Femtonde nya dagen: Jarlens bär

May 13, 2009

25-juli-2006
Hur svårt kan det vara att komma till Tullinge?
Jag ska vara där två, så redan vid tolvtiden tar jag bilen och åker för att fylla på bensin i tanken. 12 kronor och 76 öre per liter.
Hur dyrt får det vara att tanka egentligen?
Hur dyrt blir det att åka till Tullinge?
I Väsby är bensinen 50 öre billigare idag vilket gör 25 kronor på en fulltank. Knappt värt det, men så får det bli ändå eftersom det ligger så gott som på vägen. Så iväg söderut mot Tullinge. Tullinge ligger längs med pendeltåget mot Södertälje, men när man åker bil så får man välja E4.
Ingenstans längs vägen står det Tullinge. Det står Flemingsberg, Huddinge och Tumba, det står Rönninge, det står Salem, det står två älgar på fältet nedanför Botkyrka kyrka, det står Moraberg och Södertälje. Det borde ha stått Tullinge.
På vägen tillbaka mot Stockholm igen står det inte heller Tullinge, däremot står det Tumba och det låter ju inte helt fel. Tumba ligger också på vägen. Så står det Tumba igen och Tumba igen. Hur många Tumba finns det?
Hur långt kan det vara till Tumba? Och till Tullinge?
På macken mellan Tumba skylt ett och Tumba skylt två säger killen bakom kassan att jag, för att komma till Tullinge, bara behöver följa skylten mot Tumba. Sen står det Tullinge.
Problemet är bara att när man väl kommer fram till Tumba så står det inte Tumba längre, inte Tullinge heller, det står Alfa Laval och centrum.
Har inte Tullinge varit en flygflottilj, visserligen nerlagd, men ändå? En nerlagd flygflottilj borde synas, det är ju inget man packar ner och bara tar med sig.
När jag för bara en knapp månad sedan var på en snabbtur med Julia i Norrland, så passerade vi Boden på vägen mot Kiruna. Och däruppe kan man lite här och var se spåren efter nerlagda aktivteter. Nerlagda järnvägar tävlar om utrymmet med nerlagda försvarslinjer och regementen. Nerlagda sjukhus och gruvor tävlar om uppmärksamheten med nerlagda skolor, ålderdomshem och busslinjer. Mycket är nerlagt, men så nerlagt det är, så syns det i alla fall. Till och med de provisoriska hemliga flygplatserna syns, fast de är nerlagda i marken för att inte synas. Och den nerlagda forsen vid kraftstationen i Porjus, Harsprånget, syns fast den inte finns annat än som en strilande nerlagd fåra.
Så dyker det upp en skylt. Tullinge vattentäkt. Och lite längre fram en minimal skylt som pekar höger mot Tullinge infartsparkering.
Klockan har blivit mer än den borde, och Tullinge vattentäkt är ju inget Porjus direkt, men det luktar onekligen jordgubbar från Belgien och hallon från Polen. Och där, i skuggan av Pressbyrån, nedanför Tullinge pendeltågsstation, sitter Julia mellan två skrangliga bord, en sandlåda och cykelstället. Blåbären från Tyskland är slut, hon är hungrig och behöver gå på toaletten, så jag hoppar in och säljer två liter jordgubbar till en dam som ska göra egen sylt, och en ask svarta vinbär till en man på cykel.
Mannen som köpte dem frågade om de kom från Sverige, och jag sade att de är så sörmländska de kan bli, trots sin svarthet. De har växt på buskar planterade av den store Jarlen själv, en gång när han passerade Tullinge på jakt efter en ny ståthållare inför det andra rikstinget i Arboga. Det var faktiskt ganska exakt 800 år sedan som denne ståtlige man passerade vattentäkten härnere, på en löddrande vit springare som gått föl bland Uppsala högar. Sägnen säger att det var den löddrige springaren som sket vinbärskärnor, men det vet man ju hur det är med såna sägner, de är inte att lita på. Så jag håller fast vid att det var Jarlen själv som stack ner anfadersticklingen. Speciellt som den nyss upptäckta runstenen, bara en bit härifrån, nyss tytts till att ”Jarlur selfur haver den stickling nergrävft vid Tullinge täkt i denna dag till framtida svenskars behag”.
Mannen cyklade vidare, påtagligt nöjd med sina svenska vinbär, som han säkert skulle toppa med svensk grädde och en bärs.
En vinbärs.

Posted in 40 år senare, Mina 44 dagar