Oh, ack, vad tiden g\u00e5r rysligt fort. Nu har jag bara 11 dagar att vara kvar hos doktorn. Och sedan kommer det “ok\u00e4nda”. Goda makter, m\u00e5tte jag f\u00e5 n\u00e5gon bra plats. Annars vore det verkligen f\u00f6rskr\u00e4ckligt f\u00f6rsm\u00e4dligt, eftersom jag fr\u00e5nsagt mig en 100 kronors plats i G\u00f6teborg. <\/p>\n
Jag \u00e4mnar l\u00e4gga in ans\u00f6kan till “Skandia” i n\u00e4sta vecka och hoppas innerligt att bli antagen. Det \u00e4r fortfarande mycket kallt om dagarna, s\u00e4rskilt om morgnarna. Och det \u00e4r ett s\u00e5dant praktfullt sk\u00e5despel, n\u00e4r solen kommer uppglidande stor och r\u00f6d bakom s\u00f6dra bergen. Ibland \u00e4r det s\u00e5 dimmigt och r\u00f6kigt \u00f6ver vattnet och d\u00e5 ser det ut, som en stor eldsv\u00e5da, n\u00e4r det r\u00f6da ljuset blir allt skarpare, strax innan solen g\u00e5r upp. Det \u00e4r de allra underbaraste f\u00e4rgeffekter, <\/p>\n
I torsdags kv\u00e4ll var jag med i gymnastiken, och spetsade mig f\u00f6rst\u00e5s p\u00e5 att f\u00e5 s\u00e4llskap med Granfelt, s\u00e5 jag sade till Ragnhild, som ju annars alltid brukar f\u00f6lja mig en liten bit, att jag skulle tr\u00e4ffa n\u00e5gon. “Vem”? – “Ja, ser du, de taler ja inte om”! Emellertid n\u00f6jde hon sig inte med detta svar, utan skyndade sig efter gymnastikens slut att kl\u00e4 p\u00e5 sig, f\u00f6r att i alla fall f\u00f6lja mig och se, vem det var jag skulle tr\u00e4ffa. D\u00e5 uppgav jag hoppet, kl\u00e4dde mig l\u00e5ngsamt och s\u00e5 gingo vi. <\/p>\n
“Var skall Du tr\u00e4ffa den d\u00e4r personen?” – “P\u00e5 Tegelbacken,” h\u00f6gg jag till. – “Jas\u00e5, d\u00e5 f\u00e5 vi \u00e4nd\u00e5 s\u00e4llskap en bit.” – “Ja, men jag tror det \u00e4r b\u00e4st jag tar sp\u00e5rvagnen, annars hinner jag inte.” – D\u00e5 skulle hon f\u00f6lja mig till vagnen. D\u00e4r stod Granfelt och fr\u00e5gade, vart vi skulle ta v\u00e4gen. “Jo, jag skall \u00e5ka till Tegelbacken”, tyckte jag. “Nej, g\u00e5 i st\u00e4llet, s\u00e5 f\u00e5 vi s\u00e4llskap,” sade han.- “Ja, men jag har s\u00e5 br\u00e5ttom”, sm\u00e4ckte jag. “asch, vi kan v\u00e4l g\u00e5 fort,” l\u00f6d svaret. D\u00e4rp\u00e5 till R. “Fr\u00f6ken skall v\u00e4l g\u00e5 hem?” – “Nej, jag f\u00f6ljer v\u00e4l med en bit”, sade hon, synbart of\u00f6rst\u00e5ende f\u00f6r hans tydliga avsikt med sin fr\u00e5ga. <\/p>\n
N\u00e5, vi la iv\u00e4g. Ragnhild, som annars aldrig f\u00f6ljer mig l\u00e4ngre \u00e4n till Kungstr\u00e4dg\u00e5rden, hade nu tydligen f\u00f6r avsikt att g\u00e5 med \u00e4nda till Tegelbacken. Nu m\u00e5ste jag anstr\u00e4nga min hj\u00e4rna med att hitta p\u00e5 vem det var jag skulle m\u00f6ta. -“Oj, klockan \u00e4r fem minuter \u00f6ver halv tio”, tyckte jag, r\u00e4tt som det var, “nu g\u00e5r nog Naemi sin v\u00e4g, innan vi hinner fram.” – “Oh, var det henne Du skulle m\u00f6ta.” – “Ja, usch s\u00e5 arg hon skall bli,” f\u00e5nade jag mig,” jag skulle f\u00e5 ett m\u00f6nster av henne. N\u00e5v\u00e4l, n\u00e4r vi kom till Tegelbacken klockan tio \u00f6ver halv tio, fanns naturligtvis ingen Naemi d\u00e4r. -“Ack, nu m\u00e5ste jag g\u00e5 upp till henne och h\u00e4mta det d\u00e4r m\u00f6nstret”, framh\u00e4rdade jag i min l\u00f6gnaktighet. Ja, dom f\u00f6ljde med. Men n\u00e4r vi kom till Klarabergsgatan m\u00e5ste Ragnhild ta adj\u00f6 d\u00e4r, ty klockan var en kvart i tio och hon hade ingen portnyckel. Det retade henne allt, antar jag. <\/p>\n
Vete “sjurton”, va hon t\u00e4nkte p\u00e5 eller menade med det hela f\u00f6rresten. N\u00e5v\u00e4l, jag m\u00e5ste upp till Naemi f\u00f6rst\u00e5s, som satt i godan ro i s\u00e4llskap med Rakel och Eric, och inte hade en aning om, att hon figurerat p\u00e5 Tegelbacken klockan halv 10. Jag bara h\u00e4lsade som hastigast, och gick s\u00e5 ner till den v\u00e4ntande Granfeldt igen. Och sen f\u00f6ljde han mig hem f\u00f6rst\u00e5s, och jag gr\u00e4lade alldeles rysligt p\u00e5 honom f\u00f6r han f\u00f6rkylt sig s\u00e5 fruktansv\u00e4rt, en f\u00f6ljd av ett “t\u00e4mja f\u00e5lar”. I \u201dbara vapenrocken\u201d. Nu hade han emellertid f\u00f6rst\u00e5ndigt nog lagt sig till med en “olle”, sa han. <\/p>\n
Det \u00e4r f\u00f6rf\u00e4rligt vad det g\u00e5r fort att komma till Norr M\u00e4larstrand ibland, tycker b\u00e5de han och jag. Dagen d\u00e4rp\u00e5 var Naemi och jag ute och spatserade p\u00e5 f\u00f6rmiddagen och d\u00e5 fick hon del av den komiska historien om hur jag trasslat in mig i en l\u00f6gnv\u00e4vnad dagen f\u00f6rut. Hon hade f\u00f6rst\u00e5s odelat roligt och yttrade f\u00f6rresten n\u00e5gra v\u00e4l valda ord, om unga damer, som inte h\u00e5lla p\u00e5 sin v\u00e4rdighet. Hon menade inte mig. <\/p>\n
Nu om dagarna h\u00e5ller jag p\u00e5 med att g\u00f6ra mig av med diverse gamla kl\u00e4der, on\u00f6digt skr\u00e4p o.s.v., f\u00f6r att ha s\u00e5 litet som m\u00f6jligt att packa, n\u00e4r jag flyttar. S\u00e5lunda har jag idag sk\u00e4nkt bort en del blusar till Hanna, samt genom henne skickat en del till “Fr\u00e4lsningsarm\u00e9n\u201d eller n\u00e5gon annan v\u00e4lg\u00f6rande institution. Dessutom s\u00e5lt 9 yllestrumpor (3 hg.) f\u00f6r 60 \u00f6re. Storartade inkomster!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Oh, ack, vad tiden g\u00e5r rysligt fort. Nu har jag bara 11 dagar att vara kvar hos doktorn. Och sedan kommer det “ok\u00e4nda”. Goda makter, m\u00e5tte jag f\u00e5 n\u00e5gon bra plats. Annars vore det verkligen f\u00f6rskr\u00e4ckligt f\u00f6rsm\u00e4dligt, eftersom jag fr\u00e5nsagt mig en 100 kronors plats i G\u00f6teborg. Jag \u00e4mnar l\u00e4gga in ans\u00f6kan till “Skandia” i […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":29055,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3442,3425],"tags":[],"class_list":["post-25968","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-3442","category-mormors-dagbok"],"yoast_head":"\n