Ett rum och k\u00f6k ovanf\u00f6r Julius garveri d\u00f6g gott f\u00f6r det nygifta paret Boudin. Men s\u00e5 kom \u00e4ldsta flickan Naemi, och sedan f\u00f6ddes Judit, och det lilla rummet blev allt tr\u00e4ngre. N\u00e4r sedan garveriet gav d\u00e5lig vinst, s\u00e5 blev det uppenbart f\u00f6r b\u00e5de Jenny och Julius att de m\u00e5ste s\u00f6ka nya v\u00e4gar f\u00f6r sig och barnen, s\u00e5 1896 flyttade hela familjen till Karlstad.<\/p>\n
Det blev nog ett stort steg f\u00f6r Julius, att som familjefar och f\u00f6rs\u00f6rjare l\u00e4mna Sulvik, garveriet och hemmanet byn d\u00e4r han f\u00f6ddes den 14 mars 1871, och flytta till Karlstad. Men det var n\u00f6dv\u00e4ndigt, fyra munnar att m\u00e4tta kr\u00e4vde st\u00f6rre inkomster \u00e4n vad garveriet kunde generera.<\/p>\n
Garveriet i Sulvik \u00e4gdes av Julius far, men arrenderades bort till en Garvare O.Karlsson. Han hade tidigare \u00e4gt garveriet, men genom n\u00e5gon aff\u00e4rstransaktion hade Julius far m\u00e5st ta garveriet som likvid f\u00f6r skuld.
\nS\u00e5 l\u00e4nge Julius mindes hade han alltid velat l\u00e4ra sig garveriyrket ,och i sinom tid kanske f\u00e5 \u00f6verta pappas garveri och driva det vidare. Julius brukade som barn ofta g\u00e5 dit och d\u00e5 han ibland fick st\u00e5 och passa barkstampen k\u00e4nde han sig \u00f6verlycklig. Stampen drevs av en f\u00f6rbiflytande b\u00e4ck i vilken ett vattenhjul var anbringat. S\u00e5 fort han vid 14 \u00e5rs \u00e5lder blivit konfirmerad b\u00f6rjade han h\u00f6ra sig f\u00f6r i Arvika, om han inte kunde f\u00e5 komma i l\u00e4ra i n\u00e5got av de tv\u00e5 garverier som fanns d\u00e4r, men m\u00f6ttes till sin sorg av att han var f\u00f6r liten f\u00f6r att b\u00f6rja i ett s\u00e5 anstr\u00e4ngande yrke.<\/p>\n
Julius var i sin ungdom t\u00e4mligen kort till v\u00e4xten. Dessutom blev han strax efter konfirmationen skadad i en olycksh\u00e4ndelse och br\u00f6t sitt h\u00f6gra l\u00e5rben, vilket gjorde honom s\u00e4ngliggande. En livsavg\u00f6rande h\u00e4ndelse, men kanske inte p\u00e5 det s\u00e4tt som han en kort period inbillade sig, n\u00e4r han f\u00f6r sitt inre s\u00e5g sig haltande fram genom livet. Julius anv\u00e4nde sin tid som konvalescent till att l\u00e4ra sig att spela fiol, och det var i fiolen som det livsavg\u00f6rande fanns.<\/p>\n
Tiden gick, Julius tillfrisknade fullt ut, v\u00e4xte en del f\u00f6r varje \u00e5r och \u00e4ntligen p\u00e5 h\u00f6sten 1888 fick han som 17-\u00e5ring komma till Fabrik\u00f6r J. Lindholm i Arvika f\u00f6r att b\u00f6rja l\u00e4ra sig garveriyrket. Lindholm var en gammal hederlig man, men hade en ytterst omodern fabrik.<\/p>\n
D\u00e4r var s\u00e5 kallt s\u00e5 barkkaren f\u00f6r det mesta var frusna d\u00e5 arbetarna kom ner p\u00e5 morgnarna. Vintern 1888 var ju \u00e4ven en av de str\u00e4ngaste vintrar som varit i mannaminne, och att d\u00e5 dra ned torra hudar p\u00e5 en sl\u00e4de till sj\u00f6n, hugga h\u00e5l i isen samt tr\u00e4da hudarna p\u00e5 ett rep och s\u00e4nka ned dem i vattnet, var sannerligen inget trevligt g\u00f6ra.<\/p>\n
Sedan hudarna legat i vattnet tills de var uppmjukade (veka p\u00e5 yrkesspr\u00e5ket), fick man dra dem p\u00e5 sl\u00e4den upp till Garveriet igen och under v\u00e4gen fr\u00f6s de stela igen, men d\u00e5 var det att v\u00e4rma vatten i en vanlig inmurad panna, som fanns i garveriet och d\u00e4rmed tina upp dem igen. Garveriet i Arvika var i h\u00f6gsta grad opraktiskt inr\u00e4ttat, trots att det var relativt nytt. Speciellt under vintern var Julius r\u00e4tt sugen p\u00e5 att d\u00e4rf\u00f6r s\u00f6ka sig n\u00e5gon annanstans, men det var inte alltid s\u00e5 l\u00e4tt att f\u00e5 arbete och det var n\u00e5got i det h\u00e4r med skinnberedning och l\u00e4dertillverkning som h\u00f6ll honom kvar, allt h\u00e5rt arbete till trots.<\/p>\n
Till Garveriet i Arvika, liksom vid m\u00e5nga andra arbetsplatser i slutet av 1800-talet, kom det ofta ges\u00e4ller, som i motsats till l\u00e4rlingar kunde sin sak. Det kallades f\u00f6r ges\u00e4llvandring. S\u00e5 fort en ges\u00e4ll blev ledig fr\u00e5n sin plats, p\u00e5 egen beg\u00e4ran eller i brist p\u00e5 arbete, s\u00e5 tog han p\u00e5 \u201cluffen\u201d. Han b\u00f6rjade vandra fr\u00e5n den egna platsen till den andra f\u00f6r att, som det hette, \u201dsk\u00e5da om\u201d. Han bes\u00f6kte orter d\u00e4r det fanns ett garveri, och gick d\u00e5 f\u00f6rst in till fabrik\u00f6ren sj\u00e4lv och fr\u00e5gade om d\u00e4r fanns arbete. Fanns det ingen plats ledig s\u00e5 var det en oskriven lag som gjorde att han av fabrik\u00f6ren fick en “sk\u00e4nk” som skulle betraktas som resebidrag, och som kunde variera s\u00e5d\u00e4r fr\u00e5n 50 \u00f6re upp till ett par kronor.<\/p>\n
Efter det att den resande ges\u00e4llen “sk\u00e5dat om” hos fabrik\u00f6ren, begav han sig ned till garveriet och h\u00e4lsade p\u00e5 d\u00e4rvarande ges\u00e4ller och fick d\u00e5 \u00e4ven av dessa en mindre “sk\u00e4nk” allt efter r\u00e5d och l\u00e4genhet.<\/p>\n
En del ges\u00e4ller trivdes bra med att g\u00e5 runt i landet, speciellt under somrarna, och kunde till och med utan ringaste anledning \u201dg\u00e5 p\u00e5 luffen” f\u00f6r att komma ut och se sig omkring. N\u00e4r ges\u00e4llen gick runt p\u00e5 landsorten, levde han huvudsakligen av bettleri, och en ges\u00e4ll var inte s\u00e5 illa sedd av landsortsbefolkningen som andra, som gick omkring och tiggde, f\u00f6r han var f\u00f6r det allra mesta \u00e4rlig och i stort sett renlig.<\/p>\n
En l\u00e4rling var skyldig att lyda en ges\u00e4lls tills\u00e4gelse, inte bara de ges\u00e4ller under vilka han gick i l\u00e4ra, utan \u00e4ven de som kom “p\u00e5 luffen” och tillf\u00e4lligt vistades d\u00e4r han var anst\u00e4lld. Under den tid Julius vistades i Arvika f\u00f6r att l\u00e4ra sig yrket, s\u00e5g han m\u00e5nga underliga figurer, allt fr\u00e5n s\u00e5dana som traskade omkring p\u00e5 mindre omr\u00e5den och till s\u00e5dana som kom nedifr\u00e5n Tyskland, Danmark och \u00e4nnu l\u00e4ngre ifr\u00e5n. Dessa senare var m\u00e5nga g\u00e5nger kunniga och duktiga i sitt yrke och kom ofta med nya metoder som de l\u00e4rt sig under sina utl\u00e4ndska resor.<\/p>\n
Julius lyssnade alltid uppm\u00e4rksamt n\u00e4r de kringresande ges\u00e4llerna ber\u00e4ttade om sina resor, och hur arbetet gick till p\u00e5 andra garverier som ges\u00e4llerna bes\u00f6kt. Den kunskapen, i kombination med att han p\u00e5 det lilla garveriet i Arvika l\u00e4rde sk\u00f6ta de flesta sysslor som finns p\u00e5 ett garveri, gjorde att han efter tv\u00e5 \u00e5r tackade ja n\u00e4r hans pappa bad honom komma tillbaka till Sulvik och ta \u00f6ver garveriet d\u00e4r. Arrendatorn hade byggt sig ett eget garveri vid \u00c5mots j\u00e4rnv\u00e4gsstation och skulle flytta dit. Julius var d\u00e5 19 \u00e5r.<\/p>\n
Det var inte utan oro som Julius hade tackat ja. Han visste nog n\u00f6dtorftigt hur l\u00e4der skulle beredas, d.v.s s\u00e5dant l\u00e4der som det h\u00e4r blev fr\u00e5ga om, n\u00e4mligen hudar som av b\u00f6nderna inl\u00e4mnades till beredning f\u00f6r att anv\u00e4ndas till ovanl\u00e4der i skor (sull\u00e4der f\u00f6rekom ej), och liknande. Men i fr\u00e5ga om ekonomiska kunskaper var det s\u00e4mre. Julius tyckte egentligen att han skulle ha fortsatt i Arvika minst ett \u00e5r till, och sedan s\u00f6kt sig ut i v\u00e4rlden f\u00f6r att se st\u00f6rre f\u00f6rh\u00e5llanden och inh\u00e4mta nya ideer och metoder i fr\u00e5ga om sj\u00e4lva yrket, och inte minst, l\u00e4ra sig mer om hur han skulle f\u00e5 verksamheten l\u00f6nsam p\u00e5 b\u00e4sta s\u00e4tt.<\/p>\n
Han hade till och med best\u00e4mt sig f\u00f6r att tacka nej till erbjudandet fr\u00e5n pappa Johan, och k\u00e4nde lite \u00e5ngest f\u00f6r det, den h\u00e4r h\u00f6stdagen n\u00e4r han n\u00e4rmade sig hemmet i Sulvik. Det var en s\u00e5n d\u00e4r dag d\u00e5 sommaren gjorde ett sista f\u00f6rs\u00f6k att v\u00e4rma naturen inf\u00f6r det som skulle komma. N\u00e5gra enstaka f\u00e5glar, som sedan l\u00e4nge mer eller mindre tystnat, drillade ikapp med den porlande b\u00e4cken bakom garveriet i Sulvik, och Julius drogs dit f\u00f6r att, innan m\u00f6tet med pappa Johan, en sista g\u00e5ng titta in i de nu tomma lokalerna.<\/p>\n
De svartm\u00e5lade dubbeld\u00f6rrarna in till drivhuset gnisslade lite n\u00e4r han \u00f6ppnade dem, och tillsammans med solljuset gick han in och m\u00f6ttes av barkdoften vid den nu tysta stampen, d\u00e4r han som 14-\u00e5ring st\u00e5tt och sett ekbarken bankas s\u00f6nder f\u00f6r att f\u00e5 fram garvsyra f\u00f6r att garva l\u00e4der med. Det enda som h\u00f6rdes i drivhuset, som kunde vara v\u00e4l s\u00e5 bullrigt vid produktion, var det stilla porlandet n\u00e4r b\u00e4ckens vatten rann in i garveriet en sv\u00e4ng, genom n\u00e5gra enkla tr\u00e4r\u00e4nnor, och sedan f\u00f6rsvann ut, vidare mot viken nedanf\u00f6r. B\u00e4ckens vatten var verkligen passande f\u00f6r garveriet, t\u00e4nkte Julius, och kanske var det doften av bark, kanske var det b\u00e4ckens friska porlande, kanske var det n\u00e5got magiskt, men det var d\u00e4r och d\u00e5 Julius best\u00e4mde sig; han skulle ta \u00f6ver garveriet.<\/p>\n
En kort tid efter den magiska dagen hade Julius alla tankar p\u00e5 att ge sig ut i v\u00e4rlden gett vika, och han b\u00f6rjade att p\u00e5 egen hand bereda l\u00e4der i Sulvik. F\u00f6r varje dag trivdes han alltmer, i synnerhet som garveriet i Sulvik var s\u00e5 mycket bekv\u00e4mare \u00e4n garveriet i Arvika d\u00e4r han g\u00e5tt i l\u00e4ra. Det l\u00e4der som Julius tillverkade var omtyckt och till full bel\u00e5tenhet, men att f\u00e5 aff\u00e4rerna att g\u00e5 ihop var ju en annan sak.<\/p>\n
Det mesta r\u00e5l\u00e4dret samlade Julius upp under sina sockenresor. Han for ut med h\u00e4st och vagn och bes\u00f6kte de b\u00f6nder som han antog hade slaktat, och av dem fick han de r\u00e5a hudarna eller skinnen. N\u00e4r lasset var fullt k\u00f6rde han hem allt till Sulvik. Dessa resor f\u00f6retogs mest under h\u00f6stm\u00e5naderna, d\u00e5 slaktningen p\u00e5gick, men \u00e4ven p\u00e5 v\u00e5ren och sommaren gjorde Julius resor, d\u00e5 mer f\u00f6r att \u00e5terl\u00e4mna det f\u00e4rdiga l\u00e4dret och kassera in beredningsl\u00f6nen.<\/p>\n
Det r\u00e5dde konkurrens mellan de olika garverierna i trakten, och beredningsl\u00f6nen blev d\u00e4rigenom inte speciellt h\u00f6g. F\u00f6r svart smorl\u00e4der, fettat l\u00e4der som anv\u00e4ndes till k\u00e4ngor, fick Julius mellan 40 och 50 \u00f6re kilot, f\u00e5rskinnen inbringade 50 \u00f6re per styck och kalvskinnen fick han 75 \u00f6re f\u00f6r. Det var inkomster som det inte gick att leva p\u00e5, men Julius drygade ut med avfallsprodukter som n\u00f6th\u00e5r och draglim, och kalk-ullen fr\u00e5n f\u00e5rskinnen. Garveriet i Sulvik var helt enkelt en d\u00e5lig aff\u00e4r, men med en magisk b\u00e4ck.<\/p>\n
Strax efter att Julius flyttade till Arvika den kalla vintern 1888, kom han att g\u00e5 p\u00e5 fr\u00e4lsningsarm\u00e9ns m\u00f6ten, som just d\u00e5 hade \u00f6ppnat en k\u00e5r i Arvika. M\u00f6tena p\u00e5 k\u00e5ren var ett v\u00e4lkommet avbrott i den slitiga vardagen p\u00e5 garveriet, framf\u00f6rallt var det musiken och gl\u00e4djen som lockade Julius. Nu kom hans f\u00e4rdighet med fiolen v\u00e4l till pass, och snart var han med och spelade p\u00e5 Fr\u00e4lsningsarm\u00e9ns m\u00f6ten. Vid denna tid var en ung kapten i Fr\u00e4lsningsarm\u00e9n, Sofi Johnson, ledare f\u00f6r k\u00e5ren i Arvika och d\u00e5 hon senare blev stationerad som ledare f\u00f6r k\u00e5ren i Karlstad, blev Julius tillsammans med n\u00e5gra andra spelande medlemmar en dag inbjudna att komma till Karlstad och spela.<\/p>\n
Det var p\u00e5 den spelningen som Julius s\u00e5g Jenny fr\u00e5n Mj\u00f6lby, Sofis arton\u00e5riga syster, f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Han v\u00e4xlade bara n\u00e5gra flyktiga ord med henne, men det r\u00e4ckte f\u00f6r att han inte kunde gl\u00f6mma henne. Julius var tidigare k\u00e4nd f\u00f6r att frekvent och ih\u00e4rdigt anv\u00e4nda de mest rysliga svordomar, f\u00f6rv\u00e4rvade genom ett kanske alltf\u00f6r n\u00e4ra kamratskap med garvarges\u00e4ller fr\u00e5n n\u00e4r och fj\u00e4rran alltsedan ha stod vid barkstampen i Sulvik. Men tiden i fr\u00e4lsningsarm\u00e9n hade utvecklat hans spr\u00e5k fr\u00e5n det grova till det mer rumsrena, och \u00e4ven om de flyktiga orden kanske inte imponerade n\u00e4mnv\u00e4rt p\u00e5 Jenny, s\u00e5 gjorde de brev som han skickade till henne senare tydligen djupare intryck. Brev fyllda av hans tankar och k\u00e4nslor, s\u00e5 v\u00e4lformulerade att Jenny till julen 1890 bj\u00f6d ner honom till Rothem i Mj\u00f6lby, f\u00f6r att sen i sin tur komma upp till Sulvik f\u00f6ljande sommar.<\/p>\n
1890 var sannerligen ett omv\u00e4lvande \u00e5r f\u00f6r Julius.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Ett rum och k\u00f6k ovanf\u00f6r Julius garveri d\u00f6g gott f\u00f6r det nygifta paret Boudin. Men s\u00e5 kom \u00e4ldsta flickan Naemi, och sedan f\u00f6ddes Judit, och det lilla rummet blev allt tr\u00e4ngre. N\u00e4r sedan garveriet gav d\u00e5lig vinst, s\u00e5 blev det uppenbart f\u00f6r b\u00e5de Jenny och Julius att de m\u00e5ste s\u00f6ka nya v\u00e4gar f\u00f6r sig och […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":27876,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3465],"tags":[],"class_list":["post-27872","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-bilagor"],"yoast_head":"\n