Usch, s\u00e5 f\u00f6rsm\u00e4dligt! Ig\u00e5r eftermiddag h\u00f6rde jag hur doktorn n\u00e4stan i ett k\u00f6r h\u00f6ll p\u00e5 och br\u00e5kade i telefon. Jag f\u00e4ste mig inte vid det, men d\u00e5 han vid middagen (h\u00e4rlig kyckling) talade om, att han h\u00e5llit p\u00e5 att ringa till en teater, men absolut inte hade kunnat komma fram, sp\u00e4rrade jag upp \u00f6ronen. Vad?? Skulle doktorn g\u00e5 p\u00e5 teatern t\u00e4nkte jag, men sade visligen ingenting. <\/p>\n
“Jo, ser Fr\u00f6ken, det var ig\u00e5r premi\u00e4r p\u00e5 “M\u00e4sterkatten i st\u00f6vlar” och som kritiken l\u00e5ter bra, t\u00e4nkte jag att vi skulle g\u00e5 dit. \u00c5h\u00e5, “svenskan”, Tora Teje, G\u00f6sta Ekman oh s\u00e5 livat, tyckte jag. Men kan man t\u00e4nka sig, fast han ringde och br\u00e5kade och gr\u00e4lade i telefon en l\u00e5ng stund efter middagen ocks\u00e5, kom han inte fram utan gav sjutton (han sa n\u00e5got mycket fulare) i alltihop. Och jag fick tr\u00f6sta mig med att f\u00f6r ovanlighetens skull f\u00e5 kaffe p\u00e5 middagen, och dr\u00e4nka min sorg i ett \u00e4nnu ovanligare glas curacao. Curacao \u00e4r verkligen gott. Men, oh, s\u00e5 starkt! <\/p>\n
N\u00e5, d\u00e4r satt jag s\u00e5 och rabblade upp Allehandas ot\u00e4cka spalter. Och sen Dardels sorgliga beskrivning om Carl XV:s sista stunder. Det var verkligen sorgligt. Men n\u00e4r jag kommit in till mig, skyndade jag att g\u00f6ra toalett f\u00f6r natten, hakade upp skrivbordslampan p\u00e5 s\u00e4ngkarmen och l\u00e5g och l\u00e4ste “Minnen fr\u00e5n det gamla Carlberg”, \u00e4nda till klockan 12. Oh, en s\u00e5dan trevlig liten bok! F\u00f6rfattaren skildrade de mer eller mindre glada kadetternas tokiga uppt\u00e5g s\u00e5 skojigt, att jag inte kunde h\u00e5lla mig, utan r\u00e4tt va de var gapskrattade f\u00f6r mig sj\u00e4lv, som t.ex. f\u00f6ljande skildring: <\/p>\n
“Den f\u00f6rsta natt, som den nye l\u00f6jtnanten (vilken la sig i allting) hade vakten som sjukhusofficer, var en kv\u00e4vande varm sommarnatt. Klockan var \u00f6ver 12, luften kvalmig och \u00e5skdiger, varf\u00f6r f\u00f6nstren i l\u00e5nga salen stodo \u00f6ppna till nytta och n\u00f6je f\u00f6r cigarr\u00f6ken, vilken fritt och ogenerat kunde sv\u00e4va ut “ins Blaue hinein”. <\/p>\n Litet punsch fanns h\u00e4r och d\u00e4r f\u00f6rstucken i s\u00e4ngarna, och mitt p\u00e5 b\u00e4nken bredvid vattencisternen tronade en stor bl\u00e5 aseptinflaska av \u00e4ldsta sorten, full av det gula mj\u00f6det. Ingen m\u00e4nniska, som inte hade utpr\u00e4glade samvetskval eller funderade p\u00e5 sj\u00e4lvmord, kunde v\u00e4l tro annat, \u00e4n att man vid denna tid skulle f\u00e5 vara ifred p\u00e5 sjukhuset, i all synnerhet som det var n\u00e4ra nog utan exempel att n\u00e5gon officer gjorde visitation d\u00e4rst\u00e4des nattetid, d\u00e5 han blott genom att l\u00e5sa yttre d\u00f6rren utifr\u00e5n och medtaga nyckeln kunde fullkomligt insp\u00e4rra de f\u00e5ngna sjuklingarna. Men n\u00e4r g\u00e4ckas inte de mest anspr\u00e5ksl\u00f6sa f\u00f6rhoppningar? <\/p>\n Pl\u00f6tsligt, just vid sj\u00e4lvaste sp\u00f6ktimman, kn\u00e4ppte det till i yttre d\u00f6rren och en smal ljusstrimma blixtrade fram genom sommarnattens dunkel, snart efterf\u00f6ljd av den nye l\u00f6jtnantens glada och sj\u00e4lvbel\u00e5tna fysionomi. “Vad vill detta s\u00e4ga? Varf\u00f6r ligger inte herrarna?” fr\u00e5gade han t\u00e4mligen barskt. Och s\u00e5 gick l\u00f6jtnanten sin v\u00e4g med lyktan i hand och djupt medlidande i sin sj\u00e4l med den unge bedragaren, som strax d\u00e4refter med tacksamt sinne f\u00f6ljde det av hans f\u00f6rman gifna r\u00e5det att med f.d. aseptinflaskans inneh\u00e5ll v\u00e4l “sk\u00f6lja tandk\u00f6ttet”.<\/em><\/p>\n Kan man undra p\u00e5 att jag vid l\u00e4sandet av detta och liknande gapskrattade f\u00f6r mig sj\u00e4lv?! S\u00e5 “juris och fil. stud. l\u00f6jtnanten i Kung, Fortefikationens reserv Tom W\u00f6hlin,” som bor i rummet intill, sjunger, spelar guitarr, orgel och kommer sent hem om kv\u00e4llarna, undrade v\u00e4l om jag i min ensamhet gripits av ett stilla vansinne. V\u00e4ggen \u00e4r n\u00e4mligen s\u00e5 tunn, att man kan h\u00f6ra n\u00e4stan vart ord, som talas i respektive rum. Jag h\u00f6rde s\u00e5lunda p\u00e5 hans oroliga hosta, att han var hemma. <\/p>\n Apropos att “juris” mm var hemma, s\u00e5g jag en g\u00e5ng fr\u00e5n min balkong en skymt av honom, men du milde vad han s\u00e5g bister ut! Men det var om “Carlbergsminnena” jag talade. Verkligen rysligt roliga, fast ekivoka p\u00e5 sina st\u00e4llen f\u00f6rst\u00e5s. Jag fick l\u00e5na boken ig\u00e5r av fr\u00f6ken Lindberg, en kamrat i gymnastiken. Jag har varit tillsammans med henne ett par g\u00e5nger och hon f\u00f6refaller att vara en riktigt trevlig stockholmska, som k\u00e4nner “halva stan”. <\/p>\n Oh, s\u00e5 gr\u00e5tt och tr\u00e5kigt v\u00e4der idag! Men trots det, skall jag allt efter frukost ta mig en promenad. M\u00e5ste r\u00f6ra p\u00e5 mig, s\u00e5 jag inte sitter och blir alltf\u00f6r tjock av all \u201dden goa maden”. Fick en snobbig hatt fr\u00e5n Naemi i l\u00f6rdags, den v\u00e4ckte en viss uppm\u00e4rksamhet p\u00e5 Strandv\u00e4gen ig\u00e5r. Var p\u00e5 O.D. i l\u00f6rdags kv\u00e4ll. Bland andra h\u00f6gdjur var kronprinsparet d\u00e4r. Oh, vad kronprinsen ser trevlig ut! Riktigt stilig! Och oh, hur h\u00e4rligt o.d. sj\u00f6ng! Vid “Kornmodsgladsen” fl\u00f6g jag genast upp i sjunde himlen och sam d\u00e4r i ett hav av v\u00e4lljud. Ramlade ner vid appl\u00e5d\u00e5skan f\u00f6rst\u00e5s. Fil. lic. Fr. John, som jag tv\u00e5 g\u00e5nger blivit presenterad f\u00f6r, sj\u00f6ng solo i Alfv\u00e9ns “Afton”. En onekligen h\u00e4rlig st\u00e4mma!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Usch, s\u00e5 f\u00f6rsm\u00e4dligt! Ig\u00e5r eftermiddag h\u00f6rde jag hur doktorn n\u00e4stan i ett k\u00f6r h\u00f6ll p\u00e5 och br\u00e5kade i telefon. Jag f\u00e4ste mig inte vid det, men d\u00e5 han vid middagen (h\u00e4rlig kyckling) talade om, att han h\u00e5llit p\u00e5 att ringa till en teater, men absolut inte hade kunnat komma fram, sp\u00e4rrade jag upp \u00f6ronen. Vad?? […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":29049,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3440,3425],"tags":[],"class_list":["post-27531","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-3440","category-mormors-dagbok"],"yoast_head":"\n
\n“H\u00e4r \u00e4r s\u00e5 f\u00f6rskr\u00e4ckligt hett och kvavt, s\u00e5 att ingen kan sova, och d\u00e5 stego vi upp igen”, svarade \u00e4ldste kadetten lugnt.
\n“Och s\u00e5 luktar h\u00e4r cigarr”, fortsatte l\u00f6jtnanten och \u201cdrog i vind” som den finaste pointer.
\n“Om\u00f6jligt”, inv\u00e4nde kadetten, “l\u00f6jtnanten kanske inte k\u00e4nner till, att vi \u00e4ro f\u00f6rbjudna att r\u00f6ka inne och att kadetter aldrig g\u00f6ra n\u00e5got, som \u00e4r f\u00f6rbjudet?”
\n“Det vore f-n” medgav l\u00f6jtnanten f\u00f6rv\u00e5nad, “tro det, den som har lust, men luktar g\u00f6r h\u00e4r i alla fall.”
\n“Ja visst luktar det, men inte tobak”, upplysta kadetten, “det \u00e4r gumman Anettes kattracka, som j\u00e4mt stryker omkring h\u00e4r\u201c.
\n\u201dMen vad \u00e4r det h\u00e4r d\u00e5,\u201d fortsatte l\u00f6jtnanten, str\u00e4ckande ut handen efter den stora aseptinflaskan.
\n“Oj, oj, goa l\u00f6jtnanten”, tj\u00f6t i detsamma en annan kadett med smeknamnet “Knallen\u201d i det han med ena handen mot kindbenet nappade till sig den farliga flaskan med den andra. \u201dJag har en s\u00e5n ryslig tandv\u00e4rk, oj, oj, doktorn har ordinerat det h\u00e4r att gnida in, oj, oj!” Och upph\u00e4vande ett tjut, som en indian p\u00e5 krigsstigen, b\u00f6rjade han gnida sitt ena kindben med den dyrbara v\u00e4tskan, en uppoffring s\u00e5 mycket mera storslagen, som “Knallen” just h\u00f6ll p\u00e5 att l\u00e4gga sig till med helsk\u00e4gg och genom rationellt bruk lyckats driva upp detta till ett par tums h\u00f6jd, vid vilket nu den nya parfymen s\u00e5 innerligt f\u00e4stade sig, att den unge mannen sedan fick anv\u00e4nda \u00e5terstoden av natten till att, under fula ord och \u00e5th\u00e4vor tv\u00e4tta, kamma och borsta ut sin av punschen envist hopsmetade sp\u00e4da ansiktsragg.
\n“S\u00e5-\u00e5! Ja, tandv\u00e4rk \u00e4r d\u00e5 det obehagligaste som finns”, intygade l\u00f6jtnanten medlidsamt. “Stackars 193, jag k\u00e4nner sj\u00e4lv till den pl\u00e5gan jag. Men herrn borde ha n\u00e5gonting dessutom att sk\u00f6lja tandk\u00f6ttet med”!
\n“Ja, det h\u00e4r duger till det ocks\u00e5”, f\u00f6rklarade \u201cKnallen”, dansande \u00e4n p\u00e5 det ena \u00e4n p\u00e5 det andra benet och s\u00e5 sm\u00e5ningom piruetterande bort till sin s\u00e4ng med sitt livselexir, “aj, aj, goa l\u00f6jtnanten, aj, aj”!<\/p>\n