Axelin, som var Judits moster, var en av de som \u00e5kte \u00f6ver till Amerika f\u00f6r att s\u00f6ka lyckan. I ett brev hem ber\u00e4ttade hon om sin resa.<\/p>\n
Ombord p\u00e5 Catalonia Fredagen den 29 September 1899. Eftersom jag har s\u00e5 god tid skall jag skrifva en liten reseskildring till er och – den kan ni l\u00e4sa f\u00f6r Johansons sen om ni vill. Jag har f\u00f6rut skrifvit 3 lika, s\u00e5 jag tycker n\u00e4stan det b\u00f6rjar bli enformigt —<\/p>\n D\u00e5 ni l\u00e4ser dessa rader kan ni t\u00e4nka att de \u00e4ro skrifna ute p\u00e5 Atlantiska Osean. Idag \u00e4r det s\u00e5 underbart vackert v\u00e4der. Oceanen \u00e4r alldeles stilla o solen skiner s\u00e5 vackert. Jag tror jag f\u00e5r s\u00e4ga som du Julius hade h\u00f6rt n\u00e5gon s\u00e4ga om americaresan. Lustresa – Lustresa! T\u00e5get stanna endast p\u00e5 3 stellen. Det var mycket intressant att resa genom England – mycket nytt f\u00f6r \u00f6gat – vi reste genom flera st\u00e4der, s\u00e5 stora “s\u00e5 jag som sett s\u00e5 mycket i min dag blef aldeles f\u00f6rv\u00e5nad”. Landsbygden var mycket vacker och de sm\u00e5 stugorna p\u00e5 landet var alla utaf sten och s\u00e5g helt n\u00e4pna ut.<\/p>\n Vid Lifverpool var agenten oss till m\u00f6tes o bad oss stiga in uti en droska, och s\u00e5 bar det iv\u00e4g till en Hotel. D\u00e4r slog vi oss ner i ett rum och lade af v\u00e5ra kl\u00e4der (ytterkl\u00e4derna meningen) och d\u00e5 vi suttit en stund kom en dam och f\u00f6rklarade att middagen var f\u00e4rdig o vi var mycket glada d\u00e4r\u00e5t, en\u00e4r vi voro mycket hungriga. Klockan var d\u00e5 4. <\/p>\n Sen blef vi visade v\u00e5rt s\u00e5frum och s\u00e5 kende vi oss hemma. Derefter gick vi ut p\u00e5 stan o jag k\u00f6pte mig ett par hanskar och ett hvitt f\u00f6rkle.s\u00e5 gick vi o s\u00e5g p\u00e0 stan. Arbetsh\u00e4starne i England hade ben som var 3 g\u00e5nger s\u00e5 tjocka som en vanlig h\u00e4st, men s\u00e5 s\u00e5g jag sm\u00e5 h\u00e4star f\u00f6r n\u00e4pna ekipage som var mycket fina. Sp\u00e5rvagnarne i Lifverpool var 2 v\u00e5ningar. Oppe p\u00e5 taket satt lika m\u00e5nga som i vagnen, barhufvade smutsiga k\u00e4ringar satt p\u00e5 taket. Sp\u00e5rvagnarne drogs af 3 h\u00e4star, en gick f\u00f6r och den satt en karl p\u00e5 och k\u00f6rde. sen s\u00e5g jag mycket mera, men jag \u00e4r r\u00e4dd att ni tr\u00f6ttnar p\u00e5 mig om jag blir f\u00f6r l\u00e5ngsam.<\/p>\n D\u00e5 jag skrifver dessa rader \u00e4r min klocka strax 11 o jag sitter p\u00e5 d\u00e4ck och skrifver. Vi \u00e4r ungef\u00e4r 4 timmar efter Sverige eller n\u00e5got mera. <\/p>\n Efter soup\u00e9n gick vi opp p\u00e5 v\u00e5rt s\u00e5frum och jag spela och sj\u00f6ng f\u00f6r mitt s\u00e4llskap o vi hade rigtigt trefligt. Jag m\u00e5 dock ej g\u00e5 f\u00f6rbi att vid bordet blef vi bekanta med en herre fr\u00e5n Sverige, som vi sedan haft s\u00e4llskap med hvarje dag. Vi 6 \u00e4r de enda svenska p\u00e5 andra klass. S\u00e5 \u00e4r det 4 norskar, o resten \u00e4r Engelsm\u00e4n, tyskar, Irl\u00e4ndare, americanare. Det \u00e4r n\u00e4rmare 1000 menniskor ombord med bes\u00e4ttning och allt. <\/p>\n Vi har det s\u00e5 godt vi vill. Mat f\u00e5 vi rikligt s\u00e5 mycket vi r\u00e5r med 4 \u00e0 5 r\u00e4tter hvarje middag, s\u00e5 det jag tog med i matv\u00e4g ligger ost\u00f6rd. Klockan half 8 frukost, half 1 middag 5 a half 6 soupe, 10 the o kaffe o en sorts gr\u00f6t som kallas groel. Sen g\u00e5r vi och l\u00e4gger oss. I denna veckan har det dock varit s\u00e5 sk\u00f6na kvellar s\u00e5 Elisabeth och jag (Den yngsta af flickerna Ekdahl, vi \u00e4r mest tillsammans) har varit uppe ibland till klockan 11. F\u00f6rsta och andra klass f\u00e5r vara uppe p\u00e5 d\u00e4ck om de vill hela natten. <\/p>\n Vi har varit tillsammans med den svenska herrn. Han heter Andrew Nilson, han \u00e4r s\u00e5 treflig, o jag g\u00f6r hvad jag kan f\u00f6r att ej sk\u00e4mma bort det f\u00f6r Lisa. Ibland kuttar jag ned i hytten o de vet ej hvart jag tagit v\u00e4gen. Sen fr\u00e5gar jag Lisa hur l\u00e5ngt det \u00e4r framskridet, men Nisse han s\u00e4ger att sen jag g\u00e5tt ner om kvellarna \u00e4r det inget trefligt. Han har f\u00e5tt reda p\u00e5 att jag skall resa till min festeman o han skall minsann ha \u00f6gonen med sig d\u00e5 han kommer till Boston. Det g\u00e5r n\u00e5gra sm\u00e5roliga historier af stapeln emellan\u00e5t, men ni tycker v\u00e4l ett jag \u00e4r fjantig om jag skrifver s\u00e5dana bagateller. <\/p>\n I matsalen \u00e4r det 8 l\u00e5nga bord och plyshkledda benkar att sitta p\u00e5, ett pianino o elektrisk belysning. V\u00e5r hytt \u00e4r f\u00f6r 4 och d\u00e4r \u00e4r ganska trefligt. I m\u00e5ndags kvell var h\u00e4r Consert f\u00f6r f\u00f6rsta och andra klass. Jag blef ombedd att medverka, och efter soup\u00e9n kom en ung engelsman o fr\u00e5ga efter Miss Jonson och lemna mig ett stort program trvckt i flera f\u00e4rger, o Miss Jonson hade 2 nummer p\u00e5 programmet. <\/p>\n Klockan 8 skulle Conserten b\u00f6rja, o f\u00f6rsta klass kom insv\u00e4fvandes kl\u00e4dda i siden o ljusa dr\u00e4kter. Vi som skulle medverka h\u00f6ll oss bak i “aktern” och i v\u00e5ra hytter, och n\u00e4r ledaren f\u00f6rklara hvem som skulle fram, kom man framstickandes fr\u00e5n vr\u00e5rna. Jag sj\u00f6ng och spela “Jag har ett hem l\u00e5ngt bortom lifvets \u00f6knar – en himmel utaf evig s\u00e4llhet full\u201d. Och d\u00e5 jag slutat apploderades det s\u00e5 det gaf Eko i salongen. S\u00e5 skulle jag bevars dra mig tillbaka, men det klappades lika vildt och ledaren kom och bad mig komma in och sjunga om ett par verser igen Sista g\u00e5ngen b\u00f6rja de att applodera d\u00e5 jag kom in. <\/p>\n Af detta ser ni att jag har blifvit mycket popul\u00e4r bland noblessen. D\u00e5 Conserten var slut kom de och tacka mig f\u00f6r s\u00e5ngen, men jag f\u00f6rstod ju inte hvad de sade. Lisa fick tolka – hon \u00e4r styf i engelska. D\u00e4r var Duett af 2 gossar, Banjo solo med Piano acompangemang. Ett solo af en herre, en s\u00e5ng som han sjelf diktat om B\u00e5ten Catalonia, att den g\u00e5r sakta men s\u00e4kert, om dess passagerare, om maten o om allt. Och sen sl\u00f6t han “om vi bara kommer lyckligt n\u00e5n g\u00e5ng till Boston s\u00e5 \u00e4r det “all Reigt\u201d! S\u00e5 var det skratt, densamme talade om en pachar ocks\u00e5, o d\u00e5 vinde han med \u00f6gonen och satte mun p\u00e5 tv\u00e4ren, och \u00e5h\u00f6rarna l\u00e5g 4-dubbla i b\u00e4nkarne och skratta. Han \u00e4r en s\u00e5n rolig menniska som du Julius men lite v\u00e4rre, s\u00e5 fort vi ser p\u00e5 honom kommer vi i skratt. S\u00e5 var det en prest som h\u00f6ll ett tal o en Italiensk herre sj\u00f6ng en s\u00e5ng. S\u00e5 togs det upp kollekt och den gick till 2 pound sterling och n\u00e5gra schilling. Och s\u00e5 var det slut. <\/p>\n Efter den betan helsar Docktorn o \u00f6fverstuarten altid god m\u00e5rning p\u00e5 mig. Och det vill inte s\u00e4ga litet. I f\u00f6rg\u00e5r gick en b\u00e5t om oss som lemna Lifverpool p\u00e5 l\u00f6rdag efter oss (vi lemna tisdag). Den gick om oss f\u00f6r lite grand. Allt folket p\u00e5 b\u00e5ten \u00e4r nya (n\u00e4stan alla). De s\u00e4ger det \u00e4r derf\u00f6r det g\u00e5r s\u00e5 sakta. Eldarne var alla ovana, s\u00e5 de f\u00f6rsta dagarne var de sj\u00f6sjuka och l\u00e5g upp\u00e5 d\u00e4cket och kr\u00e4ktes och stuarterna ner i tredje klass fick hjelpa dem att elda p\u00e5 o skaffa kol. De andra har strejkat. <\/p>\n Det \u00e4r en norsk gosse som talar om f\u00f6r oss lite hur det \u00e4r. Han passar telegrammen. D\u00e5 vi m\u00f6tt b\u00e5tar om kvellarne har de br\u00e4ndt fyrverkeri o kastat raketer fr\u00e5n v\u00e5r b\u00e5t, det ser s\u00e5 stiligt ut. Nu p\u00e5st\u00e5r de att vi kommer till Boston p\u00e5 s\u00f6ndag eftermiddag. F\u00e5r se hur det g\u00e5r. Jag \u00e4r s\u00e5 tacksam till Gud att vi haft s\u00e5 sk\u00f6nt v\u00e4der hela tiden, d\u00e5 g\u00f6r det ju ingenting att det g\u00e5r sakta. <\/p>\n I eftermiddag har vi varit p\u00e5 resan i 15 dagar. Idag \u00e4r det L\u00f6rdag. Jag fortsatte min skrifning d\u00e4r jag sl\u00f6t ig\u00e5r kvell. Idag regnar det s\u00e5 vi kan ej vara p\u00e5 d\u00e4ck. Jag gl\u00f6mde att tala om att kollekten p\u00e5 Conserten skulle bli till faderl\u00f6sa barn och enkor efter sj\u00f6m\u00e4n. Nu kanh\u00e4nda jag skall sluta min skrifning, och forts\u00e4tta d\u00e5 jag f\u00e5tt se Ernst. ______<\/p>\n Jag m\u00e5ste d\u00e5ck tala om n\u00e5got roligt. D\u00e5 vi spisat idag och gick f\u00f6rbi den som beddar o st\u00e4dar hytterna p\u00e5 v\u00e5r sida, klappa han mig o s\u00e5g s\u00e5 blid ut och sade “Jag \u00e4lskar dig s\u00e5 mycket, Det har jag gjort hela tiden sen du kom”. Och s\u00e5 kom den som passar vid bordet hos oss och sade “Nej jag \u00e4lskar dej – och du \u00e4lskar mej – det har du sagt”. Sen vende han sig till den andre: “du \u00e4r s\u00e5 liten, mycket f\u00f6r liten”. men de talte engelska och Elisabeth kan tolka f\u00f6r mig. <\/p>\n Allt hvad de s\u00e4ger till mig s\u00e5 svarar jag “Yes”, men den som passar vid bordet han s\u00e4ger p\u00e5 svenska n\u00e4r jag tackar f\u00f6r mat. “Jag \u00e4lskar dej”. Det har de l\u00e4rt honom. Han har likadant h\u00e5r som jag och derf\u00f6r har han en f\u00f6rk\u00e4rlek f\u00f6r mig, kan jag tro. <\/p>\n Boston. Den 2 oktober.<\/strong> Idag skall vi resa ut och helsa p\u00e5 en syster till dem som \u00e4r gift och bor utanf\u00f6r Boston. Ernst \u00e4r ej kommen hit \u00e4n idag, men jag helsar er fr\u00e5n honom \u00e4nd\u00e5, han \u00e4r mycket glad f\u00f6r att jag \u00e4r h\u00e4r. Vi skall resa ut till vestern p\u00e5 onsdag. <\/p>\n Jag sade farv\u00e4l till mina \u00f6friga reskamrater vid b\u00e5ten o jag tyckte det var \u00e4nna tr\u00e5kigt. Det var flera stycken som kom o tacka mig f\u00f6r min s\u00e5ng under resan. Vi skulle alla \u00e5t var sitt h\u00e5ll o g\u00e5 ok\u00e4nda \u00f6den till m\u00f6tes, \u00e5tminstone en del, om inte alla. Nilson surrade upp min koffert. Tullmannen var ej alls kinkig, han stack ner handen i ena h\u00f6rnet af kofferten o sen var det “all Reigt\u201d. Sen gick vi med 3 sp\u00e5rvagnar och en f\u00e4rja innan vi kom hit. Ja nu m\u00e5 jag sluta – Gud velsigne er alla mina k\u00e4ra.<\/p>\n Helsa s\u00e5 innerligt hjertligt till Sofi o Martin. De kan ju f\u00e5 l\u00e4sa brefvet – och till \u00c5bergs alla 3 o flickerna Sofies – o alla barnen. Farv\u00e4l! Axelin, som var Judits moster, var en av de som \u00e5kte \u00f6ver till Amerika f\u00f6r att s\u00f6ka lyckan. I ett brev hem ber\u00e4ttade hon om sin resa. Ombord p\u00e5 Catalonia Fredagen den 29 September 1899. Mina k\u00e4ra venner och sl\u00e4gtingar Julius o Jenny. Eftersom jag har s\u00e5 god tid skall jag skrifva en liten reseskildring […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":27758,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3465],"tags":[],"class_list":["post-27756","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-bilagor"],"yoast_head":"\n
\nMina k\u00e4ra venner och sl\u00e4gtingar Julius o Jenny.<\/em><\/p>\n
\nVi har haft godt v\u00e4der hela resan. Dimma hade vi ett par 3 dagar men ingen storm. De f\u00f6rsta dagarna vi kom ombord p\u00e5 denna b\u00e5ten var jag sjuk, men sen blef det b\u00e4ttre. Och vi har ju haft s\u00e5 godt v\u00e4der hela resan, och godt p\u00e5 alla vis. Vi reste fr\u00e5n Hull klockan 9 m\u00e5ndag m\u00e5ron o var i Lifverpool kl 3 (tre) eftermiddagen. <\/p>\n
\nNu mina k\u00e4ra \u00e4r jag lyckligt och v\u00e4l kommen till America, har bott uti flickorna Ekdahls brors hem i natt. Ernst bor p\u00e5 ett annat stelle. Vi kom till Boston vid 2-tiden ig\u00e5r. Jag titta efter Ernst men mina \u00f6gon kunde ej finna honom Efter en timmes tid, eller n\u00e5got mer, d\u00e5 vi f\u00e5tt v\u00e5ra koffertar tullade och skulle ge oss iv\u00e4g, kom flickornas bror Albert Ekdahl och tog sina systrar i famn o kyste dem. Men Ernst var ej med, han kom dock snart efter. De fick ej g\u00e5 in i Dockan utan hade m\u00e5st st\u00e5tt utanf\u00f6r. Han var sig lik Ernst, men han har varit orolig. Ni har v\u00e4l l\u00e4st i tidningarna att en b\u00e5t st\u00f6tt p\u00e5 grund ej l\u00e5ngt h\u00e4rifr\u00e5n i denna veckan och 8 menniskor omkom, har de ber\u00e4ttat.
\n Jag \u00e4r ur djupet af mitt hjerta tacksam till Gud f\u00f6r all Hans godhet, att v\u00e5r resa har varit s\u00e5 lycklig. Jag m\u00e5r godt, kenner det naturligtvis litet underligt. Jag \u00e4r i ett fremmande land, skild fr\u00e5n mina k\u00e4ra. Ernst hade ett bref till mig fr\u00e5n Mamma och Hanna, o det var obeskrifligt k\u00e4rt. Ekdahls har ett mycket trefligt hem, 3 rum o k\u00f6k, 2 barn, en flicka och en gosse. <\/p>\n
\nD\u00e5 jag kommer till Duluth skall jag skrifva till Sofi.
\nM\u00e5nga helsningar till er alla
\nFr\u00e5n Axelin<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"