Under rullgardinen silar en strimma av gr\u00e5v\u00e4dersljus. <\/p>\n
Jag vaknar och ligger och h\u00f6r, hur regnet smattrar mot pl\u00e5ttaket t\u00e4tt \u00f6ver mitt huvud. En blick p\u00e5 klockan, som ligger p\u00e5 skrivbordet bredvid mig, s\u00e4ger, att det \u00e4r tid att stiga upp. N\u00e4rmare 9. <\/p>\n
S\u00e5ledes har doktorn redan farit till stan, han reser klockan 8 varje morgon. F\u00f6r det mesta brukar jag h\u00f6ra n\u00e4r han g\u00e5r. Jag str\u00e4cker ut mig i hela min l\u00e4ngd g\u00e4spar och t\u00e4nker, att en s\u00e5dan h\u00e4r ruskdag kunde jag lika g\u00e4rna ligga hela f\u00f6rmiddagen. Fattar s\u00e5 ett raskt beslut, kliver ur s\u00e4ngen med h\u00f6gra foten f\u00f6re (jag \u00e4r best\u00e4mt vidskeplig) och st\u00e5r p\u00e5 golvet, knycker till rullgardinen s\u00e5 att den med en skr\u00e4ll far upp och s\u00e4nder en vemodig blick ut i den gr\u00f6na l\u00f6vsalen utanf\u00f6r mitt f\u00f6nster. <\/p>\n
Regnet strilar ner, mellan de v\u00e5tgl\u00e4nsande bladen. En liten bofink f\u00f6rs\u00f6ker en liten drill, som dock verkar litet matt. Sj\u00f6n bl\u00e4nker fram mellan tr\u00e4den till v\u00e4nster, den ligger alldeles lugn. Och de h\u00e4rliga, sk\u00e4ra syrenerna snett nedanf\u00f6r f\u00f6nstret b\u00f6ja sina doftande klasar, tyngda av vattendropparna. Jag sl\u00e5r upp f\u00f6nstret och en fuktig luft, m\u00e4ngd med alla tr\u00e4dens friska dofter, str\u00f6mmar in i rummet. Av med nattlinnet och s\u00e5 raskt i kl\u00e4derna. Kamningen tar l\u00e4ngst tid. ibland \u00e4r det d\u00e5 om\u00f6jligt att f\u00e5 h\u00e5ret att sitta ordentligt. <\/p>\n
Nerifr\u00e5n k\u00f6ket h\u00f6res slammer i k\u00f6ket fr\u00e5n spiseln och det g\u00e4lla ljudet av 9-b\u00e5tens \u00e5ngvissla sk\u00e4r pl\u00f6tsligt genom luften. S\u00e5 fort jag \u00e4r f\u00e4rdigkl\u00e4dd g\u00e5r jag ner, och klampar avsiktligt ganska h\u00e5rt i trappan, f\u00f6r att Hanna skall h\u00f6ra att jag kommer, och s\u00e4tta in frukosten. Det \u00e4r som vanligt \u00e4gg, sm\u00f6rg\u00e5s med salt k\u00f6tt eller tunga, kaffe och wienerbr\u00f6d. Mycket gott. <\/p>\n
Hanna och jag v\u00e4xla de vanliga fraserna, om det avskyv\u00e4rda regnandet, som aldrig tycks vilja sluta. Efter frukosten g\u00e5r jag upp, b\u00e4ddar s\u00e4ngen och borstar t\u00e4nderna. Det g\u00f6r jag alltid efter frukosten. S\u00e5 flyttar jag lampan fr\u00e5n skrivbordet till ett litet bord, som st\u00e5r mellan s\u00e4ngen och tv\u00e4ttbordet. En stund sitter jag och stirrar ut i den gr\u00f6na, v\u00e5ta v\u00e4rlden utanf\u00f6r mitt f\u00f6nster och f\u00f6ljer med \u00f6gonen en liten ekorre, som hoppar fr\u00e5n den ena droppande grenen till den andra. Han ser \u00e5tskilligt derangerad ut, och den yviga svansen slokar \u00f6mkligt. “Ot\u00e4ckt v\u00e5tt det h\u00e4r,” t\u00e4nker han nog. Och med en l\u00e4tt suck t\u00e4nker jag detsamma och undrar om regnet verkligen skall vara hela dagen. Det ser inte b\u00e4ttre ut. Alldeles j\u00e4mnmulet och stilla. <\/p>\n
S\u00e5 tar jag itu med stenografin och gnor med “era, \u00e4ra, pappa, arab, tvivel\u201d, “D\u00f6beln vid jutas” o.s.v. en timmes tid. D\u00e5 timman \u00e4r till\u00e4ndalupen stoppar jag med en befrielsens suck och en k\u00e4nsla av fullgjord plikt ner stenografib\u00f6ckerna i skrivbordsl\u00e5dan och griper mig an med handarbete. Det finns alltid strumpor att stoppa, knappar att sy i eller kl\u00e4der att laga. Och skulle det till \u00e4ventyrs inte finnas det, har jag alltid ett broderi att tillg\u00e5. D\u00e5 det blir f\u00f6r l\u00e5ngtr\u00e5kigt sl\u00e4nger jag undan det, placerar mig s\u00e5 bekv\u00e4mt som m\u00f6jligt i soffan med benen p\u00e5 en stol och l\u00e4ser “The Clincher” eller n\u00e5gon annan engelsk roman. Lexikonet ligger bredvid och jag sl\u00e5r ordentligt upp de ord, som \u00e4ro alltf\u00f6r obegripliga, och gl\u00f6mmer dem f\u00f6r det mesta lika ordentligt tills n\u00e4sta g\u00e5ng, f\u00f6r att d\u00e5 sl\u00e5 upp dem p\u00e5 nytt. <\/p>\n
Nu har jag dock \u00e4ntligen f\u00e5tt i mig, att \u201dobvious” betyder “p\u00e5taglig” och \u201dvehicle” \u00e5kdon, s\u00e5 att jag slipper sl\u00e5 upp dem mer. Ja, d\u00e4r halvligger jag och l\u00e4ser, och hela tiden silar regnet ner och smattrar mot pl\u00e5ttaket. Och till slut verkar det s\u00e5 s\u00f6vande att jag knappt orkar h\u00e5lla boken, utan m\u00e5ste titta p\u00e5 mina tapeter ett slag, f\u00f6r att inte somna. De tapeterna \u00e4ro storblommiga, bl\u00e5 blommor och bruna blad, s\u00e5na d\u00e4r, som var moderna p\u00e5 90-talet, d\u00e5 det sattes hit kan jag t\u00e4nka mig, och \u00e4ro de fulaste tapeter man g\u00e4rna kan se. Det \u00e4r det enda, som jag inte tycker om, i mitt lilla rum. De fotografier ur sk\u00e5despel, portr\u00e4tt och ritningar jag n\u00e5lat fast p\u00e5 dem, n\u00e4stan f\u00f6rsvinner i den brunbl\u00e5a storblommigheten. <\/p>\n
Klockan 12 h\u00f6res Hannas “serverat” nerifr\u00e5n. Nu \u00e4r det lunch, n\u00e5got gott k\u00f6tt eller pannkaka e.d. samt kaffe igen. F\u00f6rr fick jag cacao till lunch, men det blev jag s\u00e5 innerligen led p\u00e5, att jag bevekande bad doktorn, att f\u00e5 kaffe i st\u00e4llet, vilket beviljades. Efter lunchen str\u00f6var jag omkring i tr\u00e4dg\u00e5rden en stund, ikl\u00e4dd regnrock och badm\u00f6ssa. Paraplyn st\u00e5r inne i stan n\u00e5gonstans, f\u00f6rst\u00e5s. <\/p>\n
Vad det \u00e4r synd om alla de vackra blommorna, som bli s\u00e5 schaskiga i regnet! Och fruktblommorna sen, \u00e4pplen, plommon, p\u00e4ron och jordgubbar, som nu st\u00e5 i blom! Hur skall det g\u00e5 med dem?! Jag g\u00e5r fram och tillbaka p\u00e5 g\u00e5ngarna, man \u00e4r ju tvungen att ha lite motion, och sjunger “The Honeysackle and the bee\u201d, f\u00f6r att gaska upp mig en smula. Och n\u00e4r jag inte orkar sjunga l\u00e4ngre, visslar jag ist\u00e4llet, dock fink\u00e4nsligt s\u00e5 l\u00e5ngt bort fr\u00e5n k\u00f6ket, som m\u00f6jligt, ty kokerskan \u00e4r \u201dWaldenstr\u00f6mare” och tycker f\u00f6rst\u00e5s, att det \u00e4r opassande f\u00f6r en ung flicka att vissla. <\/p>\n
Hoppas hon inte f\u00f6rst\u00e5r engelska. Ty jag sjunger ju: “You are my honey – honeysuckle, I am the bee, I like to sip, the honey sweet from those red lips, you see, I love you dearly, dearly, and I want you to love me” o.s.v. Och n\u00e4r det blir trist i tr\u00e4dg\u00e5rden, g\u00e5r jag ner p\u00e5 bryggan och f\u00f6rs\u00f6ker en liten step till “Who were you with last night?” Men jag h\u00e5ller p\u00e5 att st\u00e5 p\u00e5 huvet, s\u00e5 slipprigt \u00e4r det, och f\u00f6rresten g\u00e5r det inte bra, att steppa med galoscher. <\/p>\n
P\u00e5 uppv\u00e4gen m\u00f6ter jag Kerstin, ikl\u00e4dd en ante deluviansk kappa, och anm\u00e4rker i f\u00f6rbig\u00e5ende, att v\u00e4dret l\u00e4mnar \u00e5tskilligt \u00f6vrigt att \u00f6nska. Och Kerstin tittar p\u00e5 mina vitskaftade blankskinnsk\u00e4ngor och tycker, att dom \u00e4r alldeles f\u00f6r fina, att g\u00e5 ut i rusket med. Och det kan hon ju ha r\u00e4tt i. N\u00e4r jag kommer in, ringer jag upp Naemi och beklagar mig \u00f6ver v\u00e4dret, diskuterar n\u00e5gon toilettfr\u00e5ga e.d. Och sen \u00e4r det att syssels\u00e4tta sig med en bok, ett broderi och ha mer eller mindre tr\u00e5kigt till klockan 4.20, d\u00e5 doktorn och v\u00e4skan med f\u00f6rs\u00e4kringarna, som skola genomg\u00e5s, kommer. <\/p>\n
Doktorn undrar, om jag lever och andas \u00e4n trots v\u00e4tan, vilket jag upplyser, att jag verkligen g\u00f6r, med det till\u00e4gget, att om det h\u00e4r blasket skall forts\u00e4tta, vore det v\u00e4l l\u00e4mpligt att f\u00f6rs\u00f6ka anskaffa g\u00e4lar ist\u00e4llet f\u00f6r lungor att andas med. Vilket doktorn tycker \u00e4r en ganska bra id\u00e9, varp\u00e5 han f\u00f6rsvinner ut i sin \u00e4lskade tr\u00e4dg\u00e5rd, f\u00f6r att se, hur den reder sig i regnet, och jag g\u00e5r upp p\u00e5 mitt rum f\u00f6r att ta itu med f\u00f6rs\u00e4kringarna. <\/p>\n
Klockan 5 \u00e4ta vi middag. Prata om ditt och datt, nu mest om regnet f\u00f6rst\u00e5s. Jag tycker, att det vore l\u00e4mpligt att ge sig av till Australien, d\u00e4r det \u00e5tminstone \u00e4r sol och varmt. Men doktorn anm\u00e4rker, att det l\u00e4r ingalunda vara behagligt att g\u00e5 d\u00e4r p\u00e5 st\u00e4pperna som herdinna och alltemellan\u00e5t d\u00f6 av t\u00f6rst, vilket jag ju erk\u00e4nner l\u00e5ter lindrigt tilltalande. Och s\u00e5 sk\u00e4mtar vi och skojar, som vanligt. <\/p>\n
\u201dInte f\u00f6r jag vill s\u00e4ga n\u00e5ge illa,” doktorn anv\u00e4nder sin \u00e4lsklingsfras, “men nog f\u00f6r att jag tycker, att det kan vara nog med regn nu”. Vilket jag f\u00f6r 25-te g\u00e5ngen, den dagen inst\u00e4mmer i. Efter middagen ta vi resten av f\u00f6rs\u00e4kringarna, och sen sitta vi framf\u00f6r brasan (m\u00e4rk v\u00e4l, brasa i slutet av juni) och l\u00e4ser tidningen och en eller annan bok. Och hela tiden regnar det oavbrutet, stilla, hoppl\u00f6st. <\/p>\n
D\u00e4r sitta vi \u00e4nda till klockan 9 d\u00e5 vi dricka te, och sen l\u00e4ser jag \u00e4nnu en stund till klockan 10 ungef\u00e4r, d\u00e5 vi g\u00e5 upp, taga godnatt och f\u00f6rsvinna in i v\u00e5ra respektive rum. Jag rullar ner gardinen, flyttar fram lampan, och t\u00e4nder den. Rummet k\u00e4nns s\u00e5 sk\u00f6nt och varmt och hemtrevligt i lampskenet, under det regnet plaskar utanf\u00f6r. Sen jag kl\u00e4tt av mig, tv\u00e4ttat mig och f\u00e5tt p\u00e5 morgonrocken, sitter jag och l\u00e4ser en stund och tar sen mina vanliga gymnastikr\u00f6relser, innan jag g\u00e5r till s\u00e4ngs. Arm och benr\u00f6relser, b\u00f6jningar fram\u00e5t, bak\u00e5t, ned\u00e5t och \u00e5t sidorna. <\/p>\n
S\u00e5 tar jag p\u00e5 nattlinnet, hoppar upp i s\u00e4ngen, sl\u00e4cker lampan och ligger en stund p\u00e5 rygg i m\u00f6rkret och mediterar. Tankar komma och tankar g\u00e5. Men droppet mot taket, t\u00e4tt ovanf\u00f6r mig, blir s\u00e5 s\u00f6vande, jag v\u00e4nder p\u00e5 mig n\u00e5gra g\u00e5nger och glider s\u00e5 in i en djup, h\u00e4rlig s\u00f6mn. Och utanf\u00f6r m\u00f6rknar det alltmer bland de v\u00e5ta l\u00f6vmassorna, det \u00e4r s\u00e5 lugnt och stilla, det h\u00f6res bara det svagt rasslande ljudet av regnet, som faller sakta, oavbrutet, hoppl\u00f6st.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Under rullgardinen silar en strimma av gr\u00e5v\u00e4dersljus. Jag vaknar och ligger och h\u00f6r, hur regnet smattrar mot pl\u00e5ttaket t\u00e4tt \u00f6ver mitt huvud. En blick p\u00e5 klockan, som ligger p\u00e5 skrivbordet bredvid mig, s\u00e4ger, att det \u00e4r tid att stiga upp. N\u00e4rmare 9. S\u00e5ledes har doktorn redan farit till stan, han reser klockan 8 varje morgon. […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":28411,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3465],"tags":[],"class_list":["post-28264","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-bilagor"],"yoast_head":"\n