Ett s\u00e5dant gr\u00e4sligt v\u00e4der h\u00e4r \u00e4r. Fullkomlig storm. Idag tycks den kulminerat. T\u00e4nk hur det nu skall vara ute p\u00e5 havet. De stora bl\u00e5svarta v\u00e5gorna kasta sig med vitt skum p\u00e5 topparna d\u00e5nande \u00f6ver de stackars farkoster, som \u00e4ro ute. D\u00e4r v\u00e5gorna sl\u00e5 mot de gr\u00e5 h\u00e4llarna sjuder det som i en j\u00e4ttegryta, myriader av skump\u00e4rlor yr, det brusar och bubblar och fr\u00e4ser. Och molnen flyga fram \u00f6ver himlen, ingen ljumning finns i de t\u00e4ta molnmassorna. H\u00f6stnatten faller p\u00e5, stormen viner. Det \u00e4r hemskt f\u00f6rtvivlat, att under en s\u00e5dan natt vara ute p\u00e5 havet. Det \u00e4r hemskt, tr\u00f6stl\u00f6st. <\/p>\n
Hur h\u00e4rligt k\u00e4nns det d\u00e5 ej, att d\u00e5 stormen rasar d\u00e4rute, sitta i sitt varma, ombonade rum. Jag kan l\u00e4sa, arbeta eller bara sitta tyst i en mjuk stol och h\u00f6ra stormen d\u00e4rute och riktigt k\u00e4nna hur hemmet v\u00e4rmer. Brasan glimmar och lyser, sm\u00e5 lekande l\u00e5gor fladdra mellan gl\u00f6den. Jag sl\u00e4cker lampan och l\u00e4gger mig p\u00e5 mattan framf\u00f6r brasan och s\u00e5 komma de, alla dr\u00f6mmar och minnen. <\/p>\n
Jag ser en m\u00e5nskensnatt vid havet. En sommarnatt, en dr\u00f6mmens natt. M\u00e5nstrimman dansar p\u00e5 de sakta skvalpande b\u00f6ljorna. D\u00e5 och d\u00e5 glimmar en kornblixt, som lyser upp hela nejden. D\u00e5 glider sakta en b\u00e5t in i m\u00e5nstrimman. I b\u00e5ten sitta tre unga flickor, kl\u00e4dda i ljusa kl\u00e4nningar. Hon, som sitter i aktern, har ett dragspel \u00f6ver sitt kn\u00e4, och d\u00e5 hon spelar n\u00e5gra toner, svarar ett tydligt dubbeleko fr\u00e5n klipporna in\u00e5t land. De unga lyssnar f\u00f6rtjusta. En av dem doppar sin brunbr\u00e4nda hand i vattnet och kan ej \u00e5terh\u00e5lla ett rop av f\u00f6rtjusning: \u201d\u00c5h, flickor, titta en s\u00e5dan mareld\u201d. Och d\u00e5 de andra f\u00f6lja hennes exempel, se de, hur det glittrar och lyser som av guldst\u00e4nk i det m\u00f6rka vattnet. <\/p>\n
Och pl\u00f6tsligt klinga n\u00e5gra mjuka, fina ackord. Det \u00e4r musiken p\u00e5 ett krigsfartyg litet l\u00e4ngre bort, som spelar en vek melodi. Och flickorna i b\u00e5ten sitta alldeles tysta. M\u00e5nstrimman p\u00e5 v\u00e5gorna, blixtarna, marelden och musiken. Det \u00e4r f\u00f6r h\u00e4rligt. <\/p>\n
S\u00e5 ser jag en bl\u00e4ndande solskensdag. Flickorna simma med f\u00f6rtjusta utrop omkring i badviken, och en av dem str\u00e4cker ut sin smidiga kropp p\u00e5 en solvarm klippa. Minnet glider l\u00e4ngre tillbaka. Till en bj\u00f6rkhage i V\u00e4rmland. Solen dallrar mellan l\u00f6vverket. En m\u00f6rkgr\u00f6n gran bryter h\u00e4r och var av mot bj\u00f6rkarnas ljusa gr\u00f6nska och vita stammar. Marken \u00e4r t\u00e4ckt av den mjukaste mossa. Vid en sten, med ansiktet g\u00f6mt i den gr\u00f6na massan, ligger en flicka, f\u00f6rtvivlad, hj\u00e4rtesorgsen. Imorgon skall hon l\u00e4mna all denna h\u00e4rlighet och fara till den stora, trista, bullrande staden. <\/p>\n
Men nu fara minnena i v\u00e4g med mig, s\u00e5 att det tar v\u00e4l aldrig slut. B\u00e4st att l\u00e4gga igen boken och ta fatt en annan.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Ett s\u00e5dant gr\u00e4sligt v\u00e4der h\u00e4r \u00e4r. Fullkomlig storm. Idag tycks den kulminerat. T\u00e4nk hur det nu skall vara ute p\u00e5 havet. De stora bl\u00e5svarta v\u00e5gorna kasta sig med vitt skum p\u00e5 topparna d\u00e5nande \u00f6ver de stackars farkoster, som \u00e4ro ute. D\u00e4r v\u00e5gorna sl\u00e5 mot de gr\u00e5 h\u00e4llarna sjuder det som i en j\u00e4ttegryta, myriader av […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":26206,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3438,3425],"tags":[],"class_list":["post-26955","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-3438","category-mormors-dagbok"],"yoast_head":"\n