Jakten på den gamla dopfunten i Hagalund

| June 14, 2014

Med överbliven sten från bygget av Riksdagshuset, började Hagalunds kyrka byggas den 31 oktober 1904. Många hjälpte till, det mesta skedde på ideell väg. Det var fest och spänning i luften, alla som var närvarande fick slå ett slag på stenen, till och med barnen var med. Samtidigt murade man också ner en kista av metall som var fylld med handlingar om kyrkan, tidningar från Stockholm med omnejd från dagens datum, samt silver, kopparmynt och lite sedlar. Allt ligger i tryggt förvar under altaret.

Den 25 februari 1906 invigdes kyrkan med pompa och ståt av ärkebiskop Ekman. Hela bygget hade då kostat ca 58 000 kronor.
Kyrkans förnämsta prydnad är altartavlan, gjord av skulptören Carl Eldh och föreställer Kristi uppståndelse. Kyrkan har renoverats två gånger, den första gången var 1937. De båda dörrarna på var sin sida om koret blev då dörröppningar i gotisk stil. Den till vänster blev lite större och ledde in till ett nyinrett dopkapell.

1965 var det dags för en ny renovering. Det lilla dopkapellet görs om till sakristia. Den gamla dopfunten med tillhörande skål försvinner och ersätts med en ny som flyttas ut i kyrkorummet. Men vart tog den gamla dopfunten vägen?

Den gamla dopfunten fanns inte ens på någon bild. Men man kunde skymta den till vänster på ett vykort från kyrkans interiör från 1937. Med hjälp av det vykortet återskapade jag en bild som aldrig knäppts, men hade kunnat tagits om det funnits en kamera på plats när jag döptes, den 30 december 1952.

Jakten på den gamla dopfunten ledde mig till Solna hembygdsmuseum, men när museet flyttade från Falkonerarbostaden till Charlottenburg 1967 försvann den helt och hållet, ingen visste var den fanns. Men så en dag, ca två år efter jag började leta, fick jag syn på något i Charlottenburgs trädgård, Sergels arbetssten från torpet ingenting. Och ovanpå den fanns ytterligare en sten som fick hjärtat att slå lite extra: den liknade överdelen av den gamla dopfunten från Hagalunds kyrka! Och högst upp, en blomkruka som fulländade skapelsen.
Man kan ju bara spekulera hur diskussionen gick, där bland stenarna.

- Vi har tre stenar här. Va gör jag?
– Sätt dom på varann.
– “Ska jag fixa en plåt till Sergelstenen med text på?
– Ja gör det.
– Vad gör jag med funten?
– Sluta fråga så mycket. Lägg lekakulor i den.
– Och krukan då?
– Högst upp förstås!

Det visade sig att det verkligen var dopfunten, men var fanns då dopfatet?

Jo, det visste Berit Fransson, som med hjälp av en inventarielista kunde plocka fram den för fotografering. Efter snart 62 år är jag åter vid den gamla dopfunten med tillhörande dopfat, och kan konstatera att fatet verkar vara gjort av mässing och inte ärgad koppar som det stått i något dokument som passerat mina ögon under min två år långa jakt.

Så för första gången sedan restaureringen av Hagalunds kyrka 1965, här är fat och dopfunt återförenade för en kort stund, på Sergels arbetssten från torpet Ingenting i Solna.

Dela inlägget!
  • Twitter
  • Facebook

    Blogg 100 går i mål

    | June 8, 2014

    Se där: 100 blogginlägg på lika många dagar. Och ibland några fler, om sanningen ska fram. Så jag slänger in en bild på övergångsstället vid Abbey Road, bara för att jag kan. Hann inte skriva något om det. Jag sammanfattade mina tankar om blogg100 i ett inlägg på Facebook:

    För mig har blogg100 självklart inneburit att skrivandet kommit igång ordentligt. Men jag har också insett att bloggen som uttrycksform fått skarpare konkurrens av Instagram, Facebook och Twitter till exempel. Så när ett inlägg läggs på Instagram, ger det flest reaktioner där, tätt följt av Facebook. Bloggen och Twitter flyter rätt spårlöst förbi. Var form har sin fördel, men vill man ha dialog så är Facebook och Instagram överlägsna. Nyhetssökande sker bäst på Twitter. Mitt bloggande här blir numer en sammanställning över vad jag skriver på andra plattformar, en sorts digitalt arkiv. Ibland lite mer utförligt än på andra plattformar, nån bild extra, en snyggare rubrik.

    Till detta kan jag lägga att bloggandet för min del nog mera går emot att vara det som var meningen från början när den här bloggen startade 2006. En kittel där jag kokar ner mina idéer, som sen kan leda till något annat. Både bilderna på hejigen, Sliderbilderna på samma plats, arbetet med Norra begravningsplatsen och några böcker har sitt ursprung på den här bloggen.

    Och nu fortsätter jag med att förbereda kulmen på två års letande efter den gamla dopfunten till Hagalunds kyrka. Jo, det var nämligen så att…

    Dela inlägget!
    • Twitter
    • Facebook

      Nationaldagen i Sundbyberg

      | June 7, 2014

      Tivoli och uppträdande, popcorn, varm korv och massor av folk. Men ändå inte så hysteriskt som det skulle kunna vara, utan till och med utrymme för en svanfamilj att ta en sväng upp på land innan de sakta drog sig ner i vattnet igen. Nationaldagen firades av många i Sundbyberg i år.

      Dela inlägget!
      • Twitter
      • Facebook

        Skattjakten i Paris

        | June 6, 2014

        Det var osäkert om det skulle fungera. Att gräva ner en liten skatt i Paris och hoppas att barnbarnen hittar den två veckor senare har sina risker. Men vi chansade och nyss fick vi beskedet att skatten var funnen, och skattkartan hade fungerat bra. Här är ledtråden:

        Jag följde efter den mystiska mannen när han gick där på gatan. Det var vid Place d´Italie i Paris.
        När han kom fram till huset med alla blå markiser, gick han inte över gatan utan in till vänster i en park och spejade omkring sig.
        Jag låtsades inte se honom. Då fortsatte han fram till det stora trädet, och det verkade som om han grävde ner något där. Jag kunde inte riktigt se vad det var men jag tänkte att jag skulle se efter när han hade försvunnit på sin motorcykel.

        Jag skulle precis gå fram när jag hör mormor ropa jättehögt: Anders, kom genast, bussen till flygplatsen går nu. SPRING!!
        Äsch, tänkte jag, men vad gör man? Så nu måste ni hjälpa mig, gå till trädet, gräv lite vid krysset och se om ni hittar något. Kom ihåg, det är ett HEMLIGT uppdrag. Finns det någon skatt där, får ni dela på den.

        Dela inlägget!
        • Twitter
        • Facebook

          Picasso o pappas fik i Paris

          | June 5, 2014

          På Boulevard de Montmartre 6 fanns en gång ett café som hette Café de Madrid. Det var ett anrikt fik där sekelskiftets journalister och skribenter brukade samlas för diskussioner och idéutbyte. Det var också här, vid bord 9, som Victor Goddet, Henri Desgranges och Géo Lefevre satt en dag, det kan ha varit den 20 november 1902, och kom överens om att grunda ett cykellopp som de kom att kalla “Tour de France”. Den 1 juli 1903, på eftermiddagen, gick starten för 60 cyklister och den förste vinnaren hette Garin. Han fick 20 000 francs, vilket inte var en dålig summa på den tiden.
          Vid bord 9 brukade också författaren Baudelaire sitta på sin tid. Poeten Verlaine hade sin egen stol på Café de Madrid och 1937 var det Picasso som ofta tog sitt kaffe här. 1953, då den äldre bilden är tagen, satt min pappa vid ett av uteborden och tittade ut över strömmen av människor som gick förbi.
          I början av 1990:talet stängdes caféet för gott och idag ligger Musée Grevins restaurang på platsen.

          Dela inlägget!
          • Twitter
          • Facebook

            Pappa på muren i Paris

            | June 4, 2014

            i juli 1953 var det bara 8 år sedan andra världskriget slutade, och suget efter att resa ut i Europa var stort. Pappa Gunnar hade redan cyklat och liftat en gång till Paris strax efter krigsslutet, men nu när han bildat familj och äldsta sonen, jag, blivit ett och ett halvt, tyckte han och mamma att jag kunde ha det bra hos tant Britta medan de två drog till Paris. Idag vet jag inte vem tant Britta var, men det var nog en trygg famn att vara i eftersom jag överlevde utan några större trauman.
            Bilden är tagen från Seine vid Eiffeltornet med Trocadero i bakgrunden, ett något annorlunda Trocadero. Men muren pappa sitter så ledigt på är densamma idag, ner till minsta streck vad jag kan se.
            Det såg så skönt ut att jag inte kunde motstå att själv sätta mig där, 61 år senare.
            Jo det kändes bra.

            Dela inlägget!
            • Twitter
            • Facebook

              Sista bilderna från Paris

              | June 3, 2014

              Istället för att sätta sig lugnt och titta på blomsterprakten i Jardin de Luxembourg, hamnade vi i den låååånga kön på Musée d`orsay för att titta på Impressionisterna och Van Gogh utställningen. Och senare blev det flera underjordiska fyrvägskorsningar när vi skulle hitta rätt Metrolinje hem. Det går, men man måste veta vad slutstationen heter.

              Dela inlägget!
              • Twitter
              • Facebook

                Vykortet som kom fram från Paris

                | June 2, 2014

                Och idag får vi komplettera texten om vykortet som var i Paris två gånger, med en bild på kortet som nu kommit fram, den rätta vägen.

                Dela inlägget!
                • Twitter
                • Facebook
                  Get Adobe Flash player