Ack, ack. Om jag hade n\u00e5gon trevlig, bussig, k\u00e4ck, h\u00e4rlig, stilig, rar m\u00e4nniska att “pingla p\u00e5” till och som ville komma hit upp och hj\u00e4lpa mig att f\u00f6rdriva the “dull, grey, long hours before dinner”. En han eller hon. Allra helst en “Han”. <\/p>\n
Men man skall inte \u00f6nska sig, det man inte kan f\u00e5. Man skall ej hoppas eller g\u00f6ra sig trevliga f\u00f6rest\u00e4llningar, s\u00e5 slipper man att bli besviken. Livet \u00e4r en kamp f\u00f6r tillvaron, d\u00e4r finns s\u00e5 mycket j\u00e4mnstruket, torrt och dystert och s\u00e5 lite upph\u00f6jt, h\u00e4rligt och vackert. Men det finns, och fast allt f\u00f6refaller s\u00e5 gr\u00e5tt och prosaiskt och hj\u00e4rt\u00e4ngsligt vardagligt kanske det kommer den tid, d\u00e5 “Den stora Lyckan” g\u00f6r sitt int\u00e5g i ens liv. Oh Gud, jag undrar, om jag n\u00e5gonsin skall m\u00f6ta “Den stora lyckan”! <\/p>\n
Nu \u00e4r jag 20 \u00e5r. Tiden g\u00e5r s\u00e5 fort, s\u00e5 fort. snart \u00e4r jag 25 -30 -55 o.s.v. Undrar om och n\u00e4r den stora omv\u00e4lvningen skall ske i min levnad. Eller om jag skall f\u00e5 d\u00f6 med ett hopp och en l\u00e4ngtan, som aldrig blev till verklighet. Jag \u00e4r egentligen inte r\u00e4dd att d\u00f6. Ibland d\u00e5 jag lagt mig om kv\u00e4llarna, brukar jag t\u00e4nka p\u00e5 huru det skulle vara, om jag skulle d\u00f6 den natten. “Tjugo \u00e5r har jag levat”, t\u00e4nker jag”, min barndom har varit lycklig och solljus. S\u00e5 v\u00e4xte jag upp och utvecklades s\u00e5 sm\u00e5ningom till ungm\u00f6. Jag vill inte s\u00e4ga kvinna, jag tror att ingen ungm\u00f6 n\u00e5r sin full\u00e4ndning som kvinna f\u00f6rr\u00e4n hon blivit maka och mor.<\/p>\n
Ingenting stort har egentligen h\u00e4nt i mitt liv. Det har varit en liten vacker ber\u00e4ttelse, om en flicka i kretsen av k\u00e4ra f\u00f6r\u00e4ldrar och syskon. Kanske jag har varit en trevlig och rar flicka, s\u00e4rskilt f\u00f6r dem, som l\u00e4rt sig h\u00e5lla av mig. Nu t\u00e4nker jag p\u00e5 Nils S\u00f6rvik. Han ville g\u00f6ra mig till sin hustru, d\u00e5 jag var 18 \u00e5r. Stackars Nils, han h\u00f6ll mig nog innerligt k\u00e4r. Och han blir nog ledsen nu, n\u00e4r han f\u00e5r h\u00f6ra att jag \u00e4r d\u00f6d. Och Bertil, den k\u00e4re “store lille” gossen, som jag vet har tyckt om mig, som ingen f\u00f6rut. Han blir nog f\u00f6rtvivlad. Och kanske han skickar en krans vita rosor till min kista. En vit vacker kista skulle jag vilja ha. Och ligga i den, s\u00e5 stilla och blek, kl\u00e4dd i vita, vackra, spetsprydda kl\u00e4der. Jag hoppas att jag skulle se riktigt lugn och n\u00f6jd ut. Jag skulle ha velat sagt till mina k\u00e4ra, som nog skulle gr\u00e5ta och s\u00f6rja mycket:<\/p>\n
“K\u00e4raste, livet har inte n\u00e5got mer i beredskap \u00e5t mig. Jag har levat i 20 \u00e5r, har haft s\u00e5 mycket roligt och trevligt tillsammans med er alla mina k\u00e4ra, men nu finns det inget mer f\u00f6r mig i livet och d\u00e5 \u00e4r det v\u00e4l s\u00e5 naturligt att jag g\u00e5r bort fr\u00e5n det. Jag \u00e4r inte r\u00e4dd att d\u00f6, k\u00e4raste\u201d. S\u00e5 skulle jag velat s\u00e4ga dem, och s\u00e5 skulle jag slumra in s\u00e5 stilla och lugnt. Nog skulle f\u00f6r\u00e4ldrarna och syskonen s\u00f6rja mycket. Men ack s\u00e5 v\u00e4l, “tiden l\u00e4ker alla s\u00e5r” och efter n\u00e5gra \u00e5r skulle de s\u00e4ga, “Vi hade en dotter eller syster, hon hette Judit, hon var s\u00e5 sn\u00e4ll och rar, vi tyckte s\u00e5 mycket om henne, men hon dog, d\u00e5 hon var bara 20 \u00e5r”. <\/p>\n
De skulle d\u00e5 bara minnas att jag var sn\u00e4ll och rar, de gl\u00f6mde ju s\u00e5 l\u00e4tt, det icke sn\u00e4lla jag hade gjort, ingen \u00e4r ju bara sn\u00e4ll, allra minst jag. Och de, som h\u00f6rde det, skulle s\u00e4ga: \u201cStackars liten, att d\u00f6 s\u00e5 ung, oh, s\u00e5 sorgligt”. Men kanske min sj\u00e4l d\u00e5 funnit Det H\u00f6gsta och B\u00e4sta, n\u00e5got s\u00e5 stort och vackert, att de d\u00e4rnere p\u00e5 jorden aldrig kunde t\u00e4nka sig n\u00e5got s\u00e5dant. Men ack, ack, det \u00e4r n\u00e5got som \u00e4r s\u00e5 sv\u00e5rt att fundera ut och t\u00e4nka p\u00e5. Men, oh, gode Gud, om jag f\u00e5r d\u00f6 inatt eller efter m\u00e5nga \u00e5r, l\u00e5t mig f\u00e5 d\u00f6 lugn och f\u00f6rtr\u00f6stansfull s\u00e5 att de mina sedan kunde s\u00e4ga, “hon dog med ett litet leende p\u00e5 l\u00e4pparna. Lugnt, vackert och stilla m\u00f6tte hon d\u00f6den” .<\/p>\n
S\u00e5 brukar jag ligga och t\u00e4nka. Och jag ber till den “Allrah\u00f6gste”, “Oh, Du som f\u00f6rm\u00e5r allt, l\u00e5t mig m\u00f6ta d\u00f6den med lugn och f\u00f6rtr\u00f6stan. Hela mitt liv l\u00e4gger jag i Dina h\u00e4nder. Dig tillkommer det att best\u00e4mma \u00f6ver det. Blir det sorgligt och m\u00f6rkt, oh, hj\u00e4lp mig att b\u00e4ra pr\u00f6vningen med undergivenhet, och blir det ljust och vackert, hj\u00e4lp mig att kunna tacka Dig tillr\u00e4ckligt och giva Dig \u00e4ran, Du allsm\u00e4ktige”.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Ack, ack. Om jag hade n\u00e5gon trevlig, bussig, k\u00e4ck, h\u00e4rlig, stilig, rar m\u00e4nniska att “pingla p\u00e5” till och som ville komma hit upp och hj\u00e4lpa mig att f\u00f6rdriva the “dull, grey, long hours before dinner”. En han eller hon. Allra helst en “Han”. Men man skall inte \u00f6nska sig, det man inte kan f\u00e5. Man […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":26241,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3440,3425],"tags":[],"class_list":["post-27537","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-3440","category-mormors-dagbok"],"yoast_head":"\n