{"id":24876,"date":"2018-04-23T19:57:24","date_gmt":"2018-04-23T19:57:24","guid":{"rendered":"https:\/\/www.arhammar.se\/projekt\/?page_id=4"},"modified":"2026-03-16T19:08:46","modified_gmt":"2026-03-16T18:08:46","slug":"projekt","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.arhammar.se\/blog\/projekt\/","title":{"rendered":"Projekt"},"content":{"rendered":"
\n

Mina projekt<\/h1>Det h\u00e4r \u00e4r ett s\u00e4tt att utveckla mina projekt, fr\u00e5n en flyktig id\u00e9 till ett resultat som g\u00e5r att ta p\u00e5, och f\u00f6rhoppningsvis, dela med sig av.<\/span>
<\/div><\/div><\/div><\/div>
<\/div>
<\/div><\/section>\n<\/div>\n\n
\n
\n
\n
<\/span><\/div>\n<\/div>\n\n
\n

Mormor och k\u00e4rleken<\/h1>\n

Dokument\u00e4r<\/p>\n<\/div><\/div>\n\n

Fr\u00e5n det att min mormor var 16 \u00e5r (1912) och fram till strax f\u00f6re sin d\u00f6d 1949, skrev hon med blyerts i sina dagb\u00f6cker. Under tv\u00e5 \u00e5r 1977-1978 skrev min mor av dagb\u00f6ckerna p\u00e5 en reseskrivmaskin. Nu \u00e4r det en digital tids\u00e5lder, och jag tar \u00f6ver stafettpinnen f\u00f6r att slutf\u00f6ra historien.<\/p>\n<\/div><\/div>\n\n

L\u00e4s mer h\u00e4r<\/a><\/div>\n<\/div>\n<\/div>\n<\/div>\n\n
\n
\n
\n

Prylh\u00f6rnan<\/h1>\n

Grejerna man tydligen beh\u00f6vt<\/p>\n<\/div><\/div>\n\n

Det var en g\u00e5ng man fick n\u00e5got, som n\u00e5gon tyckte man borde ha. Och med \u00e5ren har den grejen \u00e5kt fram och tillbaka i g\u00f6mmorna, tills den en dag fick nog. \" Nu stannar jag h\u00e4r i l\u00e5dan, eller s\u00e5 rullar jag bort till Stadsmissionen och Myrorna och g\u00f6r lite nytta\". Men innan saken, grejen, prylen f\u00f6rsvann tog den en selfie, och h\u00e4r finns alla dessa selfies samlade.<\/p>\n<\/div><\/div>\n\n

L\u00e4s mer h\u00e4r<\/a><\/div>\n<\/div>\n\n
\n
<\/span><\/div>\n<\/div>\n<\/div>\n<\/div>\n\n
\n
\n
\n
<\/span><\/div>\n<\/div>\n\n
\n

Sounds of Stockholm<\/h2>\n<\/div><\/div>\n\n

Close your eyes. Open your ears. There\u00b4s a world of sounds out there.
Listen to the beat of Stockholm city.<\/p>\n

D\u00e5 och d\u00e5 fladdrar inspirationens fj\u00e4ril f\u00f6rbi. Ibland f\u00e5ngar jag in den, f\u00f6rsiktigt i min handflata, bara s\u00e5 l\u00e4nge att jag h\u00f6r den viska. Fj\u00e4rilar viskar ytterst tyst, ska du veta. Men det jag h\u00f6r, hamnar till exempel h\u00e4r.<\/p>\n<\/div><\/div>\n\n

L\u00e4s mer<\/a><\/div>\n<\/div>\n<\/div>\n<\/div>\n\n
\n
\n
\n

Teaterstaden<\/h2>\n

En historia fr\u00e5n logen inf\u00f6r, under och efter f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/p>\n<\/div><\/div>\n\n

L\u00e4s mer<\/a><\/div>\n<\/div>\n\n
\n
<\/span><\/div>\n<\/div>\n<\/div>\n<\/div>\n\n
\n
\n
\n
<\/span><\/div>\n<\/div>\n\n
\n

V\u00e4gen till pappas grav<\/h2>\n<\/div><\/div>\n\n

Pappa hade kremerats och skulle ha gravsatts p\u00e5 s\u00f6der intill Katarina kyrka, men jag visste varken n\u00e4r, exakt var, eller hur.
\nS\u00e5 jag ringde dit.
\n- Jag s\u00f6ker min pappa, sa jag, och den v\u00e4nlige kanslichefen tog genast tag i fr\u00e5gan. Han ber\u00e4ttade att man nu lagt ut alla i minneslunden, den sista s\u00e5 sent som i morse. Men han bad att f\u00e5 \u00e5terkomma, och efter lunch ringde en kvinna upp och sade att n\u00e5gon Gunnar hade man \u00e4nnu inte begravt.
\nMin pappa var inte bara borta, han var f\u00f6rsvunnen.<\/p>\n<\/div><\/div>\n\n

L\u00e4s mer<\/a><\/div>\n<\/div>\n<\/div>\n<\/div>\n\n
\n
\n
\n

Konstprojektet - The big crash<\/h2>\n<\/div><\/div>\n\n

Ett bombastiskt slut p\u00e5 den fulla l\u00e5dan. Det st\u00e5r \"Shoes - and other stories\" p\u00e5 l\u00e5dan, men; No shoes - only other stories.<\/p>\n

H\u00e4r kan man verkligen snacka om ett projekt i sin linda. Prioritet fem ligger n\u00e4ra till hands.<\/p>\n<\/div><\/div>\n\n

Inget mer att l\u00e4sa<\/a><\/div>\n<\/div>\n\n
\n
<\/span><\/div>\n<\/div>\n<\/div>\n<\/div>\n\n
\n
\n
\n
<\/span><\/div>\n<\/div>\n\n
\n

Vykorten<\/h2>\n<\/div><\/div>\n\n

Visst var det n\u00e5got speciellt n\u00e4r man f\u00f6rr tittade i brevl\u00e5dan, och det l\u00e5g ett vykort d\u00e4r? N\u00e5gon hade varit l\u00e5ngt borta och i avsaknad av sociala medier tog man sig \u00e4nd\u00e5 tid att meddela dem d\u00e4rhemma vad man sysslade med. Oftast sista dagen p\u00e5 en semester, och ofta i stressat s\u00f6kande efter frim\u00e4rke, vykort och postl\u00e5da.<\/p>\n<\/div><\/div>\n\n

L\u00e4s mer<\/a><\/div>\n<\/div>\n<\/div>\n<\/div>\n\n
\n
\n
\n

<\/span><\/span><\/p><\/div>

Publicerade b\u00f6cker<\/h3><\/div>\n<\/div>\n\n
\n

<\/span><\/span><\/p><\/div>

B\u00e4sts\u00e4ljare<\/h3><\/div>\n<\/div>\n\n
\n

<\/span><\/span><\/p><\/div>

N\u00f6jda bokk\u00f6pare<\/h3><\/div>\n<\/div>\n<\/div>\n<\/div>\n\n
\n
\n
\n

Tidigare projekt<\/h2>\n<\/div><\/div>\n<\/div>\n<\/div>\n\n
\n
\n
<\/span><\/div>\n\n

Silverskrinet<\/h3>\n

Vad finns det f\u00f6r hemligheter i silverskrinet?<\/p>\n<\/div><\/div>\n\n

Fr\u00e5n l\u00e4ngst ner i flyttl\u00e5dan som st\u00e5tt l\u00e4ngst in i f\u00f6rr\u00e5det lyfter jag ett skrin av silver. P\u00e5 locket st\u00e5r det Oskar vilket tyder p\u00e5 att det en g\u00e5ng tillh\u00f6rt mannen som inte var min farfar men som gifte sig med min farmor den 17 augusti 1935.
S\u00e5 st\u00e5r det p\u00e5 det vigselbevis jag finner l\u00e4ngst ner i skrinet, ihopvikt i fyra delar och ordentligt undertecknat med sigill, st\u00e4mplar, namnteckningar och l\u00f6senm\u00e4rken.
I skrinet av o\u00e4kta silver finns d\u00f6den och sorgen. Men h\u00e4r finns ocks\u00e5 triumfen, lyckan, plikten och de sm\u00e5 bitarna som var v\u00e4rda att sparas, fragment av ett liv, allt tillr\u00e4ttalagt i ett skrin av silver.
Nu finns hela historien om silverskrinet<\/a> att ladda ner som en pdf-fil. Finns \u00e4ven som en serie blogginl\u00e4gg<\/a> f\u00f6r den som tycker det \u00e4r mer sp\u00e4nnande.<\/p>\n

\n