Bing-b\u00e5ng, bing-b\u00e5ng! Kyrkklockorna ringa in det nya \u00e5ret. Klockan \u00e4r tolv p\u00e5 ny\u00e5rsnatten. Alla utom Naemi och jag \u00e4ro p\u00e5 vaka. Under det g\u00e5ngna \u00e5ret, det k\u00e4ra 1912, har det h\u00e4nt s\u00e5 mycket, b\u00e5de roligt och tr\u00e5kigt. Men det roliga har dock betydligt \u00f6verv\u00e4gt det tr\u00e5kiga. Ett i alla avseenden rikt och gott \u00e5r har 1912 varit f\u00f6r mig, och med saknad s\u00e4ger jag det nu farv\u00e4l. <\/p>\n
N\u00e4r jag sitter och t\u00e4nker tillbaka p\u00e5 det g\u00e5ngna \u00e5ret, framst\u00e5 sommarens ljuva minnen klarast. Underliga tankar v\u00e4lva sig i min hj\u00e4rna. “M\u00e5nne jag kunnat s\u00e5 leva under \u00e5ret, att jag utan ledsnad kan t\u00e4nka tillbaka p\u00e5 det”. Ack ja, en sjutton\u00e5ring v\u00e4lver ej onda planer i sitt huvud. Hon vill hela v\u00e4rlden v\u00e4l. Ibland kan det ju vara s\u00e5 m\u00f6rkt och tungt i hj\u00e4rtat men ungdomsblodet tar dock ut sin r\u00e4tt, det m\u00f6rka och tunga jagas bort och sjutton\u00e5ringen vill ej t\u00e4nka p\u00e5 n\u00e5got s\u00e5dant. <\/p>\n
“Gud, hj\u00e4lp mig, att p\u00e5 ett r\u00e4tt och v\u00e4rdigt s\u00e4tt g\u00e5 det nya \u00e5ret till m\u00f6tes”!<\/p>\n