Södra Skottland – intensivvarianten

Jag hann inte skriva något i går, eftersom hela kvällen gick åt att planera vår sista vecka och boka boende. Nu är det äntligen klart, känns skönt. Från Carlisle åkte vi över gränsen till Skottland, och började med Glasgow.

Gamla fina centralstationen från 1879.

Det kom som en överraskning att Glasgow är Storbritanniens fjärde största stad (efter London, Birmingham och Leeds), men det märktes verkligen. Vi traskade runt i några timmar, lunchade på en svindyr Yo! Sushi och såg stadskärnan med en liten avstickare till en gata utanför för att leta efter en bokaffär som Hannes hittat (den var stängd på grund av att det var tredje måndagen i månaden, någon typ av extra helgdag i Skottland när de små affärerna håller stängt).

Tolbooth Steeple, och till höger en staty med en enhörning, som vår ständiga fun fact-källa Hannes berättade är Skottlands nationaldjur.

Det är supersvårt att höra vad skottarna säger, i en affär var det en annan kund som frågade mig något, och jag tror det handlade om barnstorlekar, men jag kunde inte för mitt liv avkoda vad hon sa! Jag sa tre gånger att jag inte hörde/förstod, sen blev det jättepinsamt innan en personal i butiken grep in och svarade (lika obegripligt). De som jobbar på restaurang eller i butik verkar ändå anpassa dialekten lite, där förstår jag det mesta och gissar resten.

Utanför stadshuset. Blåste ganska kallt!

Passar bra att den här statyn står framför Museum of Modern Art.

Sedan någon gång på 80-talet har Duke of Wellington fått en kon på huvudet med jämna mellanrum. När vi var där hade även hästen fått en hatt.

Det var en del gatukonst här också, som den här vid universitetet.

När vi kände oss nöjda med Glasgow, hoppade vi in i bilen och körde mot Edinburgh. Vi bodde en bit utanför, så vi körde in i stan innan vi checkade in, för att få en känsla för staden och för vad vi skulle göra dagen efter. Vi kör alltid mot city centre när vi inte vet vart vi ska, och det var rätt den här gången också. Vi parkerade vid Charlotte Square och gick in på Rose Street, som är en mysig gata med en massa restauranger.

Edinburgh Castle, mitt under Jazz- och bluesfestivalen.

På Castle Street fick vi en jättefin vy av slottet som ligger på en hög kulle mitt i staden, så där satte vi oss och fikade. Vi var beredda på att det skulle vara kyligt i Skottland, men i Edinburgh fick vi 25 grader och sol!

Risto fick äntligen en kaffe utan kakaopulver på, jag tror att de lägger på det för att slippa göra fint mönster. Och jag fick Earl Grey, hurra!

För att komma till vårt Premier Inn, åkte vi förbi Musselburgh och en bit ut på landet. Resans sämsta service på hotellrestaurangen, jag var jättetrött när vi fått vår mat och ätit.

Jag är fascinerad av alla skorstenar!

Gatudekoration på Rose Street.

På morgonen körde vi till en Park & Ride tio minuter från hotellet, de verkar använda sådant rätt mycket här. Miljövänligt och billigt! I stället för bilkö och dyr parkering så kostade hela familjen 8,50 pund för ett day pass på bussen som vi tog in till stan.

Hannes vid Scottish War Memorial i slottet.

Ni fattar…”mooooo”!

Edinburgh Castle innebar en jobbig backe, och saken blev inte bättre av att det var fler turister än jag sett någon annanstans under vår resa.

Hilda ville ha en audioguide, men de var slut… Utsikten var klart värd mödan, men inte slottet. Vi blev inte långvariga där, och gick i stället och åt lunch på ett mysigt café på Rose Street.

Det är en fin stad, men alldeles för mycket turister och souvenirbutiker. Som ett Drottninggatan i kvadrat. Vi gick i alla fall på gatan som kallas Royal Mile, eftersom det var en “must-see”.

Cockburn Street vindlar sig upp emot Royal Mile.

Hilda skriver vykort på Mrs Macintyres café.

Detalj från ett av fönstren i Edinburgh Castles Great Hall.

National Gallery, Scott’s Monument och ett pariserhjul. Man kan knappt vända sig om utan att se något fotomotiv.

Glasfönster föreställande Queen Margaret i St Margaret’s Chapel.

Staden slutar helt abrupt i ett berg!

Vi avslutar med lite engelsk humor:

Leave a Reply