Kv\u00e4ll klockan 11. Uppe p\u00e5 h\u00f6gsta toppen av “Klinten” sitter jag och skriver. Det \u00e4r s\u00e5 ljuvligt. L\u00e5ngt bort i v\u00e4ster lyser aftonrodnaden s\u00e5 bleksk\u00e4r och havet har r\u00f6daktiga strimmor, d\u00e4r skenet dallrar p\u00e5 det. <\/p>\n
I \u00f6ster ser jag en stor klar stj\u00e4rna, \u201d\u00d6sterns stj\u00e4rna”. Strax nedanf\u00f6r mig susar en r\u00f6nn i den friska kv\u00e4llsbrisen, den fl\u00e4ktar s\u00e5 svalt f\u00f6rbi mig men jag fryser inte. Jag sitter s\u00e5 mjukt insvept i mammas varma, r\u00f6da krage och bredvid mig sitter Rut och sjunger: “Fall julesn\u00f6 och susa djupa mo! Brinn \u00d6sterstj\u00e4rna genom junikv\u00e4llen\u201d!
\nI eftermiddags ha vi varit ute och rott igen. Det m\u00e5tte ha varit ebb d\u00e5 f\u00f6r vi kunde om\u00f6jligt f\u00e5 ut b\u00e5ten. Till slut fick jag ta av mig skor och strumpor och plumsa i och knega och dra f\u00f6r att f\u00e5 ut b\u00e5ten. \u00c4ntligen gick det d\u00e5. Nej, nu m\u00e5ste jag sjunga med Rut: “Se v\u00e5gorna str\u00e5la i aftonens glans”. <\/p>\n
N\u00e5, n\u00e4r vi rott och knogat en stund landade vi vid H\u00f6viksn\u00e4s brygga och tog oss en massa “sv\u00e4ng om”, som vanligt. Jag hade och har fortfarande en splitterny kl\u00e4nning, bl\u00e5 och vitrandig med r\u00f6d krage, r\u00f6da \u00e4rmuppslag, r\u00f6d slips, r\u00f6tt fickuppslag och r\u00f6da kanter p\u00e5 kjolen. L\u00e4gges d\u00e4rtill r\u00f6da h\u00e5rband och r\u00f6da strumpor, s\u00e5 \u00e4r jag v\u00e4l \u201dbl\u00e5r\u00f6d\u201d nog! Nej, nu ser jag inte att skriva l\u00e4ngre. Nu \u00e4r det bara en blek reflex kvar av aftonroda\u00b4n. Havet b\u00f6rjar se bl\u00e5svart gr\u00e5tt ut, och den h\u00e4rliga kv\u00e4llen har \u00f6verg\u00e5tt till nordisk sommarnatt.<\/p>\n
Aftonrodnans gyllne sken
\nnu f\u00f6rbleknat har.
\nOch i ljumma kv\u00e4llen sen
\ningen glans finns kvar.
\nV\u00e5gen, nyss s\u00e5 purpurst\u00e4nkt
\nb\u00f6rjar v\u00e4lta gr\u00e5.
\nSom i dyster dr\u00f6m f\u00f6rs\u00e4nkt
\nberget m\u00f6rkt ses st\u00e5.
\nR\u00f6nnen susar kv\u00e4lls\u00f6mnig
\nsuset \u00e4r s\u00e5 matt.
\n\u00d6ver nejden s\u00e4nker sig
\nnordisk sommarnatt!<\/p>\n