Nu har de kommit hit också, samlarkorten som är en miljardindustri och som erövrat den amerikanska marknaden. Man samlar kort på sporthjältar, Barbiedockor, djur, disneyfigurer eller kort som används i rollspel. Korten kan vara värda 10 – tusentals kronor och folk har slagits för ett sällsynt exemplar. 
Men här i Sverige är det främst hockeykort som gäller. 

Farfar minns säkert de gamla samlarbilderna i kolorna förr i tiden, och vem har inte bytt en Doris Day mot 21 Heinz Hopf? I alla tider har samlandet fascinerat oss, vare sig det gällt kolabilder, filmstjärnor, frimärken, ölunderlägg, gamla bilar eller den senaste flugan, sportkort eller Sports cards som det heter i en allt mer internationell värld. 

I Sverige är det främst hockeybilder som gäller. Och det är inte bara barnen som samlar. Allt oftare ser man medelålders män stå lutade över glasdiskarna i de allt vanligare specialbutikerna, dreglande över det senaste specialkortet med Forsberg eller en raritet som första NHL kortet med en svensk på. Barnen samlar på serier, papporna, för det är främst sådana, har gått över till specialsamlande som kräver sin plånbok. I Usa och Kanada, där allt som vanligt är hundrafalt större än här, ordnas nästan dagligen stora kortmässor, där köpare och säljare möts över rariteterna. Sportkort har blivit ett investeringsobjekt, där värdet på vissa kort snabbt stiger åtminstone barnen över huvudet. Bilderna har där tagit över frimärkets roll, och även bland sportkort finns det varianter, misspassningar, fina och mindre fina exemplar. 

Charmen med sportkort är att det alltid går att göra fynd. Kort säljs vanligen i paket som kostar omkring 30 kronor styck för ca 10 kort. Antal och pris beror lite på vilket märke det gäller. 
I dessa paket finns vanliga kort som ingår i serien, men också något enstaka Insert, dvs extrakort som är lite mer värt än de andra. Dessa Inserts kan vara sådana som finns ett i varje paket, ett i vart femte paket, ett i varje låda eller ett i var tredje låda. En låda, Wax box, kan innehålla ca 40 paket. En låda kostar omkring 900 kronor. 

Det finns också kort som man inte kan få i paketen, utan som måste skickas efter. Fem paketomslag kan berättiga dig till ett speciellt kort, eller så får du en speciell serie om spelaren på ett kort gör mål just det datum som finns tryckt på hans kort. Möjligheterna är oändliga, och ganska snabbt inser man att det krävs en specialisering om inte samlandet ska ta över helt. 
Det blir allt vanligare med kortaffärer i Sverige, där man dels kan köpa paket och boxar, men också byta kort med andra eller investera i lösa kort. 

Det finns fem större märken som har kontrakt med NHL och får ge ut hockeybilder från den amerikanska proffsligan. Till detta kommer svenska kortserier som presenterar den svenska elitserien, och det finns även finska och tjeckiska kort. Om man till exempel samlar på Peter Forsberg så finns det i dagsläget 138 olika kort att sukta efter, till ett värde av 30 kronor för de billigaste till drygt 2000 för det dyraste kortet. Och det kommer ständigt ut nya kort, nya varianter. 
I Sverige har vi haft klisterbilder i flera år, så kallade stickers. Riktiga hockeykort kom först 1994, även om det lär ha funnits en svensk serie på sextiotalet. 

De mest värdefulla spelarna idag är Eric Lindros, Wayne Gretzky och Jaromir Jagr i USA, och Peter Forsberg här hemma i Sverige. 
Något att tänka på när du öppnar ditt första hockeypaket nere i tobaksaffären och sakta smyger upp det ena kortet efter det andra. För visst kommer du att rusa ner och köpa ett paket, nu när du vet att det kan finnas ett kort värt tusentals kronor, bland lakritsbåtar, bingolotter och intressanta tidningar som Allt om Fritid. 

Historiska fakta 

När det gäller hockeykort så är världens äldsta serie en cigarettserie från 1910 – 1913, men i modern tid är det Parkhurst från 1951-52 som markerar början på kortboomen. Det är en serie med 105 kort, värda 10 000 dollar (70 000 kronor), och där det värdefullaste kortet ät Gordie Howes RC nr 66 för 3 000 dollar. RC är en förkortning för Rookiekort, dvs det första kort som finns på just den spelaren. Men ska man få 21 000 kronor för ett sådant kort, då ska det vara i gott trim, centrerat och inga hundöron. 

1954-55 lanserades ännu ett nytt märke, Topps, på marknaden. Topps har också ett värdefullt kort, Bobby Hulls RC nr 66 för 21 000 kronor, i 58-59 års serie. 
1956-57 kom inga kort ut, Parkhurst hade en serie som lades på is och inte kom ut förrän 1994. Fram till 1964-65 års serie var det dessa två märken som gällde, men detta år lades Parkhurst ner. Topps serie från 1964-65 värderas till 42 000 kronor. Nästa högmärke är Bobby Orrs RC nr 35 i 66-67 års omgång, värt 17 500 kronor. 
Säsongen 1968-69 får Topps sällskap med O Pee Chee, med i stort sett samma motiv på bilderna. Men O Pee Chee är hela tiden lite mer värda. 
I varje serie finns det bilder på spelare, men det finns också en checklist, där kortens nummer och spelare finns uppräknade. I de här lite äldre serierna är ofta de korten mest värda, t ex drygt 3 000 kronor för 1971-72 års checklist i O Pee Chee. 
I denna veva kom den första svensken på ett amerikanskt hockeykort, Thommie Bergman i 1973-74 års O Pee Chee. Även Bob Nyström fanns på kort detta år, men han har aldrig spelat i Sverige även om han är född i Stockholm. 
1974-75 var ett stort svenskår med rookiekort för Börje Salming, Anders Hedberg, Ulf Nilsson och Lars Erik Sjöberg. Salmings RC är värt 120 kronor i Kanada, men här i Sverige är det säkert värt mycket mer. 
1979-80 kom nr 18 Wayne Gretzkys rookiekort, som idag är värt 5 600 kronor. I och med Gretzky tog hockeykortens värde fart ordentligt. Från 1982-83 var O Pee Chee ensamma på marknaden, men 1984-85 kom Topps tillbaka och O Pee Chee introducerade extrakorten för första gången, ett kort utan nummer som stoppas in slumpvis i paketen. Detta första Insert hette instant winner card och är värt 700 kronor. 
1990-91 tog det rejäl fart bland hockeykorten. Förutom Topps och O Pee Chee lanserades även Bowman och O Pee Chee gav ut en speciell Red army serie på 22 kort. Detta år kom också OPC premier, Pro set, Score, Score traded, och Upper Deck som specialiserat sig lite på juniorpelare, och därför fått många rookiekort. 1990-91 återfinns till exempel Pavel Bures, Sergei Fedorovs, Jaromir Jagrs och Mats Sundins RC. Upper Deck gavs också ut i en fransk version som är lite mer värd. 
1991-92 brakar det loss ordentligt. Då kommer Parkhurst tillbaka med en engelsk och fransk serie, och nya märken som Pinnacle och Stadium club dyker upp. Också Pinnacle har en fransk version, likom Upper Deck. OPC börjar med en hel extra serie, med ryska spelare. 
Parkhurst, Pinnacle och Proset har egna insertserier. Proset har faktiskt två serier, en som heter platinum, också den med en extra serie. 
Score har två serier, en amerikansk och en kanadensisk, förutom tre insert serier. Tre insert serier har också Upper Deck, där Forsbergs RC för 50 kronor är ett eftertraktat kort. I sverige kostar detta kort omkring 250 kronor. 
Det finns i både fransk och engelsk variant. 
1992-93 kommer Ultra, en ny serie och endast Pinnacle håller kvar vid fransk variant. Upper Deck slår lite av insert rekord med 11 insert serier. Topps ger ut sin vanliga serie i en guldvariant, vilket blir den nya modellen nästföljande år, då både Parkhurst fick ett grönt märke, Stadium club satte first day isue på sina och Score och OPC/Topps gjorde hela sin serie i guld. 
1993-94 kom Donruss och Leaf, liksom Powerplay som var ett lite större kort. 
1994-95 var det så dags att ge ut missing link, Parkhurst korten från 56-57. En ny serie hette Finest, med påkostade inserts och Flair, Select, SP. Fleer hette ännu ett nytt märke, men liksom många andra är det avkomlingar från de gamla märkena. I Sverige , där vi tidigare bara haft klistermärken, kom nu svenska leaf, Globe som gavs ut till VM i hockey och Parkhurst SE, en europeisk variant av den amerikanska serien. 
95-96 kom att bjuda på än mer olika serier, och det blev alltmer uppenbart att man måste specialisera sig om man ville samla på bilder. Bara i Upper Deck finns det 15 olika Forsbergkort detta år!