Häromnatten uppstod plötsligt kalabalik runt huset, men det var först dagen efter vi förstod vad som hänt. Då såg vi en liten måsunge på gräsmattan, och runt om skränade en mammamås så fort någonting närmade sig den lilla måsungen. Den har tydligen ramlat ur sitt bo, och nu går den runt lite överallt medan mamman sitter och kollar högt uppe på hyreshustaket.

... Tryck här för att se fler bilder...

Idag provade måsungen vingarna lite på gräsmattan men inget hände, så den fortsatte att gå ut på gatan vilket gjorde mamma mås nervös ett tag. Hon flög över ungen och skällde ordentligt. Och efter lite skrik och pip tog måsungen sig in på granngården och det blev lugnt en stund igen runt huset.

Middag i kojan. Tre sorters meny beställd, men alla vill i alla fall ha ketchup. Klagomål på för lite stark korv i ett fall, för mycket al dente pasta i ett annat och avsaknad av sugrör i ett tredje. Klagomålen undanröjdes och rättas till med glassköp.

Här har vi en av orsakerna till de ständiga bilköerna vid Haga norra och Frösunda i Stockholm. Halvmålade filer i två färger, där bilisterna inte vet om de ska hålla sig inom det vita eller det slitna gula eller både och. Varför denna halvmesyr? Har man inte råd att måla hela linjer längre?

Efter en sväng längs hyllorna på Stockholms stadsbibliotek visade det sig att en av mina böcker fanns för utlåning. Jag en bubblare hette den, och året var 1988. Lite antikvärde på den. Nu får man väl se till ett den nyaste också finns där.

På väg ut i världen igen, med rejäl packning och stora planer. China – here they come!

En sommardag i Stockholm, när man bara kan strosa och inte har något egentligt mål, kan bjuda på mycket. Här är det en ny vy som dyker upp. Med lite grönt i förgrunden blir det riktigt vackert mitt emot stadshuset också. Härnedan har ett helt gäng satt sig ner för lunch och lite dingel med benen.

... Tryck här för att se fler bilder...

Nu när det är bröllopsdags står det filmkameror och små podier i varje gathörn runt slottet. Där ska de stå och rapportera hem om vad som händer på staden gator. Få se om Chris O Neill kan hålla sig från att peka finger när han ser alla fotografer.

En vaktparad svänger upp på Strandvägen, med vita uniformer som spelar och blå drabanter som går i takt.

Lummigheten är påtaglig på Strandvägen.

Och här ett hus på Skeppsholmen. Där skulle man ju kunna ha ett kontor. Om man vill.

Sugen på att cabba ner till midsommar? Då väntar den här pärlan på dig. En röd Fiat Barchetta 1995 års modell (Fiat 183) levererad år 2000. Självklart godkänd i besiktningen.
Den rullar bara vackra sommardagar och har gjort så i 13 500 mil. Ett toppgarage medföljer, liksom en rostfri bagageställning, vindskydd och äkta mattor på golvet. Inga vinterdäck. Den går visserligen väldigt bra även om solen inte värmer men … Medföljer gör också CD-skivor med verkstadshandböcker och reservdelslistor. Aldrig använda men bra att ha till hands. 1995 var den första årsmodellen på marknaden. Bilen är framhjulsdriven och har en 16-ventils 1,8 liters motor på 131 hk. Bra krut i den. Har du gamla kassettband så är det här du ska lyssna på dom. Det finns en svensk hemsida för bilen också. Priset är 53 000 kronor, fulltankad och skattad.

“Var det sjuan, eller var det tvåan”. Det är härligt när man inte behöver tveka om vilket plan man ska trycka på. Inga tvivel, hissen tar dig direkt dit du ska.

Köerna ringlar allt saktare och allt oftare vid Frösunda och Haga Norra. Det spelar egentligen ingen roll vad klockan är, det bygger snabbt upp. Skönt att inte behöva sitta därnere och ha bråttom nånstans.

Var nyligen på magundersökning och mina ögon fastnade på ett broschyrställ på väggen. Man kunde tydligen ha minst 8 olika diagnoser, alla med sitt eget budskap. Det mest oroande var det tomma facket. Vad var det för hemsk åkomma den broschyren berättade om? Var det något extra vanligt? Och vad är Gist förresten… Googletajm.

Därborta över vattnet har jag numera mitt hem. Det ser lyxigt ut så här på avstånd. Som en internationell skyline. Och den växer för varje vecka, varje dag, varje timme. Den ena dagens promenader är inte den andras lik. Än går man här, än går man där och ja, än går man i diken. Det är spännande att leva mitt i en expanderande bebyggelse.

Man slår sig ner, och väntar på att bli uppropad snart. Sen börjar man undra om de vet att de ska ropa upp en snart. Sen vill man gå på toa. Men då finns man inte där för att snart bli uppropad, och när man kommer tillbaka vet man inte om man blivit uppropad. Då inträder ett behov att tala om för nån att man slagit sig ner och är redo att bli uppropad. Dilemmat är att man vill visa att man kan läsa på skylten, men samtidigt förvissa sig om att man inte missat uppropstiden. För det har man inte. Slår man sig ner för länge kan man känna sig nedslagen. Jag tror jag ställer mig upp och ropar att jag är nedslagen.

SL har infört en nyordning som innebär att man på busshållplatserna kan se när nästa buss kommer. Samma info får man också i SL:s app. Oftast står det inte som på den här bilden, utan det står bussnummer och antal minuter innan nästa buss kommer. När det står klockslag vet man att datorn är trasig.
Jag tror det har skapat ett lugnare klimat, och antagligen mindre klagomål över förseningar. Antalet förseningar är dock inte färre än förr, och skyltarna ger ett bedrägligt intryck av att allt är i ordning. Det är det inte. Det kommer bussar som inte står på skylten/appen. Det kommer inga bussar fast de står på skylten. Och när bussen inte kommer, tas bara infon bort i app/skylt och så är det som om ingenting felaktigt har hänt.
Jag vet inte vad som är bäst, att veta att bussen inte kommit eller att tro att man vet det.

Lite överallt i Hagaparken eller Ulriksdals slottspark, som ligger intill, kan man läsa om olika hus och platser på små informationsskyltar. Det gemensamma är oftast att det någonstans i texten står “Efter Gustav den tredjes död avtog intresset för…”. Man slutade bygga, påbörjade inget och rev ner. Man kan bara drömma om hur det hade sett ut om intresset inte så abrubt hade avtagits. För det som finns kvar är fortfarande imponerande. Här några bilder från en promenad längs Edsviken och Brunnsviken, två av vattendragen som ramar in världens första nationalstadspark.
Området är unikt vad gäller enskilda natur-, kultur- och friluftsvärden såväl som för helheten och att den ligger i direkt anslutning till storstadsbebyggelse. Det är Sveriges mest besökta rekreationsområde.

... Tryck här för att se fler bilder...

I förra veckan var Blogg100 över, och i måndags samlades vi som deltagit för en intressant eftermiddag om bloggandet, nu, då och sen. En del höll hela vägen, andra missade några dagar men framförallt tror jag att vi som var där insåg att det även i fortsättningen finns plats för bloggar även om Facebook, Instagram och Twitter växer så det knakar. Här ovan 10 tips för vad som krävs för att en blogg ska synas, och nedan lite statistik över #blogg100.