Det tog 43 minuter, så var vår röda Clio såld, fucken kallad efter regnumret. Priset var helt klart alldeles för lågt, 7 spekulanter hörde av sig under de korta minuterna, men jag tror att den hamnade på ett bra ställe. Fisksätra.
En era är slut, som Joel, en av de tidigare ägarna, skrev.
En familjebil som gått från Finland till Hägersten till Hudiksvall, kört Hannes och Mira på sina första bilturer, tappat avgassystemet i Yttre mellan Bergsjö och Hudik, dömts ut av fd Renault-mekanikern Bolek när den var 8 år, värderad till 10000 av Renault-handlare i Hudik på grund av stor repa från garaget, såld för det priset till Anders och Yvonne för transporter till Karolinska och som extrabil för Julia och Jocke, tillfälligt tillbaka i Hudiksvall och Järvsö med Josh och Julia i 25 minusgrader och nästan stående där. TIllbaka i storstadstrafiken efter otaliga mil på olika vägar, lappad och lagad, och slutligen vidare till lycklig fyndare på blocket.
Adjö fuken!
Och så en Ristorättelse:
Från Sigtuna till Hägersten till Finland… men inte Hannes på sin första biltur. Då hade Jessica hämtat en Volvo från Sverige! Bara för att ingen elak finne som råkade bo granne till oss skulle kunna putta vår bil mot väggen som en elak finne råkade göra med FUKen. Det var pinsamt för alla, men speciellt för Fuken, och det var därför vi aldrig pratade om det heller.
Det var därför den alltid ville stanna vid ställen där det fanns mycket plats runt om den.
Bon voyage, Fuken, bon voyage!