Jenny f\u00f6ddes samma \u00e5r som Julius, en mycket kall vinter den 12 februari 1871. I den lilla stugan Rothem i Mj\u00f6lby var hon den femte i raden av sex flickor. Det var ett idogt och arbetsamt hem Jenny v\u00e4xte upp i. Hennes mamma var mycket gudfruktig, och uppfostrade sina barn i en anda av plikt, arbete och gudsfruktan. <\/p>\n
Jennys pappa var skr\u00e4ddare till yrket, och s\u00e5 hade han s\u00e5 mycket lantbruk, att det f\u00f6dde tv\u00e5 kor och en del sm\u00e5djur. D\u00e4r fanns ocks\u00e5 skog till husbehov. Stugan familjen bodde i bestod ev ett stort rum med f\u00f6nster p\u00e5 tre sidor, k\u00f6k och f\u00f6rstuga, skafferi p\u00e5 nedre botten och p\u00e5 \u00f6vre plan ett gavelrum, stor f\u00f6rstuga med ett f\u00f6nster, och \u00e4ven en stor garderob med f\u00f6nster. <\/p>\n
Nere i stugan (som det stora rummet kallades) fanns en \u00f6ppen spis, senare en kakelugn. N\u00e4r de \u00e4ldre systrarna var i skol\u00e5ldern, hade Jennys far en ges\u00e4ll, men sedan \u00e4ldsta systern Hanna blev gammal nog, fick hon b\u00f6rja hj\u00e4lpa sin pappa med skr\u00e4dderiet. N\u00e4r Jenny var sex \u00e5r, b\u00f6rjade hon skolan, gick tv\u00e5 \u00e5r i sm\u00e5skolan och fyra klasser i folkskolan, och sen p\u00e5 sommaren efter det hon fyllt 15 \u00e5r gick hon och l\u00e4ste. Hennes konfirmationsl\u00e4rare var kyrkoherde Redelius.
\nDen ena systern efter den andra tog \u00f6ver efter Hanna, och allteftersom de v\u00e4xte upp och l\u00e4mnade Rothemmet, togs sysslorna \u00f6ver av de yngre systrarna.
\nN\u00e4r Jenny var 14 \u00e5r var det hennes tur att s\u00e4tta sig vid skr\u00e4ddarbordet och hj\u00e4lpa sin far.<\/p>\n
Det var nog inte s\u00e5 roligt alla g\u00e5nger, men Jenny fick g\u00f6ra, vad hon kunde. P\u00e5 den tiden gick hantverkarna bort i bondg\u00e5rdarna och arbetade, och \u00e4ven Jennys far gjorde det. N\u00e4r Jenny fyllde 15 \u00e5r, strax efter konfirmationen, fick hon f\u00f6lja med sin far bort f\u00f6r att sy. <\/p>\n
Under den tiden sydde hon m\u00e5nga par byxor, som var det plagg som hennes far \u00f6verl\u00e4t p\u00e5 henne. N\u00e4r de var borta och sydde fick Jenny 50 \u00f6re om dagen. Men mest trivdes Jenny om hon n\u00e5gon g\u00e5ng emellan\u00e5t fick s\u00e4tta sig i v\u00e4vstolen, n\u00e4r hennes mamma hade v\u00e4v ig\u00e5ng, antingen det nu var lakan eller handduksv\u00e4v, eller kanske ocks\u00e5 tyg till sommarkl\u00e4nningar \u00e5t flickorna.<\/p>\n
\u00c5r 1888 kom fr\u00e4lsningsarm\u00e9n till Mj\u00f6lby, och Jenny drogs dit, var med p\u00e5 den f\u00f6rsta soldatinvigningen och deltog sedan i k\u00e5rens m\u00f6ten med gitarrspel ooh s\u00e5ng. Hon hade f\u00e5tt en gitarr av sin syster Sofi, som d\u00e5 var kapten i fr\u00e4lsningsarm\u00e9n. Jennys gudfruktiga mamma s\u00e5g nog helst att d\u00f6ttrarna stannade i missionsf\u00f6reningen som de alla hade tillh\u00f6rt tidigare, men hon s\u00e5g inte n\u00e5got st\u00f6rre fel i fr\u00e4lsningsarm\u00e9n, speciellt inte som Sofi hade blivit en betydelsefull medlem av arm\u00e9n och till och med samma \u00e5r varit med och grundat en avdelning i Arvika.<\/p>\n
\u00c5r 1889 flyttad sedan Jennys syster Sofi till Karlstad, och dit reste Jenny f\u00f6r att hj\u00e4lpa sin syster att sy en del flaggor, som skulle anv\u00e4ndas vid en blivande fest. Till denna fest skulle det komma fr\u00e4mmande fr\u00e5n Arvika, som skulle spela, och bland dem fanns en yngling, som hette Julius Boudin. Han spelade fiol. <\/p>\n
N\u00e4r Jenny sedan kom tillbaka till Mj\u00f6lby, efter att ha haft det mycket trevligt hos sin syster i Karlstad, k\u00e4ndes det bedr\u00f6vligt tr\u00e5kigt att vara inne i den vanliga vardagslunken igen. Det var h\u00f6st, oktober, med allt vad den m\u00e5naden kan f\u00f6ra med sig n\u00e4r den inte visar sig fr\u00e5n sin b\u00e4sta sida.
\nTristessen br\u00f6ts dock av ett brev fr\u00e5n Sulvik, med ett ov\u00e4ntat inneh\u00e5ll. Det var fr\u00e5n Julius Boudin, ynglingen som hanterat fiolen den d\u00e4r helgen i Karlstad. I brevet bad han Jenny om ett fotografi, och skrev ocks\u00e5 om sina k\u00e4nslor, och hur han inte kunde sluta t\u00e4nka p\u00e5 henne. Jenny beskrev det hela senare, i ett brev till sin syster Sofi i Karlstad. Bland annat skrev hon att \u201dDet var inte sista g\u00e5ngen jag s\u00e5g ynglingen ifr\u00e5ga, ty det t\u00e4ndes hos honom en k\u00e4rlekens l\u00e5ga till min enkla person, som jar d\u00e5 ej hade en aning om. F\u00f6r egen del hade jag ej en tanke \u00e5t det h\u00e5llet.\u201d<\/p>\n
Hursomhelst s\u00e5 uppstod en ganska livlig brevv\u00e4xling mellan Julius och Jenny, vilket resulterade i att de lovade varandra b\u00e5de hj\u00e4rta och hand. Men det dr\u00f6jde \u00e4nd\u00e5 \u00f6ver ett \u00e5r, innan de s\u00e5gs igen. Det var julen 1890 d\u00e5 Julius kom och h\u00e4lsade p\u00e5 i Rothem, och det var, f\u00f6r att citera Jenny, \u201dnaturligtvis mycket s\u00e4lla dagar f\u00f6r oss b\u00e5da\u201d.<\/p>\n
P\u00e5 sommaren 1891 \u00e5kte Jenny med t\u00e5get upp till Sulvik f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Julius m\u00f6tte upp vid Ottebols station, med den allra finaste gigg, f\u00f6rsp\u00e4nd med en riktig travare. Med s\u00e5 fint fr\u00e4mmande ville Julius naturligtvis imponera, och det gick fort p\u00e5 v\u00e4gen hem. Aldrig i sitt liv hade Jenny \u00e5kt s\u00e5 fort, och utf\u00f6r de branta backar, som p\u00e5 den tiden fanns mellan J\u00f6ssefors och Sulvik gick det med en hisklig fart, s\u00e5 hon var verkligen r\u00e4dd.<\/p>\n
I tre m\u00e5nader stannade Jenny i Sulvik, innan det var dags att \u00e4n en g\u00e5ng \u00e5terv\u00e4nda till Mj\u00f6lby, denna g\u00e5ng f\u00f6r att l\u00e4ra sig s\u00f6mnad i en syatelj\u00e9, i huvudsak damkappor i konfektion. S\u00e5 gick h\u00f6sten och vintern f\u00f6r Jenny och Julius, p\u00e5 var sitt h\u00e5ll, hon i sin syatelj\u00e9 och han i sitt garveri. De s\u00e5gs en g\u00e5ng under v\u00e5ren 1892 n\u00e4r Julius fullgjorde sin v\u00e4rnplikt vid Karlsborgs f\u00e4stningsartilleri, d\u00e4r han fick g\u00f6ra b\u00e5da m\u00f6tena samtidigt. Det var bara 14 dagar p\u00e5 den tiden – s\u00e5ledes var han d\u00e4r en m\u00e5nad.
\nS\u00e5 gick sommaren, och i september m\u00e5nad, n\u00e4rmare best\u00e4mt den 10, stod deras br\u00f6llop i Mj\u00f6lby, d\u00e4r de vigdes hemma i stugan. Julius mamma var med, och det var en stor upplevelse f\u00f6r henne. Till br\u00f6llopet hade alla Jennys systrar kommit hem, och s\u00e5 var det grannar och v\u00e4nner. Ist\u00e4llet f\u00f6r sl\u00f6ja (som ju inte anv\u00e4ndes inom arm\u00e9n) bar Jenny ett vitt bandol\u00e4r, p\u00e5 vilket orden \u201cF\u00f6renade f\u00f6r livet” var broderade. F\u00f6r \u00f6vrigt var hon kl\u00e4dd i l\u00e5ng svart “prinsesskl\u00e4nning” med en smal, veckad pliss\u00e9 nere i kanten. Julius hade naturligtvis sin arm\u00e9uniform. <\/p>\n
Eftersom det var mycket vackert v\u00e4der, var br\u00f6llopsmiddagen dukad ute p\u00e5 g\u00e5rdsplanen. Kokerskan var en god v\u00e4ninna till Jennys mor, och v\u00e4ninnans dotter serverade. P\u00e5 kv\u00e4llen firades arm\u00e9br\u00f6llop i ett fullsatt missionshus, d\u00e4r paret \u00e5ter sammanvigdes, denna g\u00e5ng enligt arm\u00e9ns ritual med tillh\u00f6rande hornmusik. <\/p>\n
S\u00e5 var d\u00e5 tiden inne f\u00f6r Jenny att bryta upp fr\u00e5n hemmet, d\u00e4r hon tillbragt en lycklig barndom och ungdom, och det gick nog inte med torra \u00f6gon. Men som hon var nygift och \u00f6verm\u00e5ttan k\u00e4r, var det ju inte s\u00e5 sv\u00e5rt.
\nDet var sista g\u00e5ngen hela Jennys familj var samlad. Hennes syster Augusta reste p\u00e5 h\u00f6sten till Amerika, och just p\u00e5 br\u00f6llopet sade Sofi ja till sin Martin Johansson frieri, och \u00e5kte med honom till G\u00f6teborg. I december samma \u00e5r l\u00e4mnade Sofi arm\u00e9n som officer. Deras br\u00f6llop stod i G\u00f6teborg den 4 december. Jennys syster Alma var d\u00e5 f\u00f6rlovad med Fredrik Palmborg. S\u00e5 blev lille Axelin ensam hemma hos far och mor i Mj\u00f6lby. Hon var d\u00e5 16 \u00e5r. <\/p>\n
Men Jenny var snart 22, och med Julius vid sin sida flyttar hon in i ett rum p\u00e5 andra v\u00e5ningen i det r\u00f6dm\u00e5lade garveriet i Sulvik, ej s\u00e5 stort, men med ett stort, trevligt k\u00f6k.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Jenny f\u00f6ddes samma \u00e5r som Julius, en mycket kall vinter den 12 februari 1871. I den lilla stugan Rothem i Mj\u00f6lby var hon den femte i raden av sex flickor. Det var ett idogt och arbetsamt hem Jenny v\u00e4xte upp i. Hennes mamma var mycket gudfruktig, och uppfostrade sina barn i en anda av plikt, […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":27725,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3465],"tags":[],"class_list":["post-27871","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-bilagor"],"yoast_head":"\n