Solen har redan l\u00e4nge str\u00e5lat fr\u00e5n en molnfri himmel, d\u00e5 jag vaknar vid att doktorn g\u00e5r nedf\u00f6r trappan. <\/p>\n
Klockan \u00e4r strax halv 8. Och som rullgardinen \u00e4r upprullad och f\u00f6nsterna vid\u00f6ppna, \u00e4r rummet fyllt av en ljuvlig, lite tung doft fr\u00e5n jasminerna nedanf\u00f6r, och solljuset silar ned genom tr\u00e4dgrenarna. Men jag \u00e4r s\u00e5 ot\u00e4ckt s\u00f6mnig, blicken far sl\u00f6tt \u00f6ver de “brunbl\u00e5 storblommiga”, jag h\u00f6r en liten f\u00e5gel drilla och hur doktorn pratar om n\u00e5ge roligt med Kerstin och Elise d\u00e4rnere, f\u00f6r de skratta, och s\u00e5 slumrar jag till igen, och vaknar inte f\u00f6rr\u00e4n klockan 9. <\/p>\n
Det \u00e4r ju dumt att sova \u00f6ver de h\u00e4rliga morgnarna, men annars blir ju f\u00f6rmiddagen s\u00e5 erbarmligt l\u00e5ng i ensamheten. Och f\u00f6rresten tr\u00f6star jag mig med, att klockan \u00e4r egentligen inte mer \u00e4n 8, f\u00f6r det \u00e4r ju “sommartid\u201d. <\/p>\n
Jag kravlar mig ur s\u00e4ngen, h\u00e4nger mig halvv\u00e4gs ut genom f\u00f6nstret i bara nattlinnet, insuper alla de ljuva dofterna och kikar upp mot himlen. Oh, s\u00e5 h\u00e4rligt! Inte ett moln! Och hur vackert solstr\u00e5larna sila ned mellan tr\u00e4dens l\u00f6vverk och bildar det finaste spetsm\u00f6nster p\u00e5 gr\u00e4smattan. Och ekorrarna, som \u00e4ro n\u00e4stan tama, kila upp och nedf\u00f6r tallen utanf\u00f6r. <\/p>\n
Nerifr\u00e5n sj\u00f6n h\u00f6res bruset fr\u00e5n 9-b\u00e5ten, som just l\u00e4gger till vid bryggan f\u00f6r att avl\u00e4mna mj\u00f6lken och Stockholms Dagblad. Jag kl\u00e4r p\u00e5 mig, s\u00e5 lite som m\u00f6jligt, f\u00f6r framp\u00e5 dan kommer det allt att bli gassigt, och g\u00e5r ner och \u00e4ter frukost. Och sen tar jag med mig tidningen, som \u00e4r inlagd p\u00e5 hyllan i tamburen, upp och b\u00e4ddar och st\u00e4dar lite. <\/p>\n
P\u00e5 byr\u00e5n har jag en bukett doftande jasminer. Ah, jag tycker om deras tunga, s\u00f6vande lukt! Och p\u00e5 bordet st\u00e5r min lilla silverb\u00e4gare fylld med tidiga, f\u00f6rtjusande vackra purpurf\u00e4rgade lukt\u00e4rter. Jag sl\u00e5r mig bekv\u00e4mt ner i soffan f\u00f6r att l\u00e4sa “bladet\u201d. D\u00e4r finns nu en s\u00e5 trevlig f\u00f6ljetong “K” av Mary, Roberts Rinehart. \u00d6vers\u00e4ttning f\u00f6rst\u00e5s. V\u00e5ra tidningar tycks verkligen inte gynna “svensk industri” p\u00e5 det sk\u00f6nlitter\u00e4ra omr\u00e5det. <\/p>\n
N\u00e5, denna h\u00e4r \u00e4r egentligen riktigt bra, och jag klipper t.o.m. ut den f\u00f6r var g\u00e5ng. Tidningen \u00e4r f\u00f6r \u00f6vrigt snart igenomsedd, och s\u00e5 tar jag itu med stenografin. Stenograferar ledaren eller n\u00e5got dylikt lika innerligt tr\u00e5kigt ur tidningen. Och k\u00e4nner mig mycket n\u00f6jd och bel\u00e5ten, d\u00e5 jag h\u00e5llit p\u00e5 en timma. Nu b\u00e4r det av ut i tr\u00e4dg\u00e5rden. <\/p>\n
Jag promenerar l\u00e4ngs \u201db\u00e4r- och roseng\u00e5ngen” och beundrar de h\u00e4rliga rosorna. De underligt gulr\u00f6da Juliet, den sn\u00f6vita madame Druschki eller “Snow Queen\u201d, mjukt orangef\u00e4rgade “Prince de Bulgarie\u201d, den svagt magentaf\u00e4rgade nya “Norwood” och alla de andra. \u201dPrincess Marys” stora enkla blommor lysa som blod. “Rayon d’or” st\u00e5 som intensivt gula f\u00e4rgfl\u00e4ckar mot den m\u00f6rka gr\u00f6nskan, “Madam Ravary\u201d \u00e4r f\u00f6rtjusande, vackert gulr\u00f6da, n\u00e4stan lite tegelf\u00e4rgade. Rosorna st\u00e5 nere vid jordgubbslanden, och \u00e4r det n\u00e5gon alltf\u00f6r stor, fullmogen jordgubbe, som r\u00e5kar komma inom synh\u00e5ll, s\u00e5 \u00e4r den strax putsweg! <\/p>\n
Luften \u00e4r fylld av rosendoft och den s\u00f6taktiga lukten fr\u00e5n b\u00e4ren. Och tr\u00e4dg\u00e5rdss\u00e5ngarna och andra sm\u00e5f\u00e5glar drilla s\u00e5 att strupen kan spr\u00e4ngas. Sj\u00f6n ligger s\u00e5 sval och glittrar i eldskenet, och innan jag vet ordet av befinner jag mig p\u00e5 de sm\u00e5 gungande b\u00f6ljorna i den lilla ekan. Den ekan \u00e4r tj\u00e4rad b\u00e5de utan och innan, men s\u00e5 l\u00e4ttrodd. Som en pil skjuter den fram genom vattnet. Man rank \u00e4r den ocks\u00e5, alldeles f\u00f6rf\u00e4rligt. Det beh\u00f6vs inga vidare h\u00e4ftiga r\u00f6relser i den f\u00f6r att den skall g\u00e5 runt. <\/p>\n
Efter roddturen forts\u00e4tter jag promenaden i tr\u00e4dg\u00e5rden. I stenpartiet \u00e4r det n\u00e4stan bara Campanula nu, Ramondierna \u00e4r slut, Saxifragan ocks\u00e5. D\u00e4r bredvid b\u00f6rja Deutziorna sl\u00e5 ut sm\u00e5 s\u00f6ta sk\u00e4ra eller vita blommor. Men den vackra v\u00e4lluktande Daphnen har blommat ut, Pyrethrum och aklejor prunka med sina brokiga f\u00e4rger. Thalictrums lilaf\u00e4rgade sm\u00e5 blommor och luftiga, fina Adhiantumliknande blad gunga sakta, d\u00e5 en vindfl\u00e4kt drar f\u00f6rbi. Ja, ack s\u00e5 m\u00e5nga vackra blommor det finns h\u00e4r. <\/p>\n
Stora h\u00e4rliga Mandarinliljor st\u00e5 i gr\u00e4smattan under tallarna. Och upp\u00e5t husv\u00e4ggarna kl\u00e4nger vildvin i yppig rikedom \u00e4nda upp till taket. Jag l\u00e4gger mig i gr\u00e4set under en ek nedanf\u00f6r terassen och str\u00e4cker ut mig i min fulla l\u00e4ngd. Oh, hur ljuvligt det \u00e4r. En s\u00e5 s\u00f6mnig, stilla ro \u00f6ver hela st\u00e4llet. Det susar bara lite grand i tr\u00e4den, s\u00e5 s\u00f6vande s\u00e5 lugnt. Och mellan bladen skymtar sj\u00f6n, n\u00e4stan spegelblank. Men varmt \u00e4r det. 24 grader i skuggan. <\/p>\n
Klockan 12 kallar ringklockan till lunch. Och efter lunchen spatserar jag bort\u00e5t Brevik eller Liding\u00f6 villastad, eller ocks\u00e5 hj\u00e4lper jag Kerstin i tr\u00e4dg\u00e5rden. Klipper av vissna blommor, krattar g\u00e5ngarna eller vattnar. Clematis, som snart skall blomma, beh\u00f6ver mycket vatten. Jag knogar och b\u00e4r. Minst 20 kannor, skall Clematis ha. Oh, vad det v\u00e4rker i armar och ben till slut. Men jag har \u00e5tagit mig att vattna ordentligt, och jag knogar ocks\u00e5 upp de 20 kannorna. Och sen sjunker jag ned p\u00e5 min \u00e4lsklingsplats och ligger d\u00e4r or\u00f6rlig en l\u00e5ng stund. <\/p>\n
Klockan \u00e4r nu 2, och vid den tiden brukar jag bada. Oh, en s\u00e5 h\u00e4rlig k\u00e4nsla att f\u00e5 svalka sig i vattnet. Men jag vill inte p\u00e5st\u00e5 att vattnet \u00e4r s\u00e5 vidare fint. Sj\u00f6gr\u00e4s och diverse avskrap fr\u00e5n b\u00e5tarna, som g\u00e5 f\u00f6rbi, verkar lite obehagligt. Men, man v\u00e4njer sig, och jag plaskar gladeligt omkring i sm\u00f6rjan. Simmar bort till Didrikssons brygga eller ibland \u00e4nda till Visings udde. Och t\u00e4nker med vemod p\u00e5 v\u00e4stkustens klara, salta b\u00f6ljor. <\/p>\n
Sen solar jag mig en stund p\u00e5 b\u00e4nken ute i badhuset. Det v\u00e4rsta \u00e4r, att jag blir s\u00e5 ot\u00e4ckt fr\u00e4knig. But, oh I fear, there is no help for that! <\/p>\n
N\u00e4r jag kommer upp, m\u00f6ter jag Hanna utanf\u00f6r, som ger sig “levandes \u00f6ver” f\u00f6r att jag v\u00e5gar simma s\u00e5 l\u00e5ngt. Usch, s\u00e5 hemskt!!! Men jag bara skrattar och g\u00e5r upp, rullar ned markisen och tillbringar en svalkig timma i min soffa, sysselsatt med l\u00e4sning eller dylikt. Och vid 4-tiden f\u00f6rflyttar jag mig ner p\u00e5 verandan med mitt broderi och d\u00e4r sitter jag och ser sedesam och flitig ut, d\u00e5 doktorn och v\u00e4skan kommer, och doktorn h\u00e4lsar mig med sitt vanliga glada: “Nej, men se, jag tror det \u00e4r fr\u00f6ken Boudin, lever fr\u00f6ken \u00e4n\u201d. Vilket jag skrattande bekr\u00e4ftar att jag g\u00f6r, griper v\u00e4skan och drar mig tillbaka till mitt rum f\u00f6r att ta itu med f\u00f6rs\u00e4kringarna. <\/p>\n
Jag brukar klara av “de f\u00e4rdiga\u201d, f\u00f6re middag, s\u00e5vida det inte \u00e4r alltf\u00f6r m\u00e5nga. Till middag f\u00e5 vi nu jordgubbar till efterr\u00e4tt varenda dag, ty vi \u00e4ro ju mitt upp i den b\u00e4sta jordgubbstiden. Det \u00e4r s\u00e5 ljuvligt att sitta ute p\u00e5 verandan och \u00e4ta, vilket vi alltid g\u00f6ra, s\u00e5vida inte v\u00e4dret \u00e4r alltf\u00f6r gr\u00e4sligt. Jag har utsikt ut\u00e5t sj\u00f6n genom en stor glugg mellan ekarna, och alltsomoftast glider en b\u00e5t med vita vackra segel f\u00f6rbi. Efter middagen tar vi resten av f\u00f6rs\u00e4kringarna och sen promenerar vi en bit, eller g\u00e5r och tittar i tr\u00e4dg\u00e5rden allt under livligt samtal. Och skojar g\u00f6ra vi n\u00e4stan j\u00e4mt.<\/p>\n
Klockan 9 \u00e4r det kv\u00e4llsmat och sen sitter jag och l\u00e4ser till 10 eller halv elva. D\u00e5 \u00e4r det nu redan ganska m\u00f6rkt, n\u00e4r vi g\u00e5 upp f\u00f6r trappan och tar godnatt. Det \u00e4r en s\u00e5 m\u00f6rk och vacker skymning i mitt rum, s\u00e5 jag n\u00e4ns inte att t\u00e4nda lampan och dra f\u00f6r rullgardin, utan g\u00f6r toalett i m\u00f6rkret. Det kommer s\u00e5 svalkande fl\u00e4ktar in genom f\u00f6nstren, m\u00e4ngd med den starka, s\u00f6vande doften av jasmin. <\/p>\n
En stj\u00e4rna tindrar blekt \u00f6ver talltopparna, och mellan grenarna ser jag en stor b\u00e5t med t\u00e4nda lanternor sakta glida f\u00f6rbi. Oh, en s\u00e5dan h\u00e4rlig natt! Dr\u00f6mmarnatt, sagonatt, med trolsk skymning under tr\u00e4den och blekt ljus med matta stj\u00e4rnor d\u00e4rovan. Jag ligger p\u00e5 rygg och lyss till suset i tr\u00e4den. L\u00e5ngt bortifr\u00e5n h\u00f6r jag avbrutna toner fr\u00e5n musiken vid Liding\u00f6bro eller Fj\u00e4derholmarna, stundtals \u00f6verr\u00f6stas den av n\u00e5gon motorb\u00e5t, som g\u00e5r f\u00f6rbi. S\u00e5 blir allt s\u00e5 tyst, s\u00e5 tyst. Men pl\u00f6tsligt ljuda tonerna fr\u00e5n en s\u00e5ng utifr\u00e5n sj\u00f6n. Det \u00e4r en varm vacker baryton, som sjunger en liten st\u00e4mningsbit. Om k\u00e4rlek handlar den. <\/p>\n
De \u00e4ro nog tv\u00e5 d\u00e4rute i b\u00e5ten. Han och hon. Ensamma, likgiltiga f\u00f6r allt, utom f\u00f6r den v\u00e4rld av k\u00e4rlek, som ryms inom dem. De sista tonerna av s\u00e5ngen d\u00f6r bort. Nu \u00e4r allt s\u00e5 tyst igen. Men skymningen faller allt m\u00f6rkare, stj\u00e4rnorna b\u00f6rja glimma, Sommarnatt i Norden, Dr\u00f6mmarnatt, sagonatt…<\/p>\n
(blomnamnen kan mycket v\u00e4l ha feltolkats av MA)<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Solen har redan l\u00e4nge str\u00e5lat fr\u00e5n en molnfri himmel, d\u00e5 jag vaknar vid att doktorn g\u00e5r nedf\u00f6r trappan. Klockan \u00e4r strax halv 8. Och som rullgardinen \u00e4r upprullad och f\u00f6nsterna vid\u00f6ppna, \u00e4r rummet fyllt av en ljuvlig, lite tung doft fr\u00e5n jasminerna nedanf\u00f6r, och solljuset silar ned genom tr\u00e4dgrenarna. Men jag \u00e4r s\u00e5 ot\u00e4ckt s\u00f6mnig, […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":28410,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3465],"tags":[],"class_list":["post-28265","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-bilagor"],"yoast_head":"\n