Gretchen \u00e4r en bok p\u00e5\u00a0244 sidor om en ung kvinnas historia. Den skrevs 1911 av Elisabeth Kuylenstierna-Wenster, och uppskattades mycket, men s\u00e5 var de ocks\u00e5 lite dyrare. den kostade en krona. S\u00e5 h\u00e4r slutar den:<\/p>\n
… \u00f6fver hufvudet, s\u00e5 l\u00e4t hon dem sjunka igen och gick med sin l\u00e4tta mjuka g\u00e5ng in i salen. Gretchen \u00e4r en bok p\u00e5\u00a0244 sidor om en ung kvinnas historia. Den skrevs 1911 av Elisabeth Kuylenstierna-Wenster, och uppskattades mycket, men s\u00e5 var de ocks\u00e5 lite dyrare. den kostade en krona. S\u00e5 h\u00e4r slutar den: … \u00f6fver hufvudet, s\u00e5 l\u00e4t hon dem sjunka igen och gick med sin l\u00e4tta mjuka g\u00e5ng in i salen. Georg […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":27639,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3465],"tags":[],"class_list":["post-27642","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-bilagor"],"yoast_head":"\n
\nGeorg kom henne till m\u00f6tes.
\n– Som regel f\u00e5r du nog v\u00e4lja dina tankestunder litet l\u00e4mpligare, sade han skrattande, annars blir Mina f\u00f6rskr\u00e4ckt, och jag vill ju inte p\u00e5st\u00e5, att din husmoderv\u00e4rdighet far v\u00e4l af att du ej passar p\u00e5.
\nDetta var \u00e4nd\u00e5 i all gemytlighet en skymt af den gamle Georg. Hon tittade sk\u00e4lmaktigt p\u00e5 honom.
\n– Titt ut, gamle Adam, sade hon och kysste honom.
\nHan drog henne intill sig med en innerlighet, som kom henne att rodnande g\u00f6mma ansiktet vid hans br\u00f6st.
\n– Nej, du Gretchen, tyv\u00e4rr dr\u00f6jer det nog, innan jag blir s\u00e5 herre i mitt hus, som jag den g\u00e5ngen f\u00f6resatte mig, kanske blir jag det aldrig. K\u00e4rleken \u00e4r env\u00e5ldsh\u00e4rskare, det vet jag nu.
\nN\u00e4r de slutat sin m\u00e5ltid, gick Gretchen \u00e5nyo in i sitt rum och satte sig i l\u00e4nstolen vid f\u00f6nstret. Georg st\u00e4llde sig bredvid henne. Solen beredde sig just att liksom s\u00e4nka sitt r\u00f6dgl\u00f6dgade klot i de svala b\u00f6ljorna, och himmelen var rosigt varm med en underton af klart hvitbl\u00e5tt.
\nEtt enda segel sk\u00f6njdes n\u03bc vid horisonten. Det var en fiskarb\u00e5t, som med f\u00f6rlig vind styrde rakt ut till hafs. Det tedde sig som en sv\u00e4fvande j\u00e4ttef\u00e5gel.
\nDet lilla seglet f\u00e4ngslade b\u00e5de Gretchens och Georgs uppm\u00e4rksamhet, och deras tankar m\u00f6ttes i det m\u00e4ktiga ordet: framtiden! Hon str\u00e4ckte upp sin ena arm och lade den smekande bakom hans nacke, d\u00e5 lade han sig pl\u00f6tsligt p\u00e5 kn\u00e4 framf\u00f6r henne, och hans manliga st\u00e4mma var vek af beh\u00e4rskad r\u00f6relse, n\u00e4r han hviskade upp emot henne:
\n– Min \u00e4lskade, \u00e4lskade, tack f\u00f6r sorgen och tack f\u00f6r gl\u00e4djen och f\u00f6r att du \u00e4r h\u00e4r.
\nHon kunde ingenting svara, men hennes armar l\u00e5go fast slingrade om hans nacke och hennes blick str\u00e5lade mot honom och hela hennes lifliga ansikte talade om hennes k\u00e4nslor och hennes lycka.<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"