Ett bed\u00e5rande v\u00e4der! Enast\u00e5ende! Strax efter middagen begav jag mig iv\u00e4g upp\u00e5t skogen med “sparken\u201d. L\u00e5ngt in i skogen var jag och det var s\u00e5 h\u00e4rligt, den solskimrande sn\u00f6n, de djupgr\u00f6na granarna och den str\u00e5lande vinterhimlen som i \u00f6ster skiftade svagt bleksk\u00e4r. Jag m\u00e5ste ha ett litet minne, lade mig p\u00e5 kn\u00e4 i sn\u00f6n och gr\u00e4vde fram ett par klargr\u00f6na lingonkvistar. Och nu st\u00e5 de bredvid mig s\u00e5 friska och gr\u00f6na, talande ett tyst, men ack s\u00e5 v\u00e4ltaligt spr\u00e5k om skogens stora, vita renhet.<\/p>\n
De t\u00e4lja om dunmjukt fallande sn\u00f6, som s\u00e5 vackert och varsamt bredde sitt bl\u00e4nvita t\u00e4cke \u00f6ver dem. “Nu f\u00e5 vi sova”, t\u00e4nkte de. “inte p\u00e5 l\u00e4nge f\u00e5 vi nu se solen”, ty sn\u00f6n f\u00f6ll allt t\u00e4tare och allt svagare blev den bleka vintersolens ljus. Till slut s\u00e5go de det ej mer, det blev tyst och m\u00f6rkt omkring dem och de beredde sig att slumra in i den l\u00e5nga, l\u00e5nga vinters\u00f6mnen! “Men s\u00e5 kom en ung flicka, som l\u00e4ngtade att f\u00e5 se en liten gr\u00f6n kvist i all den vite tystnaden, och hon tog s\u00e5 varsamt bort sn\u00f6n och s\u00e5 br\u00f6t hon av oss och f\u00e4ste oss i sin kappa. Och hon s\u00e5g s\u00e5 lyckligt och k\u00e4rleksfullt p\u00e5 oss, stackars lingonkvistar”. S\u00e5 talade de sm\u00e5, som kommit som en fl\u00e4kt av sommaren, d\u00e5 allt \u00e4r ljust, gr\u00f6nt och solstr\u00e5lande. Och jag lyssnar och ser p\u00e5 sm\u00e5 klargr\u00f6na lingonkvistar, som ber\u00e4tta skogens stilla, vita vintersaga. <\/p>\n
Jag f\u00f6rst\u00e5r inte hur jag kan g\u00e5 h\u00e4r dag ut och dag in i enformigheten. \u00c4r det Kalle som h\u00e5ller mig kvar?? \u00c4r det? Ja jag tror det. Fast\u00e4n jag blott s\u00e4llan ser och talar med honom, \u00e4r det han. Fast\u00e4n vi aldrig ha talat ett ord om s\u00e5dant som k\u00e4rlek, vet jag att han betyder mycket f\u00f6r mig. Varf\u00f6r? \u00c4r det hans underbara \u00f6gons blick, som h\u00e5ller min sj\u00e4l f\u00e5ngen? <\/p>\n
Jag undrar om det n\u00e5gonsin ska g\u00e5 s\u00e5 l\u00e5ngt, att vi tv\u00e5 kommer att tala om k\u00e4rlek! Jag tror inte det! Nej – det f\u00e5r inte g\u00e5 s\u00e5 – ack, att jag kunde resa nu strax. Men – jag kan inte – kan inte. \u00c5h Kalle, om du visste! Ig\u00e5r var jag ute med honom. Bara att g\u00e5 vid hans sida, att se hans h\u00e4rliga profil och h\u00f6ra honom tala \u00e4r h\u00e4rligt.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Ett bed\u00e5rande v\u00e4der! Enast\u00e5ende! Strax efter middagen begav jag mig iv\u00e4g upp\u00e5t skogen med “sparken\u201d. L\u00e5ngt in i skogen var jag och det var s\u00e5 h\u00e4rligt, den solskimrande sn\u00f6n, de djupgr\u00f6na granarna och den str\u00e5lande vinterhimlen som i \u00f6ster skiftade svagt bleksk\u00e4r. Jag m\u00e5ste ha ett litet minne, lade mig p\u00e5 kn\u00e4 i sn\u00f6n och […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":25854,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3439,3425],"tags":[],"class_list":["post-25137","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-3439","category-mormors-dagbok"],"yoast_head":"\n