Doktorn hade en tid funderat p\u00e5 att resa till Norge. Denna resa hade han funderat p\u00e5 i 15 \u00e5r, sade han, men det hade ingenting blivit av. Men nu s\u00e5…. <\/p>\n
Hanna uttryckte dock sitt tvivel. “Det blir s\u00e4kert inget av nu heller” sade hon. Och s\u00e5, f\u00f6r att “br\u00e4cka” henne, besl\u00f6t doktorn slutligen f\u00f6r att fara och var av den stora godheten att taga sin lilla sekreterare, eller vad jag nu skall kalla mig, med sig. <\/p>\n
S\u00e5ledes beg\u00e5vo vi oss till Hannas f\u00f6rv\u00e5ning (och ocks\u00e5 gl\u00e4dje, sk\u00f6nt att vara av med dem en liten tid) iv\u00e4g med v\u00e4skor och kapps\u00e4ckar, regnkappor och paraplyer och allt, som till en resa r\u00e4tteligen h\u00f6rer. Vi foro med natt\u00e5get till Kristiania, bekv\u00e4m sovkup\u00e9 mitt i vagnen, doktorn vet nog hur han vill ha det, vad han g\u00f6r, n\u00e4r han skall ut och resa (och annars med f\u00f6rresten). <\/p>\n
T\u00e5get gick sent, s\u00e5 vi gingo n\u00e4stan genast till kojs. Till kamrat fick jag en friherrinna Gyllenhaal, (duger, skulle jag tro) men som b\u00e5de hon och jag ej voro alls taltr\u00e4ngda (hon s\u00e5g alltf\u00f6r allvarlig ut, f\u00f6r att jag skulle ha lust att \u00f6ppna n\u00e5got samtal med henne) gjorde vi toilett under tystnad, (en i taget f\u00f6rresten, en sovkup\u00e9 ger inte stort utrymme) och s\u00e5 \u00e4ntrade jag upp i \u00f6vers\u00e4ngen. Det var riktigt livat att f\u00e5 ligga s\u00e5 d\u00e4r h\u00f6gt upp. <\/p>\n
H\u00f6gv\u00e4lborna friherrinnan steg av i Charlottenberg. Innan vi kom dit, hade jag dock vaknat alldeles lagom f\u00f6r att f\u00e5 s\u00e4nda en blick ut p\u00e5 den k\u00e4ra gamla stationen Ottebol, d\u00e5 vi stannade d\u00e4r en liten stund. Jag k\u00e4nde mig lite vemodig till mods, d\u00e5 jag t\u00e4nkte p\u00e5, att sista g\u00e5ngen jag s\u00e5g den trakten i sommarskrud, det var, d\u00e5 vi i s\u00e4llskap med Greta reste d\u00e4rifr\u00e5n, efter att ha upplevat den h\u00e4rligaste sommar i v\u00e5rt liv. Det var ej att undra p\u00e5, att v\u00e5ra \u00f6gon stodo fulla av t\u00e5rar den g\u00e5ngen, d\u00e5 vi viftade farv\u00e4l till den natursk\u00f6na nejden. <\/p>\n
S\u00e5 slumrade jag in igen en liten stund och vaknade vid ett h\u00f6gr\u00f6stat ordbyte ute i korridoren. F\u00f6rst f\u00f6rstod jag inte riktigt sammanhanget, men s\u00e5 gick det upp en talgdank f\u00f6r mig, att kondukt\u00f6ren ville ta den frukostkorg, som var best\u00e4md \u00e5t mig, till n\u00e5gon annan, och den sn\u00e4lle doktorn, som redan var uppe, med kraft och energi f\u00f6rsvarade min “kurv”. Som jag ju var i bara nattlinnet, kunde jag inte sj\u00e4lv delta i debatten men litade tryggt p\u00e5 doktorns seger. F\u00f6ljden blev ocks\u00e5, att kondukt\u00f6ren knackade och hyvade upp korgen till mig. Det smakade utm\u00e4rkt med de j\u00e4ttestora sm\u00f6rg\u00e5sarna belastade med \u00e4gg, skinka o.d. och s\u00e5 kaffe f\u00f6rst\u00e5s. <\/p>\n
Detta var i Kongsvinger, och klockan omkring 8. Vid 11-tiden voro vi framme i Kristiania efter en vacker f\u00e4rd utefter Glommen, som fl\u00f6t klar och blank p\u00e5 somliga st\u00e4llen och h\u00e4r och d\u00e4r brusade fram i ett fall, glittrade i den klara morgonsolen. Vid stationen tog vi en droska till “Grand” (jo, jag tackar jag, t\u00e4nkte sekreteraren). <\/p>\n
D\u00e4r var sorgligt nog fullt hus. S\u00e5 vi k\u00f6rde en bit l\u00e4ngre p\u00e5 huvudstr\u00e5ket “Karl Johann” och kom till Hotell Westminster d\u00e4r vi fingo varsitt stora, bra rum, doktorn i tredje och jag i 5 v\u00e5ningen. Sen vi vaskat resdammet av oss, beg\u00e5vo vi oss s\u00e5 ut i stan. D\u00e4r l\u00e5g “Karl Johann” badande i f\u00f6rmiddagssolen och myllrande av m\u00e4nniskor av alla slag, studenter och studentskor, s\u00e5 gott som arm i arm, h\u00f6ll jag p\u00e5 att s\u00e4ga, unga och gamla, vackra och fula damer och herrar och okynniga pojkar, s\u00e5som en huvudgata i en huvudstad \u00e4gnar och anst\u00e5r. <\/p>\n
L\u00e4ngst upp i slutet av Karl Johann, ligger “det konglige slott”, med Karl Johans staty framf\u00f6r. Han sitter p\u00e5 sin h\u00e4st, med hatten i hand, “och v\u00e4l \u00e4r det”, tyckte doktorn, “ty annars finge han v\u00e4l inte st\u00e5 d\u00e4r”. Slottet \u00e4r ju inte alls s\u00e5 stiligt, som v\u00e5rt, inte, trots att norrm\u00e4nnen l\u00e4ra ha allting b\u00e4ttre \u00e4n andra d\u00f6dliga. N\u00e4r hungerns kval begynte g\u00f6ra sig g\u00e4llande beg\u00e5vo vi oss till “Grand Caf\u00e9e\u201d d\u00e4r vi fick duk p\u00e5 bordet, utm\u00e4rkta sm\u00f6rg\u00e5sar och bra mat f\u00f6r \u00f6vrigt. (Doktorn r\u00e4knar inte sm\u00f6rg\u00e5sar, som mat). <\/p>\n
H\u00e4r, liksom senare p\u00e5 alla restauranger vi bes\u00f6kte, gjorde vi den reflektionen att de flesta kypare i Kristiania voro danskar. Doktorn gjorde stora framsteg i spr\u00e5ket och skojade med dem, s\u00e5 att hela deras (i allm\u00e4nhet feta) anlete var ett brett leende. d\u00e4rtill bidrog v\u00e4l ocks\u00e5 de alltid rikligt tilltagna drickspengarna i v\u00e4sentlig grad. Efter lunchen beg\u00e5vo vi oss i sp\u00e5rvagn Kampen, d\u00e4r \u201dBotanisk have” \u00e4r bel\u00e4gen. Stadsdelen verkade f\u00f6r \u00f6vrigt fattigkvarter med myller av smutsiga, osnutna ungar p\u00e5 gatorna. <\/p>\n
V\u00e5r f\u00f6rsta utflykt gav dock inget vidare resultat. Enligt doktorns fackm\u00e4ssiga utsago, var sj\u00e4lva haven meget pen, och mycket kunde utr\u00e4ttas och oml\u00e4ggas d\u00e4r, men litet var gjort. Doktorn blev dock ej egentligen besviken, f\u00f6r han hade p\u00e5 “barbierstuben” h\u00f6rt av en v\u00e4lvillig student, att \u201dBotanisk have” egentligen inte var n\u00e5gonting. Men naturligtvis skulle han se den. <\/p>\n
D\u00e5 vi \u00e5terkommit d\u00e4rifr\u00e5n, gingo vi var och en till sitt f\u00f6r att vila middagen. Jag gjorde det riktigt bekv\u00e4mt \u00e5t mig, tog fram tv\u00e5 b\u00f6cker, som jag k\u00f6pt, placerade en av doktorn sk\u00e4nkt chokladp\u00e5se inom r\u00e4ckh\u00e5ll och mig sj\u00e4lv l\u00e4ttjefullt utstr\u00e4ckt i soffan. S\u00e5 b\u00f6rjade jag d\u00e5 f\u00f6rv\u00e4ntansfullt l\u00e4sa en av b\u00f6ckerna. D\u00f6m om min f\u00f6rv\u00e5ning och f\u00f6rtret, d\u00e5 jag redan efter f\u00f6rsta raderna kom underfund med att jag l\u00e4st boken f\u00f6r ej s\u00e5 l\u00e4nge sedan. Jag sl\u00e4ngde den med ett ganska fult kraftord p\u00e5 bordet och grep fatt den andra. Beh\u00f6ver jag beskriva mina k\u00e4nslor, d\u00e5 den ocks\u00e5 var av mig nyligen genoml\u00e4st? Dock, jag resignerade och f\u00f6rdjupade mig ist\u00e4llet i chokladp\u00e5sen s\u00e5 intensivt, att jag n\u00e4rap\u00e5 blev illam\u00e5ende. <\/p>\n
Middag intog vi i Theatercafeets synnerligen eleganta matsal. Nu liksom \u00e4ven sedan, f\u00f6rargade vi oss \u00f6ver de olika tider, p\u00e5 vilka man intar sin diner i Stockholm och Kristiania. H\u00e4r var det mellan 2 och 5, och vi som inte ville ha middag f\u00f6rr\u00e4n klockan 6 fick allts\u00e5 n\u00e4stan alltid \u00e4ta a la carte. Det kostade ju mer, men som doktorn sa: “N\u00e4r jag \u00e4r ute och roar mig, skall det vara ordentligt\u201d. Vilket uttalande jag f\u00f6rst\u00e5s p\u00e5 det h\u00f6gsta gillade. <\/p>\n
Efter middagen gingo vi p\u00e5 Nationalteatret. D\u00e4r gavs Shakespeares “stort st\u00e5hej f\u00f6r ingenting”. Spelet gick ganska flott, fast\u00e4n vi i b\u00f6rjan alls inte kunde f\u00f6lja med Johanne Dybwads fruktansv\u00e4rda svada i Beatrices roll. Men sen blev det b\u00e4ttre. I de manliga huvudrollerna gl\u00e4nste Gunnar Tolnaes och Ingolf Schanche med sina charmanta apparitioner. Jag sa just till doktorn, att nu skulle jag riktigt \u00e4ckla Rut och Naemi med att ha sett den sk\u00f6ne Tolnaes, som vi s\u00e5 ofta beundrat p\u00e5 kinematografen i G\u00f6teborg. <\/p>\n
Sj\u00e4lva teatern var trevlig, b\u00e5de till in och exteri\u00f6r. Och av musiken tyckte jag rysligt mycket om en “bryllups” bit, fast trumpeterna ibland f\u00f6rde ett fasligt st\u00e5hej. S\u00e5 var d\u00e5 resans f\u00f6rsta dag slut. <\/p>\n
Dagen d\u00e4rp\u00e5 infann jag mig punktligt till frukost klockan 9. Och jag bem\u00f6dade mig f\u00f6rresten att under hela resan vara s\u00e5 punktlig, att doktorn gav mig det synnerligen smickrande omd\u00f6met, att jag var punktlig som sj\u00e4lva 181. (Doktorns f\u00f6rra lektris, som utm\u00e4rkte sig synnerligen genom sin punktlighet och sin avsev\u00e4rda l\u00e4ngd = 181 cm). <\/p>\n
Efter frukosten bar det iv\u00e4g till Holmenkollen. Det var ju s\u00f6ndag och \u00f6verd\u00e5digt fint v\u00e4der, s\u00e5 det var s\u00e5 fullt med folk, att vi fingo st\u00e5 n\u00e4stan hela tiden i sp\u00e5rvagnen. P\u00e2 ett st\u00e4lle kom en h\u00e4st makligt promenerande \u00f6ver banan, s\u00e5 f\u00f6raren fick v\u00e4nta, tills han g\u00e5tt f\u00f6rbi. <\/p>\n
D\u00e4ruppe, vid Holmenkollen \u00e4r utsikten verkligen “henrivende\u201d. L\u00e5ngt nedanf\u00f6r utbreder sig Kristianiafjorden med alla sina \u00f6ar, holmar och sund, och l\u00e4ngs horisonten dra bergkammarna sin fj\u00e4rmare alltmer bl\u00e5nande kedja. Tyv\u00e4rr l\u00e5g det en dimma \u00f6ver sj\u00e4lva staden, s\u00e5 utsikten var inte riktigt klar. Vi slogo oss ner i den trevliga “sportstuen” och f\u00f6rfriskade oss med bakelser och norrm\u00e4nnens enda l\u00e4skedryck (stackars nykterister) Citronbrus. S\u00e5 skrevo vi vykort till v\u00e4nner och bekanta, och gingo sen upp till Frognersaeteren. <\/p>\n
V\u00e4gen var f\u00f6rtjusande vacker. Ibland stupade bergv\u00e4ggen bredvid den s\u00e5 brant, att man bara s\u00e5g topparna p\u00e5 grenarna, som v\u00e4xte nedanf\u00f6r. Vi bekikade Holmenkollens ber\u00f6mda skidbacke, som verkligen s\u00e5g avskr\u00e4ckande brant ut och Holmenkollens gamla kyrka, d\u00e4r det just ringde till gudstj\u00e4nst. Allt var utm\u00e4rkt trevligt, utom de talrika ot\u00e4cka bilarna, som r\u00f6rde upp skyar av damm. V\u00e4gen gick i l\u00e4tt stigning och snart voro vi uppe vid m\u00e5let. Vi beundrade utsikten fr\u00e5n Frognersaeterens restaurang, d\u00e4r vi \u00e5to lunch. Medan vi sutto d\u00e4r, kommo tre byspelm\u00e4n och kl\u00e4mde i med gamla trevliga norska bitar, som jag ofta h\u00f6rt i V\u00e4rmland. Det passade s\u00e5 bra till omgivningen tyckte jag, men doktorn var, som vanligt, dr\u00e4pande i kritiken, och kunde inte nog f\u00f6rundra sig \u00f6ver, att s\u00e5dana ov\u00e4senf\u00f6rande m\u00e4nniskor fingo g\u00e5 l\u00f6sa. Vilket jag tycker \u00e4r mycket bra och naturligt att de f\u00e5.<\/p>\n
Ner till Holmenkollen gick det med fart, och d\u00e4r fingo vi, som v\u00e4l var, sittplatser i en sp\u00e5rvagn, som just h\u00f6ll p\u00e5 att fyllas med folk. Men, oh, vad det var varmt! Jag var s\u00e5 het och sl\u00f6, att det skymde f\u00f6r \u00f6gonen. N\u00e5, det gick snart \u00f6ver, d\u00e5 vi kom ut i friska luften igen och fick en utm\u00e4rkt middag, a la carte f\u00f6rst\u00e5s, p\u00e5 Frimurarlogens \u00e4ven mycket trevliga matsal. B\u00e5de doktorn och jag beklagade f\u00f6rst\u00e5s att jag blir s\u00e5 bortsk\u00e4md, “men v\u00e4nta bara tills vi kommer hem\u201d, sa doktorn, “d\u00e5 blir det kabeljo varenda dag\u201d! “Trevliga utsikter\u201d, tyckte jag. <\/p>\n
Efter middagen promenerade vi en stund i myllret p\u00e5 Karl Johann och ans\u00e5go sen dagen vara v\u00e4l anv\u00e4nd och begav oss upp i l\u00e4sesalongen, d\u00e4r jag utf\u00f6rde den enda nyttan p\u00e5 hela resan, en f\u00f6rresten minimal nytta, att l\u00e4sa n\u00e5gra bitar ur Aftonposten. Och s\u00e5 tog vi godnatt klockan 9. Men d\u00e5 var det jag, som smet ut p\u00e5 \u00e4ventyr. F\u00f6rst funderade jag p\u00e5 att g\u00e5 p\u00e5 Tivoli, men eftersom publiken, som str\u00f6mmade in d\u00e4r, s\u00e5g minst sagt tvetydig ut, avstod jag och slank in p\u00e5 n\u00e4rmaste biograf. H\u00e4r befann jag mig pl\u00f6tsligt inf\u00f6st i en fullpackad lokal och inkl\u00e4md mellan de mest uts\u00f6kta bustyper. P\u00e5 duken omv\u00e4xlade “Tom Brandon sista ritt,” ett r\u00f6rande drama fr\u00e5n Western med h\u00e4star och indianer, cowboys, ormar och Tom Brandon i en enda r\u00f6ra med sk\u00e4mtbitar, d\u00e4r gubbar galopperade i bara skjortan, f\u00f6rf\u00f6ljda av poliser, som oupph\u00f6rligt k\u00f6rde omkull med bil eller trillade i sj\u00f6n. <\/p>\n
Det hela var f\u00f6rf\u00e4rligt dumt, men publiken tycktes uppskatta det mycket, gr\u00e4t och skrattade om vartannat och trallade och visslade ohejdat tillsamman med musiken. Denna bestod av n\u00e5gra individer, som med tvivelaktigt n\u00f6jsamt resultat f\u00f6rs\u00f6kte framlocka Donauwellens sm\u00e4ktande toner ur ost\u00e4mda fioler och piano. Halvt kv\u00e4vd av olika stanker (av stinka) arbetade jag mig ut och begav mig upp p\u00e5 mitt rum, d\u00e4r jag snart sov oskuldens ljuva s\u00f6mn. <\/p>\n
Efter frukost f\u00f6ljande dag, m\u00e5ndag, foro vi till Bygd\u00f6. Vi promenerade f\u00f6rst “Drammenveien” d\u00e4r det ligger en hel del eleganta villor. Doktorn f\u00f6ll p\u00e5 ett st\u00e4lle i f\u00f6rundran \u00f6ver ett tr\u00e4d, som jag i all oskuld trodde vara en ask, men som var n\u00e5got mycket finare. D\u00e5 och d\u00e5 p\u00e5 v\u00e5ra promenader fr\u00e5gade vi en eller annan om ett eller annat, och de svarade alla mycket h\u00f6vligt och v\u00e4nligt. En liten flicka kunde dock inte h\u00e5lla sig f\u00f6r skratt, d\u00e5 doktorn fr\u00e5gade henne, om Norges bank var en kyrka. Och det undrar jag sannerligen inte p\u00e5. <\/p>\n
Som sagt, vi promenerade Drammenveien, till det st\u00e4lle, d\u00e4r b\u00e5tarna g\u00e5 \u00f6ver till Bygd\u00f6. D\u00e4rute var det synnerligen vackert. H\u00e4r ha v\u00e4l ocks\u00e5 de flesta Kristianiaborna sina eleganta byggnader. Nere vid bron, som leder fr\u00e5n bryggan, ligger yachtklubbens restaurant Dronningen, byggd p\u00e5 p\u00e5lar i vattnet, ett mycket trevligt st\u00e4lle. Och in vid land l\u00e5go en l\u00e5ng rad av sm\u00e5 beh\u00e4ndiga b\u00e5tar, som voro till uthyrning. De hade s\u00e5 n\u00e4pna namn, s\u00e5som: Carmen, Mignon, Boston, Tango, Butterfly, miss Flirt o.s.v. D\u00e4rute l\u00e5g ocks\u00e5 Yachtklubbens imponerande segelflotta. <\/p>\n
Vi beg\u00e5vo oss f\u00f6rst till Folkemuseum, som ligger ett stycke upp p\u00e5 \u00f6n. P\u00e5 v\u00e4gen beundrade vi en villa, d\u00e4r det fanns riktigt vackra Clematis. Folkemuseum bestod av en hel del byggningar. vi tr\u00e4dde in i den n\u00e4rmaste. H\u00e4r visades “oldnorske m\u00f6bler”,_kl\u00e4dningar o.s.v. och i ett h\u00f6rn fanns Ibsens skrivrum innanf\u00f6r en glasd\u00f6rr. D\u00e4r h\u00e4ngde bl.a. ett par av Strindbergs portr\u00e4tt. Vi brydde oss inte om de andra byggnaderna, d\u00e4r det var samlingar fr\u00e5n gamla kyrkor, utan gingo en vacker stig upp till den gamla stavekirken fraa Hallingdalen. <\/p>\n
H\u00e4r visades vi omkring av en gammal s\u00e4ker Telemarksgumma. Hon var “maalstreber” och r\u00e5kade i den livligaste dispyt med doktorn om spr\u00e5ket. Men, som sagt, hon var s\u00e4ker, och doktorn fick inte mycket f\u00f6r sin argumentering, (och d\u00e5 kan man t\u00e4nka sig)! Under tiden s\u00e5g jag mig om i halvdunklet inne i kyrkan. Allt var av tr\u00e4, och det fanns inga sittplatser mer \u00e4n brudeb\u00e4nken, d\u00e4r jag v\u00f6rdnadsfullt slog mig ner. Det var s\u00e5 underligt och enkelt byggt, runt om kyrksalen gick en inbyggd g\u00e5ng. Och exteri\u00f6ren var s\u00e5 vacker, fast besynnerlig med sina m\u00e5nga utbyggnader och torn. Mycket intressant. Vi t\u00e4nkte g\u00e5, n\u00e4r vi f\u00e5tt sett kyrkan, men gumman, som trots dispyten tycktes ha blivit mycket f\u00f6rtjust i doktorn, ville partout visa oss \u00e5tminstone en av de gamla stugor, som fanns d\u00e4r. <\/p>\n
Det var den f\u00f6rn\u00e4msta, d\u00e4r allt, inredningen och sj\u00e4lva byggningen, var som det hade varit p\u00e5 den tiden, d\u00e5 n\u00e5gon av norrm\u00e4nnens f\u00f6rf\u00e4der bebodde den. Den liknade f\u00f6rresten v\u00e5ra gamla stugor, fast exteri\u00f6ren var betydligt vackrare. \u00c4ntligen orkade doktorn slita sig fr\u00e5n gumman. Han anf\u00f6rtrodde mig att hon talat s\u00e5 smickrande om kung Oskar, vilken sk\u00e4nkt en stor del av Folkemuseums samlingar, att hon s\u00e4kert varit en vacker, av Oskar uppm\u00e4rksammad, flicka i sin ungdom. Vilket jag fann ganska troligt. <\/p>\n
Nu bar det iv\u00e4g ner till Dronningen med fart, ty doktorn, och jag med f\u00f6rresten, (fast nog inte s\u00e5 mycket) l\u00e4ngtade rysligt efter lunchen. En \u00e5sikt, som doktorn ivrigt f\u00f6rf\u00e4ktar \u00e4r, att d\u00e5 man \u00e4r ute och reser skall man b\u00e5de f\u00f6r egen och sina medm\u00e4nniskors skull, \u00e4ta s\u00e5 ofta som m\u00f6jligt. Ja, att man sj\u00e4lv kan ha n\u00f6je av att ofta f\u00e5 mat, kan jag ju f\u00f6rst\u00e5, men vad den saken har med medm\u00e4nniskorna att g\u00f6ra, kan jag egentligen inte fundera ut. <\/p>\n
D\u00e4rnere vid Dronningen var det, som sagt, synnerligen trevligt. Utomhusrestaurangen, eller cafeet kanske, ligger alldeles \u00f6ver vattnet, skiljt d\u00e4rifr\u00e5n genom en barri\u00e4r. Vi slogo oss ned vid ett f\u00f6nsterbord inne i matsalen, d\u00e4r vi hade en h\u00e4nf\u00f6rande utsikt. Utanf\u00f6r l\u00e5g Frognerkilen med sm\u00e5 dansande v\u00e5gor glittrande i solljuset och l\u00e5ngt bort buktade sig de bl\u00e5nande bergen i mjuka konturer. Ute p\u00e5 en udde ligger Bygde\u00f6nes havsbad, och jag satt och \u00f6nskade att jag vore d\u00e4r och finge l\u00f6ga mig i den salta b\u00f6ljan. Men kanske den inte \u00e4r s\u00e5 salt. S\u00e5 fingo vi v\u00e5r lunch, som smakade utm\u00e4rkt. Restaurangen var s\u00e4rdeles trevligt inredd med blommor och kristaller. <\/p>\n
Fr\u00e5n Dronningen promenerade vi i sakta mak till sp\u00e5rv\u00e4gen. Vi passerade Oskarshall och Kungsgaarden, d\u00e4r den norska kungafamiljen brukar uppeh\u00e5lla sig om sommaren. Just d\u00e5 vi kom fram till h\u00e5llplatsen fingo vi se kungen komma k\u00f6rande ett elegant ekipage med charmanta h\u00e4star. S\u00e5 f\u00f6ljde vi d\u00e5 med sp\u00e5rvagnen in, och sen vi vilat oss litet, bevekte jag doktorn att f\u00f6lja med p\u00e5 ett konditori, d\u00e4r vi \u00e5to bakelser till choklad. <\/p>\n
P\u00e5 kv\u00e4llen bj\u00f6d doktorn mig att se “En folkfiende” p\u00e5 Nationalteatret. Denna pj\u00e4s av lbsen \u00e4r verkligen storartad och den fick ett utm\u00e4rkt framf\u00f6rande. Egil Ejde spelade huvudrollen och sk\u00f6tte den med en k\u00e4nsla, som man s\u00e4llan f\u00e5r se p\u00e5 scenen. Man t\u00e4nkte inte en sekund p\u00e5 teater. Det var verkligen levande livet hela tiden. Gunnar Tolnaes hade en ganska obetydlig roll som en ung sj\u00f6kapten, och bar till min stora besvikelse sk\u00e4gg och mustascher. Men han var s\u00e5 stilig \u00e4nd\u00e5, s\u00e5 det gjorde n\u00e4stan inget. L\u00e5ng, axelbred och rak. Det var nog han och Egil Ejde, som oftast fanns infallande i min kikare. Under mellanakten gick jag upp i f\u00f6rsta radens foyer, d\u00e4r en hel del m\u00e5lningar och byster av sk\u00e5despelare och f\u00f6rfattare finnas. <\/p>\n
P\u00e5 tisdag f\u00f6rmiddag voro vi och bes\u00e5go Osebergsskibet. Det \u00e4r ett gammalt, f\u00f6rundransv\u00e4rt v\u00e4l bibeh\u00e5llet vikingaskepp, som t\u00e4mligen nyss helt of\u00f6rhappandes p\u00e5tr\u00e4ffades vid en gr\u00e4vning. S\u00e4rdeles intressant var det, att se det. Det har 15 par \u00e5ror och s\u00e5 en styr\u00e5ra p\u00e5 styrbords sida. Aktern och f\u00f6ren \u00e4ro utsirade med granna tr\u00e4sniderier. Skeppet l\u00e4r ha varit ett lustskepp, och f\u00f6rt en prinsessa ombord. <\/p>\n
Klockan 3 foro vi till Drammen d\u00e4r doktorn skulle h\u00e4lsa p\u00e5 konsul Backe. V\u00e4gen mellan Drammen och Kristiania \u00e4r utomordentligt vacker. \u00c4n susar man fram mellan h\u00f6ga, skogbevuxna bergv\u00e4ggar, s\u00e5 vidgar sig utsikten, en bred \u00e5kergl\u00e4nta drager fram mellan bergen och l\u00e4ngre bort skymtar n\u00e5gon bl\u00e4nkande fjord. H\u00e4r och d\u00e4r stupar en brant bergv\u00e4gg rakt ned, och det \u00e4r besynnerligt att se, hur ganska stora tr\u00e4d och buskar kunna v\u00e4xa i den minsta lilla skreva. <\/p>\n
Tack vare det l\u00e5nga regnandet p\u00e5 eftersommaren var gr\u00f6nskan \u00e4nnu pr\u00e4ktig, blott p\u00e5 n\u00e5gon enda bj\u00f6rk lyste en klunga guldgula blad. J\u00e4rnbanan g\u00e5r i en stor kr\u00f6k uppe under bergv\u00e4ggen och ner \u00f6ver Drammensl\u00e4tten och h\u00e4r ser man hela sl\u00e4tten med Lier\u00e4lvens krokiga lopp markerad av t\u00e4ta buskager. Gula, gr\u00f6na, ljusa och m\u00f6rka \u00e5kerlappar omv\u00e4xla med tr\u00e4ddungar och tr\u00e4domvuxna g\u00e5rdar. Det hela tar sig helt pittoreskt ut. <\/p>\n
Vid Drammens station m\u00f6tte konsuln med elegant ekipage och en knippe doftande rosor. S\u00e5 bar det iv\u00e4g genom staden ut till sommarst\u00e4llet Gullhaug. Staden s\u00e5g tr\u00e5kig ut, man kunde inte undg\u00e5 att frapperas av rikedomen p\u00e5 barn d\u00e4r. \u00d6verallt kravlade, sprang, gick och stod sm\u00e5 ungar, som gapande av undran betraktade de v\u00e4lf\u00f6dda st\u00e5tliga h\u00e4starna och kusken i sitt livr\u00e9. Vid Gullhaug m\u00f6ttes doktorn av en stor \u00f6verraskning. Fru Backe, vilken doktorn s\u00e4kert trodde befann sig i Stockholm, stod n\u00e4mligen p\u00e5 trappan och v\u00e4lkomnade honom. De voro mycket sn\u00e4lla, b\u00e5de hon och konsuln, hon var n\u00e5got ledsen och nedst\u00e4md, ty en av hennes br\u00f6der hade d\u00f6tt samma morgon. Hon hade rest hem uteslutande f\u00f6r doktorns skull, och de voro \u00f6verf\u00f6rtjusta att ha honom hos sig. <\/p>\n
Efter en utm\u00e4rkt middag med ett h\u00e4rligt vin, satt hela s\u00e4llskapet ute p\u00e5 verandan, vid kaffet och curacaon och beundrade utsikten. Gullhaug ligger f\u00f6rtjusande vackert p\u00e5 en halv\u00f6, som skjuter ut i fjorden. Det \u00e4r en mycket gammal g\u00e5rd, och dess historia finnes uppdelad i tv\u00e5, s\u00e5 vi blott kunde f\u00e5 l\u00e4sa den delvis. Andra delen hade f\u00f6rkommit p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt. Mitt emot st\u00e4llet (Jag fick bo i dotterns rum. Hon var n\u00e4mligen ej hemma) utbreder sig Drammen i en stor b\u00e5ge. P\u00e5 kv\u00e4llen satt jag l\u00e4nge uppe och s\u00e5g hur ljusen i Drammen glittrade i en stor halvcirkel. Det var alldeles stj\u00e4rnklart, och stj\u00e4rnorna gnistrade i kapp med de glimmande ljusen. Oh, hur vackert det var! <\/p>\n
Jag sov utm\u00e4rkt och efter frukosten f\u00f6ljande dag bar det iv\u00e4g i vagn till Fl\u00f6ja, vinterbostaden i Drammen. D\u00e4r var det helt enkelt storartat. Den vackra parken genomskars av en kanal och blommor fanns det gott om. I orangeriet var det fullt med vindruvor. Sj\u00e4lva corps-de-logiet var utomordentligt elegant och gediget inredd. 24 rum, utm\u00e4rkt vackra tavlor och m\u00f6bler. Praktsalongen i m\u00f6rkr\u00f6tt och guld, med stora speglar och en utomordentligt vacker marmorstaty, kunde g\u00f6ra sig i vilket slott, som helst. N\u00e4r vi gick omkring i parken fick jag en s\u00e5 h\u00e4ftig huvudv\u00e4rk med \u00e5tf\u00f6ljande gr\u00e5tattack, att jag, f\u00f6r att h\u00e4mta mig fick sl\u00e5 mig ned p\u00e5 en skuggig b\u00e4nk en stund. Kan ej f\u00f6rst\u00e5, att det skulle ske just d\u00e5. <\/p>\n
Vi \u00e5to lunch p\u00e5 Drammens Grand Hotel och \u00e5kte s\u00e5 ut till det vackra Gullhaug igen, d\u00e4r vi beundrade utsikten fr\u00e5n stranden. S\u00e5 blev det middag med sk\u00e5lar och tal och \u00e5tf\u00f6ljande kaffe p\u00e5 verandan. P\u00e5 kv\u00e4llen hade jag f\u00f6rf\u00e4rligt sv\u00e5rt att slita mig fr\u00e5n den h\u00e4nf\u00f6rande utsikten. Ljusen, som speglade sig i fjorden l\u00e4ngs hela stranden, de glimmande stj\u00e4rnorna, aningen av mjuka bergskonturer \u00f6ver staden, \u00e5h, vad jag nj\u00f6t! <\/p>\n
Tidigt n\u00e4sta morgon togs det adj\u00f6 av det utm\u00e4rkt \u00e4lskv\u00e4rda v\u00e4rdfolket, och s\u00e5 \u00e5ngade vi iv\u00e4g till Kristiania igen. Vi kommo dit vid 12-tiden, och doktorn tog sig ett rum p\u00e5 Hotel Scandinavia. Vi skulle blott stanna till klockan 6, d\u00e5 vi med natt\u00e5get skulle \u00e5terv\u00e4nda till Stockholm. Vi \u00e5to lunch p\u00e5 Grands Caf\u00e9, och d\u00e4refter gick vi var och en f\u00f6r sig n\u00e5gra timmar. Jag begav mig till Studentenhaven vid Karl-Johann, d\u00e4r det var friluftsmusik. H\u00e4r uppm\u00e4rksammades jag av en mycket stilig ung herre, som var f\u00f6rf\u00e4rligt lik Volrat, fast vackrare. D\u00e5 musiken var slut f\u00f6ljde han efter mig \u00e4nda till hotellet, d\u00e4r jag skulle tr\u00e4ffa doktorn. Jag kunde inte h\u00e5lla mig, utan sm\u00e5log mot honom, d\u00e5 han stod d\u00e4r och sm\u00e5log mot mig. Men han antastade mig inte \u00e4nd\u00e5. <\/p>\n
S\u00e5 gick vi till Frimurarlogens restaurant och intogo en finare avskedsmiddag med Chateau d\u00b4Yquem, vilket var s\u00e4rdeles gott. “Ja, det brukar alla damer tycka om\u201d, upplyste doktorn. Nu var det musik av ett litet str\u00e5kkapell, som spelade sm\u00e4ktande valser. Men som de togo det t\u00e4mligen piano, f\u00f6ref\u00f6ll monsieur le docteur ej vidare besv\u00e4rad. Efter middagen intogs kaffe i “den graske sal”. eller moccasalen. Moccan kokades p\u00e5 bordet \u00f6ver en spritl\u00e5ga av en ung kypare av vacker nordisk typ. F\u00f6r att riktigt fira avskedet, bj\u00f6d doktorn p\u00e5 gr\u00f6n chartreuse. Men oh, vad det var starkt! Det riktigt sved i munnen. Doktorn sade ocks\u00e5 sj\u00e4lv, att jag ej beh\u00f6vde dricka ur glaset. Men nu vet jag i alla fall hur gr\u00f6n chartreuse smakar. Det \u00e4r som stark parfym med socker och en bismak av kvanne. Nej, tacka vet jag d\u00e5 chateau d’Yquem! <\/p>\n
Fr\u00e5n restaurangen gingo vi till stationen och voro snart instuvade med kapps\u00e4ckar och allt. Efter \u00e5tskilligt br\u00e5k hade doktorn ocks\u00e5 nu f\u00e5tt platser mitt i vagnen. Till sovkamrat fick jag en liten engelska, som f\u00f6rresten tycktes uteslutande g\u00e5 upp i en medresande yngling. D\u00e5 t\u00e5get kom till Kongsvinger kom tullsnoken. \u201dHar de n\u00e5got att f\u00f6rtulle” – “Jag har endast dessa tv\u00e5 kapps\u00e4ckar och de inneh\u00e5lla huvudsakligen kl\u00e4der och toilettsaker”, -“ha, da er det bra,” sa tullen och f\u00f6rsvann. <\/p>\n
Doktorn tyckte, att jag skulle ha omn\u00e4mnt, att jag k\u00f6pt en del sm\u00e5saker i Kristiania. “Fruntimmer har riktig mani p\u00e5 att smuggla\u201d, sade han. I Kongsvinger kom en ung svensk fram till mitt f\u00f6nster och inledde en konversation. Han hade varit i England och hade ej talat vid en svensk dam p\u00e5 tre veckor, sa han. Tyckte det var rysligt roligt att f\u00e5 tala vid mig o.s.v. o.s.v. Skulle nu ut och exercera. S\u00e5g bra ut och verkade trevlig. Doktorn tyckte f\u00f6rst\u00e5s att det var rysligt opassande. Men d\u00e5 han g\u00e5tt till kojs, tr\u00e4ffade jag ynglingen i Charlottenberg, och nu gav han mig sitt kort, pratade v\u00e4rre och ville att vi skulle brevv\u00e4xla. Jo, jo! Vi uppt\u00e4ckte bl.a. en gemensam bekant. Tore Bergvall. <\/p>\n
Snart kr\u00f6po vi till kojs och klockan 7.03 voro vi framme, en hel timme tidigare \u00e4n det stod i tabellen. Ett s\u00e5nt slarv! Nu begav sig doktorn hem till sin v\u00e5ning, och jag for ut till Nys\u00e4tra, d\u00e4r allt stod i en praktfull sensommarf\u00e4gring, mot den klarbl\u00e5 septemberhimlen. Ooh s\u00e5 var den trevliga resan, min f\u00f6rsta utrikesresa, slut. Men ett roligt och glatt minne efterl\u00e4mnar den, inte minst av doktorn, som hela tiden varit s\u00e5 ytterst sn\u00e4ll, trevlig och angen\u00e4m. Vilket han alltid \u00e4r f\u00f6rresten. Men minnet, den efterl\u00e4mnar, skall dr\u00f6ja l\u00e4nge kvar, ett minne av sex utm\u00e4rkt trevliga dagar, tillbragta i Norge under gl\u00e4dje, sommar och solsken.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Doktorn hade en tid funderat p\u00e5 att resa till Norge. Denna resa hade han funderat p\u00e5 i 15 \u00e5r, sade han, men det hade ingenting blivit av. Men nu s\u00e5…. Hanna uttryckte dock sitt tvivel. “Det blir s\u00e4kert inget av nu heller” sade hon. Och s\u00e5, f\u00f6r att “br\u00e4cka” henne, besl\u00f6t doktorn slutligen f\u00f6r att […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":28412,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3465],"tags":[],"class_list":["post-28257","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-bilagor"],"yoast_head":"\n