B\u00e4sta Niels!
\nOm och om igen har jag l\u00e4st Ditt senaste brev. Och om och om igen har jag t\u00e4nkt: “Ack, att han hade skrivit detta, i det f\u00f6rsta brev han s\u00e4nde mig. D\u00e5 kunde jag genast ha f\u00e5tt en riktigare uppfattning av honom. D\u00e5 kanske mitt svar blivit annorlunda.”
\nJag m\u00e5ste tillst\u00e5, Niels, att Du alltid f\u00f6ref\u00f6ll mig n\u00e5got stel och tvungen i Ditt uppf\u00f6rande. Alla de ynglingar och m\u00e4n, vilka jag f\u00f6rr eller senare tr\u00e4ffat ha utan undantag v\u00e4nt sig till mig med fullt f\u00f6rtroende. Kanske de ej varit s\u00e5, jag m\u00e5ste tyv\u00e4rr s\u00e4ga, \u00f6verdrivet fink\u00e4nsliga, som du var, men i alla h\u00e4ndelser har jag alltid kommit v\u00e4l till r\u00e4tta med dem.<\/p>\n
Jag kunde verkligen aldrig f\u00f6rst\u00e5, att Ditt stela och tvungna s\u00e4tt mot mig var en mask f\u00f6r att d\u00f6lja n\u00e5gra varmare k\u00e4nslor. Jag trodde aldrig, att Du f\u00e4st Dig s\u00e4rskilt djupt vid mig. Och jag m\u00e5ste omtala, att jag m\u00e5nga g\u00e5nger \u00f6nskade, att Du varit lite livligare, sl\u00e4ppt Dig mer l\u00f6s, s\u00e5 att s\u00e4ga, och inte uteslutande behandlat mig p\u00e5 det ytterst h\u00e4nsynsfulla och delikata s\u00e4tt, som Du alltid gjorde. Ser Du, jag har alltid \u00e4lskat livfull naturlighet och glad uppsluppenhet. <\/p>\n
Nu menar jag med detta en sund och ofarlig ysterhet i ord och g\u00e4rningar. Naturligtvis f\u00e5r den inte ta \u00f6verhanden, s\u00e5 att man tar hela livet som en lek, men ack vilka ljusglimtar i det vardagliga gr\u00e5 \u00e4r inte det pojkaktiga s\u00e4tt, som jag tycker s\u00e5 gr\u00e4nsl\u00f6st mycket om. En man m\u00e5 vara hur gammal som helst, han kan \u00e4nd\u00e5 \u00e4ga denna pojkaktighet, och den \u00e4r en egenskap, som jag s\u00e4tter bland de h\u00f6gsta hos m\u00e4nnen. <\/p>\n
Detta kanske Du tycker \u00e4r dumt resonerat, men Niels, det finns s\u00e5 mycket bekymmersamt, tungt och tr\u00e5kigt h\u00e4r i v\u00e4rlden, att vi m\u00e5ste ha n\u00e5got att motv\u00e4ga det med.<\/p>\n
Nu f\u00f6rst\u00e5r Du nog, varf\u00f6r jag inte kunde hysa n\u00e5gra varmare k\u00e4nslor f\u00f6r Dig. Jag vet, som jag f\u00f6rut sagt, att Du \u00e4r en s\u00e5 god och pr\u00e4ktig man, men ser Du Niels, hos den man, som jag skulle kunna \u00e4lska, m\u00e5ste det finnas en god portion av just denna glada pojkaktighet. Och som sagt, Du uppf\u00f6rde Dig alltid s\u00e5 ytterst korrekt och stelt, att jag nog, som Du sj\u00e4lv s\u00e4ger, fick en oriktig uppfattning av Dig. Jag k\u00e4nde mig alltid lite bekl\u00e4md i Ditt s\u00e4llskap. Din tvungenhet gjorde, att jag sj\u00e4lv aldrig riktigt v\u00e5gade sl\u00e4ppa l\u00f6s den livlighet, som m\u00e5nga p\u00e5st\u00e5 vara min st\u00f6rsta charm.<\/p>\n
N\u00e4r Du nu l\u00e4st detta, kanske Du ler och s\u00e4ger: “0h, ett s\u00e5dant barn hon \u00e4r \u00e4nd\u00e5.” Du f\u00e5r g\u00e4rna s\u00e4ga s\u00e5 Niels, och om det \u00e4r barnsligt, att s\u00e4tta den friska otvungna gl\u00e4djen s\u00e5 h\u00f6gt, d\u00e5 hoppas jag till Gud, att jag f\u00e5r f\u00f6rbli barnslig hela mitt liv.<\/p>\n
Och \u00e4nnu en sak. Du skriver, att Du i mitt hem l\u00e4rt k\u00e4nna och beundra mig som en beg\u00e5vad och pr\u00e4ktig flicka. Detta gjorde mig n\u00e4stan glad, vet Du. Ty enligt min \u00e5sikt, \u00e4r det inte nog att ha l\u00e4rt k\u00e4nna och anse sin livsf\u00f6ljeslagerska som en beg\u00e5vad och pr\u00e4ktig flicka, utan det skall vara k\u00e4rlek, en stor och omst\u00f6rtande k\u00e4nsla, som kommer mannen att \u00e4lska sin tillkommande med alla hennes fel, brister och svagheter. Och det skall vara en k\u00e4nsla s\u00e5 stark, att den skall vara f\u00f6r livet. Det \u00e4r nog ytterst s\u00e4llan den g\u00f6r det, och naturligtvis, den f\u00f6rsta, gl\u00f6dande k\u00e4rleksberusningen svalnar snart nog, men d\u00e5 skall den efterl\u00e4mna denna lugna, starka och djupa tillgivenhet, som sk\u00e4nker livet f\u00f6r de tv\u00e5 s\u00e5 stor lycka och s\u00e5 rikt inneh\u00e5ll.<\/p>\n
Till slut skulle jag vilja fr\u00e5ga Dig Niels: “Har Du tyckt riktigt mycket om n\u00e5gon flicka f\u00f6rut?” Du beh\u00f6ver inte svara, om Du ej vill. Naturligtvis har Du v\u00e4l sv\u00e4rmat f\u00f6r \u00e5tskilliga, det kan man v\u00e4l knappt ha undg\u00e5tt n\u00e4r man \u00e4r – \u00e4r det 30? – \u00e5r. Till och med jag, som bara \u00e4r 20 och ovanligt ok\u00e4nslig i s\u00e5dana fr\u00e5gor, har gjort det. Det h\u00f6r v\u00e4l till den m\u00e4nskliga erfarenheten kan jag tro.<\/p>\n
Ja, Niels, om jag nu vore i G\u00f6teborg kanske vi kunde tr\u00e4ffas igen, men nu \u00e4r jag h\u00e4r i Stockholm och Du d\u00e4rnere, s\u00e5 vi f\u00e5 v\u00e4l vara n\u00f6jda med, att ha kommit lite mer p\u00e5 det klara med varandra. F\u00f6r nu vet Du v\u00e4l, vilken barnslig liten flicket\u00f6s jag \u00e4r och kanske kommer Du nu till den slutsatsen att en s\u00e5dan liten yrh\u00e4tta, inte passar Dig.
\nDe allra hj\u00e4rtligaste h\u00e4lsningar fr\u00e5n<\/p>\n
Judit<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
B\u00e4sta Niels! Om och om igen har jag l\u00e4st Ditt senaste brev. Och om och om igen har jag t\u00e4nkt: “Ack, att han hade skrivit detta, i det f\u00f6rsta brev han s\u00e4nde mig. D\u00e5 kunde jag genast ha f\u00e5tt en riktigare uppfattning av honom. D\u00e5 kanske mitt svar blivit annorlunda.” Jag m\u00e5ste tillst\u00e5, Niels, att […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":28143,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3465],"tags":[],"class_list":["post-28141","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-bilagor"],"yoast_head":"\n