Hannes och morfarsbyxan

February 21, 2007

En dag när Hannes kom och hälsade på morfar, såg han att morfar var helt blöt på byxorna.
- Men morfar då, sa Hannes, har du kissat på dig?
Morfar tittade ner på sina blöta byxor.
- Va, nej nej, det är för att det snöar ute, sa morfar.
- Ska man tro på det, sa Hannes.
- Ja, för det kom mycket snö på mina byxor, sa morfar.
- Ska man tro på det, sa Hannes.
- Ja, och när jag kom in i värmen så smälte snön, sa morfar.
- Ska man tro på det, sa Hannes.
- Ja, och när snön smälte så blev det till vatten, sa morfar.
- Ska man tro på det, sa Hannes.
- Ja , och vattnet gjorde att byxorna blev alldeles blöta, sa morfar.
- Ja, det kan jag tro på, sa Hannes.
När Morfar tog av sig sin långa rock, såg Hannes någonting mer.
- Men morfar, varför är du alldeles gul i baken, sa Hannes.
- Va, va, är jag gul i baken, sa morfar och försökte titta på sin rumpa. Men så fort som morfar försökte titta på rumpan, så försvann den. Varje gång morfar svängde runt för att titta på rumpan, så svängde rumpan också.
- Rumpa!, sa morfar, stå still så jag får titta på dig!
Men rumpan bara svängde bort, så fort som morfar svängde.
- Här morfar, titta i spegeln så får du se, sa Hannes. Alldeles gul på baken.
- Ja, du har rätt, sa morfar.
- Men det beror på att jag var ute på ängen, sa morfar.
- Ska man tro på det, sa Hannes.
Ja, för när jag var på ängen, så snubblade jag, sa morfar.
- Ska man tro på det, sa Hannes.
- Ja, för när jag snubblade så ramlade jag på rumpan, och hamnade mitt på en maskros, sa morfar.
- Ska man tro på det, sa Hannes.
- Ja, och då kom det gul färg på byxan, sa morfar.
- Ja, det kan jag tro på, sa Hannes.
Men så tittade Hannes lite närmare på byxorna, och såg en stor, brun fläck i baken.
- Men morfar, sa Hannes, du är ju alldeles brun i baken också. Vad har du gjort?
Morfar försökte titta på rumpan igen, men rumpan bara svängde bort så fort som morfar vände sig.
- Här morfar, titta i spegeln igen så får du se, sa Hannes. Alldeles brun på baken. Och gul. Och blöt.
- Ja, men det berodde ju på att jag var ute på ängen, sa morfar.
- Ska man tro på det, sa Hannes.
- Ja, och jag ramlade, på rumpan, på blomman, sa morfar.
- Morfar. Det blev brunt, morfar, sa Hannes.
- Ja, för sen ramlade jag på en lerhög som var bredvid blomman, sa morfar.
- Ja, det kan jag tro på, sa Hannes.
- Men så här kan det väl inte se ut, sa morfar. Vad ska jag göra.
- Du kan väl tvätta dina byxor, sa Hannes. Under tiden tar jag fram lite bullar och ett glas mjölk i köket.
- Det låter gott, vi ses om en stund, sa morfar och gick sin väg till tvättmaskinen.
Hannes gick till kylskåpet för att plocka fram mjölken. Sen gick han till brödburken för att leta fram två goda bullar, och sist gick han till skåpet med alla glasen.
Hannes plockade fram ett stort glas till morfar, och ett lite mindre glas till Hannes.
När allt var klart ropade Hannes efter morfar.
- Morfar, kom, det är klart nu!
Ingen svarade. Det var ett mysterium.
- Morfar, ropade Hannes lite högre, det är klart nu, kom!
Ingen svarade, så Hannes gick bort till tvättmaskinen han också, och ropade igen på morfar.
- Morfar, ho ho!
- blubb blubb, kom det som svar. Blubb blubb.
Så mystiskt.
Ljudet kom från tvättrummet, men inge morfar syntes till. Var kunde han vara? Nu blev Hannes en detektiv. Hannes tittade bland den strukna tvätten. Nej, där var han inte. Hannes tittade i tvättkorgen. Nej, där fanns ingen morfar. Kanske bakom tvättmaskinen? Nej. Hannes ropade en gång till, nu jättehögt.
- Morfar!!
- Blubb, blubb, hördes det. Ljudet verkade komma från tvättmaskinen. Det här måste undersökas.
Hannes öppnade tvättmaskinluckan och då… ut hoppade en frustande och jätteblöt morfar.
- Men morfar, nu är du jätteblöt,sa Hannes. Vad har du gjort?
- Jag skulle tvätta mina byxor, sa morfar.
- Ska man tro på det, sa Hannes.
- Ja, för när jag skulle tvätta byxorna, så glömde jag att ta av mig dom, sa morfar.
- Ska man tro på det, sa Hannes.
- Ja, och när jag slängde in byxorna i tvättmaskinen, så följde jag med själv, sa morfar. Och då gick luckan igen.
- Ja, det kan jag tro på, sa Hannes.
- Det var tur att du kom och räddade mig, sa morfar.
- Det var inte tur, sa Hannes, jag är en jättebra mysterielösare och morfarhittare.
- Ja det var tur för mig, sa morfar. Men nu går vi och äter dom där bullarna.
- Inte så fort, sa Hannes.
- Va, men jag är jättehungrig nu, sa morfar.
- Ja men först måste du ta av dig byxorna, och sen måste du torka dig, och sen lägga byxorna i tvättmaskinen, och sen, sen kan vi äta bullar, sa Hannes.
- Javisst ja, självklart, sa morfar, och gjorde precis så.
Sen gick morfar och Hannes och åt upp bullarna och drack upp mjölken, och blev riktigt, riktigt mätta.

Andra bloggar om: Sagor, byxor, tvättmaskin, morfar

Posted in Sagor för de yngsta