by Anders Arhammar | May 21, 2015
Här ovan är Per Anders Fogelströms hus på Fjällgatan i Stockholm, och här nedan är den utsikt han hade. Det måste ha varit väldigt inspirerande. 1973 var jag där som 21-åring och intervjuade honom för en tidning som vi gjorde på journalisthögskolan. Han var väldigt tillmötesgående, svarade snällt på mina frågor och log mot min kamera. Efter intervjun hade han ingen brådska, utan han bjöd på kaffe, vi pratade om Stockholm, utsikten från hans fönster, min utbildning och vad jag gjorde på fritiden.
Han tog sig tid, och så här i backspegeln 40 år senare konstaterar jag att han inte bara tog sig tid, han gav mig av den också.
Det tyder på ett stort och generöst hjärta. 2017 är det 100 år sedan han föddes.
by Anders Arhammar | Aug 12, 2008
1973 pågick Vietnamkriget och de flesta tog ställning. Så är det inte alltid idag, fast händelserna är desamma, bara på andra platser och ibland med andra aktörer. Här en intervju med Per Anders Fogelström som jag gjorde som skolarbete i februari 1973. Tidigare har vi haft en historisk intervju med Astrid Lindgren.
——–
“Om det någon gång i framtiden kommer att skrivas böcker om vår tid så tror jag aldrig att det går att komma ifrån att också skriva om Vietnamkriget och den svenska opinionen mot detta hemska krig.
Stockholm har till exempel i hög grad färgats av Vietnam under de sista åtta åren. Utanför varuhusen har folk stått med insamlingsbössor, i tunnelbanan har de stått och delat ut flygblad och sålt sina tidningar. Väggarna på Stockholms hus har prytts med affischer och på var och varannan människa sitter det ett FNL-märke.
På Sergels torg och på andra platser I förorterna har folk stått med banderoller och tusentals människor har vandrat Strandvägen ut mot den amerikanska ambassaden för att demonstrera sin mening om Vietnamkriget.
Den färgningen av vår tid kommer en framtida författare aldrig att kunna undvika.
Det första som jag överhuvudtaget minns av Vietnam är en bok som jag läste i början av femtitalet.
Det var en ögonvittnesskildring skriven av en fransman och behandlade deras krig i Indokina. Jag minns att den berörde mig väldigt illa och att jag tyckte det var upprörande med den rika stormakten på ena sidan och det lilla fattiga folket på den andra. det var en David-Goliat situation som bara förstärktes senare när USA tog över det meningslösa kriget .
Eftersom jag är medlem i den Svenska freds och skiljedomsföreningen så kom jag på ett ganska tidigt stadium i kontakt med Indokinafrågan. Vi tog initiativet till den Svenska Vietnam-kommittén. det var på den tiden innan FNL-grupperna hade börjat sin verksamhet.
Det arbete som FNL-grupperna har lagt ner på att upplysa allmänheten om kriget i Indokina har varit av stor betydelse för opinionsbildningen i Sverige. Men vi får inte glömma att det ännu är en lång väg att gå innan det blir fred i Indokina. Ännu kommer det att dröja innan det Vietnamesiska folket får se om allt lidande de utstått kommer att leda till det som de har kämpat för: Fred i sitt land.”
by Anders Arhammar | Apr 29, 2016
Ibland går jag förbi pappas grav i minneslunden på Katarina kyrkogård i Stockholm, när det blir lite tid över. Där delar han minnesplats med Per Anders Fogelström t:ex. Då och då dyker det upp något nytt namn i närheten. Idag såg jag ett kors med Kim Anderzons namn på. Duktig skådis. Och där det satt en duva förra gången, satt nu en kanin.
by Anders Arhammar | Jul 23, 2008
1973 pågick Vietnamkriget och de flesta tog ställning. Så är det inte alltid idag, fast händelserna och orättvisorna är desamma, bara på andra platser, på andra sätt och ibland med andra aktörer. Här en intervju med Astrid Lindgren som jag gjorde som skolarbete i februari 1973. Det finns också en historisk intervju med Per Anders Fogelström.
———
“Att jag blev omruskad och fick upp ögonen för de ohyggliga saker som skedde i Vietnam kan jag tacka de här ungdomarna för, som i början av sextiotalet förde uppmärksamheten till det grymma kriget i Vietnam.
De har verkligen satsat enormt på något som de förstod var viktigt men som i början närmast betraktades som något oriktigt, felaktigt. Det är också mycket tack vare deras arbete som Vietnam har kommit att behandlas i tidningar och övriga massmedier.
Vietnam har kommit nära Sverige. Det är inte längre bort än att vi kan sitta i våra vardagsrum och se på TV-rutan hur barnen i Vietnam springer undan bomberna. Vi har kunnat höra deras förtvivlade skrik. Det är inte längre bort än att vi dagligen blir påminda om den tragedi som utspelar sig i Indokina. och som gör det svårt för mig att sova på nätterna. Om man är utrustad med den allra minsta gnutta fantasi så kan man inte undgå att bli engagerad och förtvivlad över vad som sker i Indokina.
Jag måste beundra det vietnamesiska folket som har kunnat och orkat stå emot en så stark motståndare som USA. Det är bedrövligt att ett land som USA skulle engagera sig i ett så vansinnigt företag, men då får man komma ihåg att det inte är hela det amerikanska folket, utan dess politiker som bär den största skulden.
Tyvärr så är det ju så att vår värld inte styrs utav de bästa människorna. De som styr är istället maktsträvare och politiker, och av dem är det ingen ide att begära att de ska ha något vidare förnuft. För det är det som det är. Oförnuftigt.”
