I industrins vagga

Jag får nästan alla mina nyheter genom morgontidningen vid frukostbordet, och vad jag snappar upp från folk runt omkring (och eventuellt Facebook). Vilket betyder att när jag är på resa, så märker jag knappt alls vad som händer hemma och i resten av världen. Det är ju skönt att vara helt och hållet på semester, men ändå känner jag ibland att jag kanske borde stämma av med verkligheten lite. Som i dag, när jag gick in på DN.se, och kunde konstatera att jag inte missat något:

  • Kicki Danielsson ställer in i Halmstad.
  • Haggislarm skakar Skottland.
  • Wifi? Javisst, om du städar bajamajor.
  • 29 sekunders handskak mellan Trump och Macron.

Ganska lugnt alltså. Själv har jag varit i Manchester och köpt ett par Manchester-byxor. Alltså inte Manchesterbyxor, men jeans. Fast vi vaknade ju i Liverpool och åt frukost på Starbucks innan vi checkade ut och tog vi en sväng förbi Strawberry Fields, vid John Lennons barndomshem.

Lite suddig på grund av att en bil kom bakom oss, men…you get the picture (haha).

Jag var inte så ivrig när det gällde Manchester, vet inte riktigt varför, men jag har tänkt att det inte finns så mycket att se, att staden är smutsig, osv, men det var en rolig stad!

Många gamla imponerande massiva hus, bredvid nya.

Vi började med att besöka Museum of Science and Industry, eftersom Manchester var så viktigt i den industriella revolutionen. Jättefint museum! Det fanns en stor experimentavdelning, maskiner och historia.

Jag älskar 1800-talsmaskiner, tänk vad mycket tanke och jobb det ligger bakom varje maskin! De är ofta så fina också. Det här är en Jaquard Loom, som väver i mönster och är programmerad med hålkort.

 

Spinning Mule från slutet av 1700-talet, den spann snabbare än någon spinnmaskin tidigare.

Vi var också på världens äldsta bevarade tågstation för passagerare, och fick veta att den första intercitylinjen med tåg gick mellan Liverpool och Manchester.

Hannes hade snokat upp en stadsvandring i Marx och Engels fotspår, och Risto följde med på den medan Hilda och jag gick runt på stan och i affärer.


Alla var nöjda när vi gick till bilen och körde vidare mot Blackpool. Enligt Wikipedia så är Blackpool en avdankad semesterort som på senare år riktat in sig på casinos och billiga hotell Las Vegas-style. Det visade sig stämma ganska bra, men mer likt Reno än Vegas, det vill säga andra klass. På vår tio minuters promenad mellan hotellet och tornet, där vi åt middag, såg vi fyra möhippor och ungefär hundra billiga hotell, tattoo parlours och annat som hör till stilen.


Det finaste i Blackpool är tornet, som är 158 meter högt och har Eiffeltornet som förlaga. Framför tornet finns Comedy Carpet, ett konstverk med catchphrases, jokes and songs.

Risto letar nya skämt.

Det var inte så mycket mer att se förutom piren med fun fair, och vi ska ändå på nöjesfält i morgon, så vi gick tillbaka till hotellet. Vi avslutar dagen med ett skämt från mattan:​

​​

Leave a Reply