F\u00e5r v\u00e4l forts\u00e4tta nu. S\u00e5ledes – alldeles gulgr\u00f6n av avundsjuka genom sina m\u00e5lande beskrivningar av sin h\u00e4rliga resa. Jaha, nu var det ju julafton. S\u00f6ndag. <\/p>\n
P\u00e5 f\u00f6rmiddagen voro vi hos Rakels f\u00f6r att h\u00e4mta en del av Naemis saker och blevo d\u00e5 presenterade f\u00f6r underbarnet Barbro, Rakels och Daniels lilla t\u00f6s. Ungen s\u00e5g ut som alla andra sm\u00e5, m\u00e5nadsgamla pyren, men de stolta f\u00f6r\u00e4ldrarna voro naturligtvis av den uppfattningen, att maken till fullkomlighet finns inte. S\u00e5 for vi hem och doppade i grytan etc. och sedan blev det julklappsutdelning under allm\u00e4n gl\u00e4dje. (n\u00e5gon p\u00e5stod att Lillan och Harry tack vare ivriga p\u00e5st\u00f6tningar redan p\u00e5 f\u00f6rmiddagen lyckats erh\u00e5lla n\u00e5gra julklappar). <\/p>\n
Alla blevo v\u00e4l f\u00f6rsedda. Jag mottog s\u00e5lunda:
\n1. en mycket s\u00f6t syp\u00e5se med tillbeh\u00f6r av Rut,
\n2. en stor pappask med 25 kr. av pappa,
\n3. ett f\u00f6rtjusande blustyg av mamma,
\n4. linnetyg av Naemi,
\n5. Parfym av Harry,
\n6. Manschettknappar av Lillan, och – last but not least – en rysligt stilig klockkedja av guld fr\u00e5n doktorn, \u00f6verbringad av Naemi. Blev synnerligen angen\u00e4mt \u00f6verraskad f\u00f6rst\u00e5s. Senare p\u00e5 kv\u00e4llen kom den doftande julgr\u00f6ten, och vi hade just b\u00f6rjat skoja om, vem som lyckats “haffa” mandeln, d\u00e5 jag uppt\u00e4ckte den i min sked. Igen!! S\u00e5 nu blir jag v\u00e4l alldeles s\u00e4kert snart gift!! <\/p>\n
S\u00e5 framsade pappa med stort patos sitt traditionella gr\u00f6trim: “Mandeln uti gr\u00f6ten finna, gl\u00e4der gr\u00e4nsl\u00f6st varje kvinna”, och s\u00e5 gjorde vi fullkomligt misslyckade f\u00f6rs\u00f6k att hitta p\u00e5 nya rim. Lillan gl\u00e4nste med ett fr\u00e5n i fjol. “Fast\u00e4n jag den minsta \u00e4r uti detta lage’ kan jag rimma sis\u00e5h\u00e4r: Gr\u00f6ten g\u00f6r gott i min mage\u201d. Hon blev f\u00f6rst\u00e5s vederb\u00f6rligen “Pyrsad\u201d. S\u00e5 sl\u00f6ts julkv\u00e4llen under fr\u00f6jd och gamman, och snart h\u00e4rskade m\u00f6rker och tystnad i rummen, d\u00e4r julgranens ljus nyss tindrat, och gl\u00e4djen st\u00e5tt h\u00f6gt i tak. <\/p>\n
P\u00e5 juldagen voro vi till kyrkan, men sedan hemma hela dagen. Det var musik och s\u00e5ng bl.a. f\u00f6rst\u00e5s, och de tyckte, att det h\u00f6rs mycket v\u00e4l, att jag f\u00e5tt min r\u00f6st utbildad lite grand. Annandagens e.m. var jag bjuden till Anna-Lisa, och sammantr\u00e4ffade d\u00e4r med Adil, som \u00e4r sig precis lik, och antagligen kommer att f\u00f6rbliva likadan till sin d\u00f6d, samt Eric f\u00f6rst\u00e5s. Sandstr\u00f6m tittade upp som allra hastigast och h\u00e4lsade l\u00e4ngre fram p\u00e5 kv\u00e4llen. <\/p>\n
De \u00f6vriga dagarna sammantr\u00e4ffade vi med gamla bekanta, Bruno, Hilding etc., och tre f\u00f6rmiddagar \u00e5 rad tillbringades en stund \u00e5 Vollmers tesalong. D\u00e4r \u00e4r verkligen mycket trevligt. Uts\u00f6kt vackert dekorerat, fin musik, goda varor, en hel del bekanta ansikten och vid entr\u00e9n en bildsk\u00f6n d\u00f6rrvakt. Vad kan man mera beg\u00e4ra??!! S\u00e5 voro vi p\u00e5 “Cosmorama” en kv\u00e4ll. Men det, att vi fingo st\u00e5 bland en synnerligen blandad publik i 3 kvart, innan vi slapp in g\u00f6r, att jag helst inte t\u00e4nker d\u00e4rp\u00e5, fast programmet var j\u00e4mf\u00f6relsevis acceptabelt.<\/p>\n
En eftermiddag voro vi p\u00e5 “Kronan” f\u00f6r att se sk\u00f6ne Carlo Wieth i ett rafflande drama. Men hans \u00e4lskade var s\u00e5 pass gammal och ful, att vi va riktigt arga. Fredag f\u00f6re l\u00f6rdag, som var dagen f\u00f6re ny\u00e5rsafton, voro vi bjudna till unga Kihlmans p\u00e5 Hisingen. De ha en liten rar villa d\u00e4rute, riktigt hemtrevlig. Vi blevo bjudna p\u00e5 kaffe och sedan sm\u00f6rg\u00e5s och s\u00e5 “daltade” vi med lilla Barbro v\u00e4rre f\u00f6rst\u00e5s. L\u00e4rde oss en del nya uttryck bl.a. att “de \u00e4 sjutton s\u00e5 gott med pyrsar”. S\u00e5 tvingade vi stackars Urban att spela p\u00e5 ett gammalt munspel och dansade s\u00e5 i den lilla \u00f6vre hallen med \u00f6gonskenlig fara att ramla utf\u00f6r trapporna. <\/p>\n
David och Herman upptr\u00e4dde som kavaljerer, den senare f\u00f6rs\u00f6kte \u00e4ven spela munspel med ena handen och “dansa med den andra”. Men det gick inte vidare bra. Emedan han m\u00e5ste anv\u00e4nda den arm, d\u00e4r damens ena hand graci\u00f6st skulle vilat, till framf\u00f6randet av sm\u00e4ktande valser och sprittande step p\u00e5 munspelet, kom sagda graci\u00f6sa hand att synnerligen lekfullt dingla omkring i tomma rymden utan n\u00e5got egentligt f\u00e4ste. Vilket s\u00e5g odelat komiskt ut. Sent omsider beg\u00e5vo vi oss s\u00e5 p\u00e5 “lyxjakten” Hisingen och sp\u00e5rvagn hem. <\/p>\n
N\u00e4sta eftermiddag tillbragte vi med att spela ett nytt s\u00e4llskapsspel “Corners” hos Elsa Lindquist. Spelpassionens v\u00e5gor gingo h\u00f6ga f\u00f6rst\u00e5s, samtidigt med att vi samvetsgrant gjorde slut p\u00e5 inneh\u00e5llet i en st\u00f6rre Elsas konfektask. P\u00e5 Ny\u00e5rsafton hade vi bjudning hemma. Elsa och Rakel “joined us” en stund men de skulle sedan bort p\u00e5 “vaka”, likaledes Torsten och Arvid Ahnfelt. \u00c5terstodo s\u00e5 Emelie (vi blevo “du” den kv\u00e4llen) Ade, Josef, Elin och Harald Jansson, t\u00e4mligen ny Naemi bekantskap. Vi dansade, musicerade, t\u00e4nde julgranen och hade riktigt trevligt. Vid 10-tiden av\u00e5ts en enkel men god sup\u00e9 och klockan 12 stodo vi med portvinsglas i hand och ny\u00e5rs\u00f6nskningar p\u00e5 l\u00e4pparna och sk\u00e5lade in det nya \u00e5ret. Och s\u00e5 farv\u00e4l 1916 mitt 21 levnads\u00e5r!<\/p>\n
Det nya 1917 fingo vi Stockholmsbor inleda med att \u00e5terv\u00e4nda till den stora staden. Klockan 12.12 p\u00e5 eftermiddagen var en ansenlig skara samlad f\u00f6r att vifta av Rakel, Naemi, Eva och mig. Stackars Eva skulle resa hem till Norrk\u00f6ping f\u00f6r att sk\u00f6ta sig f\u00f6r mags\u00e5r. Vi lade beslag p\u00e5 en avbalkning i kup\u00e9n och tillbragte d\u00e4r resan med l\u00e4sning, naturdyrkan och stilla, ehuru intensivt slagsm\u00e5l om en av Emelie sk\u00e4nkt konfektp\u00e5se. <\/p>\n
I Katrineholm skulle Eva byta om t\u00e5g. Fr\u00e5n plattformen kunde vi se att st\u00e4llet var rikt ekl\u00e4rerat och p\u00e5 en plats reste sig en h\u00f6g, ljusstr\u00e5lande st\u00e4llning. Vilket allt f\u00f6rklaras genom att platsen med det nya \u00e5rets ing\u00e5ng upph\u00f6jts till rang, heder och v\u00e4rdighet av stad. Vi hj\u00e4lpte Eva \u00f6ver p\u00e5 hennes t\u00e5g och klevo s\u00e5 upp p\u00e5 v\u00e5rt eget, d\u00e4r vi fr\u00e5n plattformen iakttog grannl\u00e5ten. Just som v\u00e5rt t\u00e5g skulle s\u00e4tta sig i r\u00f6relse, s\u00e4ger Rakel: “Titta, d\u00e4r ligger en klocka!” Och verkligen, p\u00e5 den sn\u00f6t\u00e4ckta g\u00e5ngbanan mellan t\u00e5gen l\u00e5g en klocka. T\u00e5get r\u00f6rde sig nu. “Oh, det \u00e4r ju Naemis!” bifogade jag. S\u00e5 blev det ett fasligt skrikande \u00e5t en stationskarl, som just kom g\u00e5ende, ett pekande och gestikulerande mot klockan. Han fick verkligen syn p\u00e5 den och storspringande kom han fram till oss och kastade upp den. Och den skr\u00e4ckslagna Naemi fick s\u00e5lunda \u00e5ter sin klocka, ehuru med krossat glas. De p\u00e5 plattformen kringst\u00e5ende deltogo med livligt intresse i hela scenen. <\/p>\n
Redan l\u00e4nge hade nu v\u00e4dret varit ljuvligt, gnistrande kallt, sn\u00f6igt och stj\u00e4rnklart. Och sedan l\u00e4nge hade vi med stor uppm\u00e4rksamhet iakttagits av tv\u00e5 ynglingar i kup\u00e9n bredvid. N\u00e4r jag s\u00e5 gick ut p\u00e5 plattformen ett tag, dit R. och N. f\u00f6r en stund sedan begivit sig, fann jag dem i livligt samtal med den ene ynglingen. Och strax efter kom den andre, (som s\u00e5g trevligast ut) och d\u00f6k genast ner p\u00e5 mig med ett “s\u00e5 h\u00e4rligt v\u00e4der det \u00e4r”. Ja, det kunde jag ju inte f\u00f6rneka, och snart var samtalet i full g\u00e5ng, och fortsattes inne i kup\u00e9n. “Min” yngling presenterade sig som Georg Leander, ingenj\u00f6r och den andre som herr Persson. Snart voro vi emellertid framme, och efter ett “auf wiedersehen\u201c fr\u00e5n herr Leanders sida, skiljdes vi och gick var och en till sitt. <\/p>\n
Och nu har det gamla vanliga b\u00f6rjat igen. Idag har jag tagit f\u00f6rsta lektionen av en kurs i tysk stenografi, som sedan skall efterf\u00f6ljas av en i engelsk. Det \u00e4r riktigt intressant. H\u00e4r \u00e4r det ljuvligaste vinterv\u00e4der med klingande sl\u00e4df\u00f6re och tr\u00e4den vita av rimfrost. Men nu har jag setat och skrivit i denna bok \u00f6ver en timme s\u00e5 nu f\u00e5r jag allt sluta. \u00c4r alldeles tr\u00f6tt i armen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
F\u00e5r v\u00e4l forts\u00e4tta nu. S\u00e5ledes – alldeles gulgr\u00f6n av avundsjuka genom sina m\u00e5lande beskrivningar av sin h\u00e4rliga resa. Jaha, nu var det ju julafton. S\u00f6ndag. P\u00e5 f\u00f6rmiddagen voro vi hos Rakels f\u00f6r att h\u00e4mta en del av Naemis saker och blevo d\u00e5 presenterade f\u00f6r underbarnet Barbro, Rakels och Daniels lilla t\u00f6s. Ungen s\u00e5g ut som […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":29051,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3442,3425],"tags":[],"class_list":["post-25343","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-3442","category-mormors-dagbok"],"yoast_head":"\n