Trettondagen. Efter \u00e5tskillig tvekan valde jag ig\u00e5r att g\u00e5 till Maja. Endast Edvard och Tage voro hemma, d\u00e5 jag kom, och den senare passade p\u00e5 att f\u00e5 hj\u00e4lp med en tysk skrivning. Himmel, s\u00e5 m\u00e5nga fel!! T\u00e4nk, om ungar kunde l\u00e4ra sig t\u00e4nka \u00e4nd\u00e5! <\/p>\n
Om en stund uppenbarade sig Maja och Dagny. De skulle f\u00f6rst \u00e4ta middag (kl.8) och sedan g\u00e5 till Lagerkvists. Jag blev bjuden att smaka middagskorven, och sedan tyckte Maja att jag kunde g\u00e5 med till Lagerkvists, vilket jag helt gladeligt gjorde. Och d\u00e4r blevo vi bjudna p\u00e5 kaffe, \u00e4pplen och kv\u00e4llsvard, god och pr\u00e4ktig mat. <\/p>\n
Klockan 10 minuter f\u00f6re 12 i f\u00f6rmiddags for jag ut till Danderyd f\u00f6r att h\u00e4mta mina skidor och i Martas s\u00e4llskap pr\u00f6va dem. Hon hade med sig tv\u00e5 sm\u00e5 systrar och vi skidade i v\u00e4g. Oh, hur gudomligt vackert det var. Sn\u00f6vita, solglittrande f\u00e4lt och h\u00e4r och d\u00e4r lyste r\u00f6da stugor i tall och bj\u00f6rkdungar. Himlen var s\u00e5 h\u00f6g och vackert blekbl\u00e5, och luften s\u00e5 underbart st\u00e4rkande. Det var alldeles ljuvligt att glida fram l\u00e4ngs den vackra v\u00e4gen. Marta tyckte, att jag gick alldeles enast\u00e5ende bra f\u00f6r att vara nyb\u00f6rjare. <\/p>\n
Vi styrde kosan till S\u00e4tra g\u00e5rd, och sedan l\u00e4ngs Edsviken till Bergendal, en s\u00e4rdeles vacker herrg\u00e5rdsbyggnad. Och sedan knogade vi i en ganska kuperad terr\u00e4ng bort\u00e5t Enebyberga. (Vi fingo av m\u00f6tande veta, var vi voro). <\/p>\n
Det var ett par branta och krokiga backar, och i en sv\u00e4ng, la jag mig pladask. Och ibland ville skidorna s\u00e5 g\u00e4rna \u00e5t var sitt h\u00e5ll eller korsa varandra, att jag ans\u00e5g mig n\u00f6dsakad att s\u00e4tta mig p\u00e5 dem f\u00f6r att lugna dem. Men d\u00e5 \u00e5kte de stora pr\u00e4ktiga k\u00e4ngorna ur bindningarna, s\u00e5 jag fick en stunds jobb att sn\u00f6ra fast dem igen. Men p\u00e5 det hela taget gick det fint. D\u00e5 vi passerat Enebyberga, tappade vi emellertid alldeles bort var vi befunno oss. Efter mycket hit och dit anl\u00e4nde vi dock till slut i m\u00f6rkningen till Danderyd igen, alldeles lagom f\u00f6r att se t\u00e5get l\u00e4mna stationen. Sablar! <\/p>\n
Vi vilade oss ett tag, sp\u00e4nde p\u00e5 skidorna igen och \u00e4mnade l\u00e4ngs banan hinna fram till Osby f\u00f6r att hinna med n\u00e4sta t\u00e5g d\u00e4rifr\u00e5n. F\u00f6rst skidade vi bredvid banan, men s\u00e5 kommo vi till ett st\u00e4lle, d\u00e4r vi m\u00e5ste \u00f6ver banvallen, som var h\u00f6g och brant. De andra, som \u00e4ro vana skid\u00e5kare klarade det, men jag, stackars nyb\u00f6rjare, fick erfara, att “vilja” inte alltid \u00e4r att “kunna”. <\/p>\n
Jag ville mycket g\u00e4rna, men inte skidorna, de satte sig alldeles p\u00e5 tv\u00e4ren och jag satte mig ocks\u00e5, kanske mera p\u00e5 “baken”. B\u00e4gge bindningarna loss f\u00f6rst\u00e5s. D\u00e5 m\u00e5ste jag ta av mig de genst\u00f6rtiga skidorna och lyckades efter flera f\u00e5f\u00e4nga f\u00f6rs\u00f6k slutligen, omfamnande skidor och stavar kravla mig uppf\u00f6r den branta banvallen. Och s\u00e5 gick jag till fots efter de andra till Osby. Och kom alldeles lagom f\u00f6r att se t\u00e5get till stan l\u00e4mna stationen. Sablarrrr! <\/p>\n
N\u00e5, efter en halvtimme kom ju n\u00e4sta t\u00e5g med vilket jag \u00e5terv\u00e4nde till staden ganska “svag i kn\u00e4vecken”. Hemkommen t\u00e4nde jag en brasa, fick l\u00e5na lite gr\u00e4dde och en br\u00f6dlimpa (till middagen hann jag ju inte hem) av tant och skulle s\u00e5 koka extra gott kaffe. Men fast jag vr\u00e4kte p\u00e5 en halv burk, smakade det bara blask. Usch, s\u00e5nt kaffe. Jag livn\u00e4rde mig emellertid s\u00e5 gott jag kunde med det menl\u00f6sa kaffet och sm\u00f6rg\u00e5sar. Och sen t\u00e4nde jag min lilla gran en stund och har f\u00f6r \u00f6vrigt tillbragt en angen\u00e4m, “sl\u00f6 eftermiddag”. Och, oh, usch – imorgon \u00e4r det m\u00e5ndag igen. Aldrig \u00e4r det annat!!!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Trettondagen. Efter \u00e5tskillig tvekan valde jag ig\u00e5r att g\u00e5 till Maja. Endast Edvard och Tage voro hemma, d\u00e5 jag kom, och den senare passade p\u00e5 att f\u00e5 hj\u00e4lp med en tysk skrivning. Himmel, s\u00e5 m\u00e5nga fel!! T\u00e4nk, om ungar kunde l\u00e4ra sig t\u00e4nka \u00e4nd\u00e5! Om en stund uppenbarade sig Maja och Dagny. De skulle f\u00f6rst […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":25858,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3443,3425],"tags":[],"class_list":["post-25338","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-3443","category-mormors-dagbok"],"yoast_head":"\n