 som herr D. uttryckte sig, att “en oljad blixt \u00e4r ett inte mot det h\u00e4r\u201d. Vid 6-tiden p\u00e5 morgonen passerade vi Vaxholm efter att ha sett den vackraste soluppg\u00e5ng. Hur f\u00f6rtjusande Stockholms sk\u00e4rg\u00e5rd \u00e4r, med alla sina sm\u00e5 skogkl\u00e4dda \u00f6ar och lummiga str\u00e4nder. <\/p>\n
Den str\u00e4nge kaptenen upph\u00f6jde mig till styrman, och jag k\u00e4nde mig fasligt viktig, d\u00e4r jag satt vid rodret och “f\u00f6ll av\u201d, “h\u00f6ll upp i vind” eller vad kapten behagade befalla mig. “Titta p\u00e5 na bara, hon har redan f\u00f6rv\u00e4rvat den typiska styrminen”, sa Ragnhild, “s\u00e5n d\u00e4r ser Pelle ocks\u00e5 ut, n\u00e4r han sitter och styr, allvarsam och pliktuppfylld”. <\/p>\n
“S\u00e5 f\u00f6rtjusande\u201d, l\u00e4spade herr D. “Akta er v\u00e4ldigt noga\u201d, tyckte jag, och h\u00f6ll kurs rakt p\u00e5 ett stort hus i Vaxholm. L\u00e5ngt bortom Vaxholm lade vi till i ett vackert sund med klart h\u00e4rligt vatten. Pojkarna gingo och badade, och Ragnhild och jag lagade frukost, \u00e4gg, sm\u00f6rg\u00e5sar och kaffe. F\u00f6r att akta v\u00e5ra vita kjolar, st\u00f6kade vi i underkjolarna. <\/p>\n
Sen \u00e5ts det och diskades, och d\u00e4refter lade herr D. sig p\u00e5 en stor sten invid strand, d\u00e4r han snart somnade och kapten sl\u00f6ade till nere p\u00e5 ena britsen i backen. Ragnhild l\u00e5nade min baddr\u00e4kt, och gav sig iv\u00e4g p\u00e5 jakt efter ett bra badst\u00e4lle. <\/p>\n
S\u00e5 blev Algot och jag ensamma igen, och satt i aktern och pratade. Om v\u00e5ra hem, om oss sj\u00e4lva och varandra. Vi blevo riktigt goda v\u00e4nner och kommo \u00f6verens om att det \u00e4r h\u00e4rligt att leva och vara ung under ljuvliga sommardagar. Ragnhild dr\u00f6jde l\u00e4nge, s\u00e5 jag gav mig iv\u00e4g p\u00e5 spaning och fann henne snart liggande utstr\u00e4ckt i solen. \u00c4ven jag tog mig ett svalkande bad, och sen gick vi alla ombord, och snart gungade b\u00e5ten p\u00e5 v\u00e5gorna p\u00e5 \u00e5terv\u00e4g till Vaxholm. <\/p>\n
Nu bl\u00e5ste det st\u00e5tligt, men vi hade motvind s\u00e5 vi m\u00e5ste kryssa f\u00f6rst\u00e5s. Det gick h\u00e4rligt fort, och b\u00e5ten “l\u00e5g” s\u00e5 ena relingen ibland var under vattnet. Pojkarna hade fullt sch\u00e5 med skoten. R\u00e4tt vad det var slog en v\u00e5g in \u00f6ver b\u00e5ten, s\u00e5 att vi blevo alldeles nedst\u00e4nkta. Vi m\u00e5ste skjuta luckan \u00f6ver \u00f6ppningen ner till backen. S\u00e5 ska’ de’ vare, n\u00e4r man skall segla. <\/p>\n
Vi gingo in mot Vaxholm i l\u00e5ngslag. Kapten satt s\u00e4ker och allvarsam vid rodret och hade \u00e4ven hand om bomskotet. Han seglar utm\u00e4rkt. Vi passerade Vaxholm och fortsatte kryssningen efter att ha m\u00e5st ta in tv\u00e5 rev. <\/p>\n
Vid holmen fredag lade vi till f\u00f6r att \u00e4ta middag. Grejorna k\u00e5nkades i land, och snart var middagen i full g\u00e5ng med fiskbullar, k\u00f6ttbullar etc. Kaffet var dock ganska miserabelt. Det \u00e4r sannerligen inte s\u00e5 gott att koka kaffe i en kastrull, d\u00e5 man inte alls vet hur mycket man skall l\u00e4gga p\u00e2. Och kaffekornen simmade glatt omkring i glasen, som vi drucko ur. Men det var bara roligt. \u201dNektar och Ambrosia\u201d, tyckte herr D. <\/p>\n
Sen diskades igen, under det Ragnar \u00f6ste b\u00e5ten. Han gjorde d\u00e4rvid den uppt\u00e4ckten, att den m\u00e5tte ha blivit l\u00e4ck. Men vi va inte ledsna f\u00f6r det. “F\u00e5r v\u00e4l \u00f6sa\u201d. V\u00e4rre var, att vinden mojnade av s\u00e5 sm\u00e5ningom. N\u00e4r vi f\u00e5tt Krooks oljetankar i sikte, var det n\u00e4stan ingen vind. Och nu gick det “l\u00e5ngsamt men s\u00e4kert” igen. Och alltsomoftast \u00f6ste vi, v\u00e4l 100-tals liter. B\u00e5ten var alldeles s\u00e4kert l\u00e4ck.<\/p>\n
Jag b\u00f6rjade sm\u00e5ningom bli matt, av brist p\u00e5 s\u00f6mn och av ovanan att vara s\u00e5 l\u00e4nge p\u00e5 sj\u00f6n, s\u00e5 jag gick till vila i backen. D\u00e4r l\u00e5g jag och halvsov bra l\u00e4nge, och alltemellan\u00e5t kom Algot in och \u00f6ste och f\u00f6rs\u00f6kte att pigga upp mig. Jag h\u00f6rde och talade, som i en dr\u00f6m. Var alldeles fruktansv\u00e4rt sl\u00f6. Och d\u00e5 var det s\u00e5 ljuvligt att ligga stilla d\u00e4r nere, s\u00e5 jag t.o.m. f\u00f6redrog det, framf\u00f6r att vara uppe och se p\u00e5 den h\u00e4rliga naturen och hur solen glittrade p\u00e5 vattnet. <\/p>\n
Nu gick det f\u00f6rf\u00e4rligt l\u00e5ngsamt in mot Liding\u00f6n. Klockan hade blivit 9 och \u00e4nnu hade vi en bra bit klar. Oavbrutet m\u00f6tte och gick f\u00f6rbi, \u00e5ngb\u00e5tar, s\u00e5 vi blevo riktigt leda p\u00e5, att gunga i svallv\u00e5gorna. Vid 10-tiden kryade jag p\u00e5 mig och gick upp. \u00c4ven denna kv\u00e4ll var h\u00e4rlig med gl\u00f6dande f\u00e4rgspel i solnedg\u00e5ngen. <\/p>\n
Nu m\u00e5ste Algot ta \u00e5ran, och s\u00e5 rodde han, och Ragnar sk\u00f6tte seglen. Jag satt p\u00e5 backen och pratade med dem, men Ragnhild och herr D. vistades p\u00e5 britsarna d\u00e4rnere. Klockan 11 voro vi vid Nys\u00e4tra, och jag tog adj\u00f6 av dom alla. “Vi se kanske varandra aldrig mer\u201d, hade Algot sagt f\u00f6rut, “p\u00e5 tisdag reser jag tillbaka till England”. <\/p>\n
Ja, s\u00e5 \u00e4r livet, m\u00f6tas och skiljas. Vi tackade varandra f\u00f6r en h\u00e4rlig f\u00e4rd. Och s\u00e5 gick jag iland p\u00e5 bryggan, som l\u00e5g i den svarta skuggan av av tr\u00e4den p\u00e5 stranden, och s\u00e5g b\u00e5ten glida ut. Farv\u00e4l!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Vad vore livet utan alla de sm\u00e5 eller stora episoder, som d\u00e5 och d\u00e5 komma som ett h\u00e4rligt avbrott i ensamheten? Livet vore tr\u00e5kigt! Och jag tackar alla goda g\u00e5vors givare f\u00f6r de h\u00e4rliga avbrotten, som f\u00f6rgyller upp vardaglighetens gr\u00e5het, och l\u00e4mnar minnen som g\u00f6ra sinnet ljust och glatt. Ett s\u00e5dant minne har jag nu […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":28511,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3441,3425],"tags":[],"class_list":["post-28292","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-3441","category-mormors-dagbok"],"yoast_head":"\n