Morfar fyller 70 i Växvik

| October 16, 2014

På mitt vänstra ringfinger har jag en guldring. Yvonne står det ingraverat på insidan. Yvonne 1989.
Men ringen är äldre än så, den satt en gång på min morfars ringfinger och då stod det Judith i ringen och ett annat årtal.
Min morfar föddes i Växvik i Värmland, i ett hus som hans farfar byggde. Så på något sätt tyckte han väl det var naturligt att fira sin 70-årsdag där, även om han då sen länge flyttat till Malmö och huset ärvts av kommande generationer.
Så där står han framför det gamla huset som kallas för Söstugan, utan mormor som dog för länge sedan, men fortfarande med sin guldring på vänstra handen. Han ser ståtlig ut, kanske lite eftertänksam, där han står och studerar blomsteruppsättningen. Det är 1962 och jag är elva år och bor på en annan kontinent så jag kunde inte vara med. Exakt ett år senare dör min morfar, på sin 71-årsdag.
Undrar om morfar Kalle ens kunde drömma om att 52 år senare skulle jag stå på nästan samma plats, med hans ring på mitt finger och passa in morfar i min verklighet.
Bilden skickar jag vidare till hejigen, min nostalgiska hemsida.

Dela inlägget!
  • Twitter
  • Facebook

    Yvonne på Trocadero

    | October 7, 2014

    Trocadero. Det var inte bara en läskedryck, det var inte bara en sketch med Hasse Alfredsson, det var och är en plats i Paris. Står man precis där bilden är tagen, lite vid sidan om utanför Marinmuseet, så är det lätt att känna sig vilsen. Eiffeltornet syns ju oftast var man än befinner sig i Paris, men inte just här eftersom det står precis runt hörnet. Så då åker kartan fram, i början på sextiotalet likväl som nu, 2014. Under den kvart jag stod på platsen där Yvonne och hennes mamma kollade kartan förr, ser jag minst 5 par som gör samma sak idag. Upp med kartan, se sig om och sedan pekande röra sig bort mot det man tror är Trocadero, men egentligen heter Esplanade de Trocadero. Men vem bryr sig?

    Dela inlägget!
    • Twitter
    • Facebook

      En servicedag hos Upplands Motor

      | October 7, 2014

      Det är dags att serva bilen, en Renault Megane. Den har gått 6 000 mil, så en liten lampa på instrumentbrädan talade om att nu var det dags. Och det var ju fiffigt, även om den höll på att skrämma slag på föraren vid tillfället, som efter lite bläddrande i instruktionsboken kom fram till att verkstaden måste kontaktas snarast, om inte genast.
      Nu gick lampan att nollställa rätt lätt, men service måste det bli ändå. Med en Renault kan man i Solnatrakten välja mellan Bilia och Upplands motor, och en snabb jämförelse i broschyrer och besök, visade att Upplands motor var ca 1000-lappen billigare. Deras hemsidor talar inte gärna om vad det kostar, kanske för att man inte ska kunna jämföra.
      Men på hemsidan går det att boka service, och inom en vecka fick jag tid. Jag skulle dyka upp på verkstaden 15 minuter innan 11.03, vilket kändes välplanerat och effektivt.
      Samtidigt lovade hemsidan gratis lunch om jag väntade.

      “Stanna kvar hos oss när vi servar din bil och gör något trevligt! Frukost, lunch, gym eller internetcafé?”
      “Vi tror på riktigt bra service.”
      “Det ska vara enkelt att serva bilen och det ska gå snabbt. En normal 3000- milaservice tar mellan 1–2 timmar, precis lagom för att njuta av god frukost eller lunch i någon av våra restauranger. Vi bjuder.”

      Toppen, helt enkelt.

      Fast lite smolk blev det, när jag checkade in i receptionen. Tiden 11.03 fanns bara på mitt bekräftelsemail, i datan stod det 07.00. Killen som skulle fixa bilen gick dessutom på lunch till 12.
      Och lunchen drog tydligen ut på tiden, för tio i ett hade bilen ännu inte hämtats på parkeringen, så när den egentligen skulle vara klar var den inte ens påbörjad.

      Nåväl, kaffe och kakan till var god och den fria lunchen hade en air av gourmet över sig.

      Sammantaget blir det väl godkänt, tack vare trevlig personal, servicetekniker som hörde av sig om tändstift och omtanke på plats.
      Och det där med Internet, det är kanske lite för tekniskt avancerat för en bilverkstad?

      Dela inlägget!
      • Twitter
      • Facebook

        En mamma i Paris 1952

        | October 1, 2014

        Det var nog en lycklig tid, början på 1950-talet. Inte långt efter andra världskriget, en älskad man vid sin sida, en liten plutt väl omhändertagen därhemma. Och hela Paris för sina fötter, drabbat men oförstört av nazisternas härjningar, mycket tack vare en svensk diplomat.
        Tuilerierna är sig lika, kanske lite mer guld på statyerna idag 2014 än då.
        Går man vidare upp lite till höger istället för att lämna Tuilerierna, finns det en balustrad med utsikt över Place de la Concorde, och faktiskt, delar av Paris. Man ser Eiffeltornet, Triumfbågen, Louvren, tinnar, torn och Champs Elysées. Väldigt mycket Paris trots den låga höjden. 1952 eller 2014 gör ingen större skillnad, allt ligger där det alltid legat.
        Bilderna skickar jag vidare till hejigen, min nostalgiska hemsida.

        Dela inlägget!
        • Twitter
        • Facebook

          Besöken i Konga

          | September 29, 2014

          Konga heter en liten by i Skåne. Är jag bara i närheten så brukar jag svänga in där, till kyrkan, titta lite på den gamla byskolan och gå fram till kyrkporten. Är den öppen går jag in. Här var min farmor småskollärarinnan på 1930-talet. Prästen i Konga kyrka på den tiden, Gustaf Fredlund, ansåg att min farmor vara skamlig, eftersom hon var ogift men hade en liten son. Historien förtäljer till och med att han körde henne på porten till slut, trots att hon var väldigt omtyckt av sina elever. Sonen Gunnar, min far, var inte alls välkommen här utan fick bo i fosterhem medan farmor tjänade sina pengar.
          Kanske var det därför som även han gärna åkte förbi här och fotograferade sig utanför Konga byskola, som på bilden här, nån gång på 1970-talet. Min son har också varit här, liksom min äldste sonson. En bit familjehistoria i hittills fem generationer.

          Bilden skickar jag vidare till hejigen, min nostalgiska hemsida.

          Dela inlägget!
          • Twitter
          • Facebook

            Vykortet som var två gånger i Paris

            | September 28, 2014

            Det var en gång, för länge sedan, ett vykort på Eiffeltornet som köptes av en man som tänkte posta det till sin son. Han satte till och med på ett frimärke. Men på något sätt blev kortet aldrig skrivet i Paris, utan följde med mannen hem och hamnade i en skolåda bland andra vykort. Och där låg det, bortglömt och oskickat i många år, tills sonen en dag fann det och tänkte att det var ju synd att ett så fint kort aldrig blev skrivet och skickat. Så sonen tog med sig kortet till Paris, för att äntligen se till att vykortet fick göra det som det var menat för, resa till Sverige på det riktiga sättet.
            Men nu var det en annan son som skulle få kortet, och eftersom det fanns en sonson också, så skickades kortet till dem båda. Så på det sättet får Loa snart ett vykort som köpts och frankerats av hans farfarsfar, åter frankerats av hans farfar och förhoppningsvis dyker upp i hans fars brevlåda på måndag, där han kan hämta det och sätta upp på väggen.

            Bilden skickar jag vidare till hejigen, min nostalgiska hemsida.

            Dela inlägget!
            • Twitter
            • Facebook

              Framför Eiffeltornet 1964 och 1967

              | September 27, 2014

              Varje Parisresa kräver en ny bild på Eiffeltornet, gärna med sig själv i förgrunden. Den här är tagen av en gatufotograf 1964, jag var 12 år och bodde hos en granne till en flygvärdinna som hade fått i uppgift att ta hand om mig. På bild nummer två står jag mellan grannen och flygvärdinnans syster. Ja, jag vet, det är komplicerat.
              På skolresa tre år senare var vi åter på samma plats, denna gång fick det bli mina klasskamrater som ställde upp sig framför kameran. Det är de tre tjejerna framför tornets vänstra ben.

              Bilderna skickar jag vidare till hejigen, min nostalgiska hemsida.

              Dela inlägget!
              • Twitter
              • Facebook

                Det lönar sig att klaga

                | September 26, 2014

                För ett tag sedan skrev jag på min blogg att Banknorwegians mastercard inte går att använda om man ska tanka fullt i Sverige. Och jag skrev att det irriterat mig rätt mycket och framförallt länge. Det visade sig dessutom att flera irriterat sig på samma sak. Men nu kan jag meddela att dagens tankning gick helt utan problem, full tank på första försöket.
                Det lönar sig att klaga, och tack du smarte som lyckades fixa till det hela.

                Dela inlägget!
                • Twitter
                • Facebook
                  Get Adobe Flash player