![\"\"](\"http:\/\/www.arhammar.se\/blog\/wp-photos\/_DSC0007.jpg\"width=\"640\")
<\/p>\n<\/p>\n
Omr\u00e5det heter Tenderloin. “Men vi kallar det f\u00f6r Don\u00b4t go there”, upplyste portiern mig om n\u00e4r jag efter en timmes morgonpromenad \u00e5terv\u00e4nde till hotellet. Speciellt inte helgmorgnar, tillade hon. Ist\u00e4llet f\u00f6r att g\u00e5 \u00e5t v\u00e4nster l\u00e4ngs Ellis Street, hade jag g\u00e5tt till h\u00f6ger och efter ca 400 meter k\u00e4ndes det lite fel. S\u00e4llan, f\u00f6r att inte s\u00e4ga aldrig, har jag sett s\u00e5 m\u00e5nga p\u00e5t\u00e4nda, utslagna, spattiga och ober\u00e4kneliga m\u00e4nniskor p\u00e5 samma plats. <\/p>\n
![\"\"](\"http:\/\/www.arhammar.se\/blog\/wp-photos\/_DSC0009.jpg\"width=\"640\")
<\/p>\n
Ganska snabbt lade jag ner min kamera i ryggs\u00e4cken och min Iphone i fickan. R\u00e4tt sp\u00e4nd gick jag genom ett g\u00e4ng \u00f6verlevare fr\u00e5n 60-talet och t\u00e4nkte att de springer jag l\u00e4tt ifr\u00e5n. L\u00e4ngre fram stod ett g\u00e4ng h\u00e4cklande ungdomar s\u00e5 jag passade p\u00e5 att byta trottoar, men v\u00e4nde i mitten p\u00e5 gatan n\u00e4r jag s\u00e5g att de gick \u00f6ver gatan l\u00e4ngre fram.<\/p>\n
![\"\"](\"http:\/\/www.arhammar.se\/blog\/wp-photos\/_DSC0010.jpg\"width=\"640\")
<\/p>\n
Det var som ett pussel, eller som ett tetris. Det g\u00e4llde att passa in i luckorna, med lagom fart. Och liksom Tetris g\u00e5r det ju inte att v\u00e4nda, det finns bara ett h\u00e5ll att r\u00f6ra sig, fram\u00e5t. Jag besl\u00f6t mig snabbt f\u00f6r att det b\u00e4sta var att f\u00f6rs\u00f6ka sm\u00e4lta in, att se ut som om jag gick d\u00e4r jag alltid g\u00e5r varje morgon, mellan h\u00e4rb\u00e4rget och soppk\u00f6ket. Vilket var vad jag egentligen gjorde, i jakt p\u00e5 ett frukostst\u00e4lle.<\/p>\n
![\"\"](\"http:\/\/www.arhammar.se\/blog\/wp-photos\/_DSC0012.jpg\"width=\"640\")
<\/p>\n
Det blev allt fler utslagna l\u00e4ngs trottoaren, men nu var de fullt sysselsatta med att injicera och blanda grejer, och brydde sig inte s\u00e5 mycket om mig. De enda som tog notis om mig var langarna, men eftersom de tenderade att st\u00e5 i gatuh\u00f6rnen s\u00e5 korsade jag gatorna lite snett, och slapp dem med. Och lika snabbt som jag kommit in i omr\u00e5det, lika snabbt var jag p\u00e5 andra sidan med nyplanterade tr\u00e4d, parkerade bilar och n\u00e5gra enstaka uteliggare. S\u00e5 jag tog en extra sv\u00e4ng, innan jag gick tillbaka n\u00e4stan samma v\u00e4g till hotellet. Jag k\u00e4nde mig som en av James Bonds drinkar, r\u00f6rd men inte skakad.<\/p>\n
![\"\"](\"http:\/\/www.arhammar.se\/blog\/wp-photos\/_DSC0014.jpg\"width=\"640\")
<\/p>\n