I dagarna avslutar jag arbetet med min nya bok På Akuten, som ges ut av Liber förlag. Här är en försmak på hur stämningen är i boken.
Snön dalar stilla utanför entrén. Du har ställt cykeln för första dagen den här hösten och konstaterar dystert att det nog är dags att skaffa en permanent parkeringsplats med tak.
-Jag fattar inte att vintern alltid tycks komma som en överraskning, det är snorhalt på vägen, frustar en röst bakom dig och Lenberg från medicinmottagningen stampar argt av överskottet av vitt på entrémattan.
-Man måste räkna med minst en kvart extra i det här ovädret.
Med en irriterad suck och en nick skyndar han vidare upp på medicinmottagningen och dagens första koagulationsfall. Du släntrar vidare genom korridoren ner mot röntgen och rondmötet. Det har aldrig stört dig med vinter och snö, snarare tvärtom. Det är så skönt att slippa utekravet. Att bara kunna stänga dörren när dagen är slut och inte öppna den förrän nästa morgon knackar på.
Inne på röntgenronden är det skumt, som vanligt, och alla platser förutsägbart upptagna av samma figurer som satt där ronden före. Det är överläkare på främre raden, ST-läkare på sidorna och så längst bak vikarierande underläkare och AT-doktorer. Du drar ut en av de bakre trästolarna och sjunker ned bredvid Viktor. Han nickar och klappar dig vänligt på axeln.
-Kul att se dig! Du ser för jävlig ut!
Du lyfter förvånat på ögonbrynen och han skrattar förtjust och klappar till dig igen, lite hårdare den här gången.
-Du skulle sett din min. Hehe, jag bara skojade med dig fattar du väl. Ja, herrejävlar, småflinar han för sig själv och vänder förväntansfullt ansiktet mot stolen bredvid där en annan av era kollegor just ska till att sätta sig. Otvivelaktigt kommer han köra samma skämt en gång till. Han är lite märklig, Viktor, men han är snäll och omänskligt intelligent.
-Jaha, säger röntgenläkaren Björn och sjunker ned i den ergonomiska kontorsstolen bakom dataskärmarna.
-Ska vi börja ronden då?
På storbilden framför er flimrar bilderna förbi. Lungor, gallblåsor, skallar och ett och annat tarmnystan i kramp. Så ont det måste göra. Alla de där svartvita bilderna av lidande.
Försjunken i dina tankar väcks du plötsligt av skrapet av stolar. Ronden är klar och det är dags att gå ut och jobba.
Du reser dig och går ut genom den vita dörren som leder till akutmottagningen.
Det är dags för ett pass På Akuten.
