Str\u00f6mdrag var en prisbel\u00f6nt roman fr\u00e5n 1909 av samma f\u00f6rfattare som skrev Gretchen, Elisabeth Kuylenstierna-Wenster. S\u00e5 h\u00e4r slutar den, med ett uppenbarligen lyckligt par som finner varandra till slut.<\/p>\n
Aina satt vid skymningsbrasan och l\u00e4t sina blickar tankfullt f\u00f6lja de hoppande flammorna, d\u00e5 Halvar kom in. Str\u00f6mdrag var en prisbel\u00f6nt roman fr\u00e5n 1909 av samma f\u00f6rfattare som skrev Gretchen, Elisabeth Kuylenstierna-Wenster. S\u00e5 h\u00e4r slutar den, med ett uppenbarligen lyckligt par som finner varandra till slut. Aina satt vid skymningsbrasan och l\u00e4t sina blickar tankfullt f\u00f6lja de hoppande flammorna, d\u00e5 Halvar kom in. -H\u00e4r \u00e4r bjudningskort till en sup\u00e9 \u00e5tta dagar i […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":27649,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3465],"tags":[],"class_list":["post-27643","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-bilagor"],"yoast_head":"\n
\n-H\u00e4r \u00e4r bjudningskort till en sup\u00e9 \u00e5tta dagar i dag. \u00c4r ni icke nu hvarje afton upptagen?
\n-Jo, men jag g\u00e5r inte l\u00e4ngre, jag \u00e4r tr\u00f6tt p\u00e5 att roa mig.
\n– Redan, det vill s\u00e4ga, att ni \u00e4mnar l\u00e4mna Stockholm snart.
\n– Ja, troligen, den h\u00e4r luften alstrar s\u00e5 m\u00e5nga sjukliga tankar. Det \u00e4r b\u00e4st jag reser igen.
\nHan s\u00e5g forskande p\u00e5 henne.
\n– Ni skref \u00e4nd\u00e5, att ni var s\u00e4ker p\u00e5 er sj\u00e4lf, sade han allvarligt.
\n-Ja, i det fallet \u00e4r jag fullkomligt botad, men ett s\u00e5dant h\u00e4r dolce far niente \u00e4r inte f\u00f6r mig.
\nDe sista orden hade han knappast uppfattat, ty de f\u00f6rsta fyllde alla hans sinnen med en jublande, hoppfull gl\u00e4dje.
\n– Aina, utbrast han pl\u00f6tsligt, som hade alla m\u00f6dosamt uppf\u00f6rda f\u00f6rd\u00e4mningar inom honom sprungit, s\u00e4g \u00e4nnu en g\u00e5ng, att du \u00e4r fri, fri fr\u00e5n din egen sorg.
\n– Jag \u00e4r alldeles fri.
\nHon s\u00e5g varmt p\u00e5 honom.
\nHan grep hastigt hennes b\u00e5da h\u00e4nder.
\n– Aina, jag kan icke l\u00e4ngre tvinga mig till tystnad, vill du ej f\u00f6rs\u00f6ka att i mig finna n\u00e5got mera an en v\u00e4n och l\u00e4rare? Du skall ej taga detta steg af uppoffring, tacksamhet eller medlidande, b\u00e4ttre d\u00e5 att allt f\u00f6rblir som det \u00e4r men tror du, att du kan hysa tillgifvenhet f\u00f6r mig, att jag kan blifva ett inneh\u00e5ll i ditt lif, d\u00e5.
\nAina svarade ingenting, hon lutade blott hufvudet tryggt och tillitsfullt mot hans br\u00f6st, som k\u00e4nde hon sig d\u00e4r beskyddad.
\n– Svara mig, du \u00e4lskade lilla vildf\u00e5gel, f\u00e5r jag hoppas, f\u00e5r jag tro p\u00e5 lifvets senh\u00f6stlycka?
\n– Ja, sade Aina innerligt, om jag kan skapa den.<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"