Vintern ska ju helt enkelt vara vit. En sådan som man drömmer och sjunger om. Men när jag tittar nära så ser jag bara en värld fylld av nyanser. Färglösa nyanser, som väntar på en pensel och en palett. Jag låter tiden fylla paletten, och när den fyllts med gult, blått, rött och grönt – då ska jag måla marken.

Andra bloggar om: Vinter, snö, nyanser

Tänk att en papperslapp kan vara värd så mycket. Sitter på en frimärksauktion i ett vansinnigt varmt rum, på Svartensgatan i Stockholm, fullsatt med äldre män. Längst fram pratar någon i telefon från Kalmar, buden haglar och så fort någon harklar sig i lokalen dränks Kalmarrösten.
Visserligen väsnas det vansinnigt när en äldre man harklar sig, men samtidigt kan äldre män vara otroligt tysta. Vi är på nr 182, jag ska buda på nr 820. Ett vackert förstadagsexemplar från 1932.
En del av märkena går för 45 000 och mer. Nu är vi på nr 219. Nån harklar sig, nu är vi på 228 och vad som hände under tiden är det ingen som vet. Man måste vara på hugget, helt klart.
Jag provviftar med min gula lapp. Det här ska nog gå bra.

Våren är den spirande tiden, där det mesta går nerifrån och upp. Till och med fukten i vårluften kommer daggkrypande från någonstans under mina fotsulor. Hösten är tvärtom, allt kommer uppifrån och lägger sig som ett täcke över det som inte har förmågan att flytta sig i tid. Bilen på gatan täcks av löv och utemöblerna på landet har bäddats in i en snöskrud uppblandad med lite fallande sot och ditblåsta mögelsporer. Och mellan höst och vår finns transportsträckorna sommar och vinter, där inte mycket händer. Då får man själv stå för förändringarna.

Det var några år sedan jag rörde mig i den kommunala trafiken, och nu är det dags igen. Samma tåg, samma bussar, lite andra spärrar och biljetter. Men det mest slående är hur en del människor har en total avsaknad av att vara privata. Eller snarare, hur framförallt yngre tjejer verkar tro att det de säger i sina mobiltelefoner inte hörs av omgivningen. De har inga spärrar alls. Men tjejer. Lissna. Jag säger bara en sak. Jag hör er! Jag vill inte alltid, men jag har inget val. Och det är sällan som samtalen är till er fördel. Faktiskt nästan aldrig. Bara så ni vet.

Vill du ha hjälp med nåt, frågade biträdet, där jag satt utanför provhytten i väntan. Nej, svarade jag slentrianmässigt, jag bara väntar. Men genast ångrade jag mig, jag vill ju ha hjälp. Kökskranen läcker och den lilla röda bilen måste få på vinterdäcken. Men då hade hon gått ut på lagret.

Jag tycker det är hopplöst att få grepp om äggsortimentet i affärerna. Vad kostar de egentligen? Vad är bäst, egentligen? Är gula ägg miljöbra val, eller är sprättägg, stjärnägg, storägg eller plockägg bättre? Var hamnar lantäggen och på vilken skala? Ska jag köpa sexpack, tiopack, tolvpack, flak eller lösvikt? Är det bra att äta ägg överhuvudtaget? Får man inte cancer av det förresten, eller åtminstone hjärtproblem?

Wanja från LO ville inte stå bland oss andra i kön förbi väskkontrollen, utan smet förbi en bit bort istället. Och det kan ju hon göra. Om hon vill. Och det ville hon. Ylva Törn från LO kunde också gjort det om hon ville. Men hon ville inte. I foajén står Pagrotsky, i plenumsalen fotar sig Mona Sahlin med delegater, och unga kommande politruker smyger runt i kostym, ser viktiga ut och skapar nätverk i den kommande makteliten.
Det är som det brukar vara helt enkelt, på socialdemokraternas partikongress.

Ingmar Bergmans skrivbord hör av sig då och då, efter den intensiva eftermiddag då bordet köptes för 160 000 kronor. Det sker sporadiskt via Twitter, och han är inte nöjd. Han känner sig förnedrad. Varför ska han, som ändå kostade en hel del och har umgåtts i de bästa kretsar, behöva stå staplad med kreti och pleti? Man kan till och med spåra en viss ledsnad och växande förtvivlan. Jag skulle till och med kunna gå så långt att jag kan skönja en viss skräck. Men nu ser det ut som om skrivbordet blivit bönhört.
Twitter:
• Bergmans 75 000 kronors tärningar slog sig på mig i natt för sista gången. Det blev 34. Så blir vår dag idag. Njut.
• Det var spännande att vara i händelsernas centrum ett tag. Men nu är det tomt runt mig, jag vet inte ens var jag är. Jag dammar igen.
... Tryck här för att läsa mer twitter...

Andra bloggar om: Ingmar Bergman, Desk of Bergman, Auktion, Linn Ullman

Idag var jag och vän bjuden på bio, en exklusiv förhandsvisning av Michael Moores nya film Capitalism: A love story. Plats biografen Sture i Stockholm, tid klockan 18.15 med insläpp någon halvtimme innan. Så i god tid var vi på plats, viftade med en inbjudan i dörren på biografen på Sturegatan och snart satt vi i en salong full med nästan bara kvinnor.
... Tryck här för att läsa den spännande fortsättningen...

Andra bloggar om: Michael Moore, Veronica, gratisbio

När jag går förbi Karlbergskanalen i Stockholm, vilket numera sker alltsomoftast, så knäpper jag en bild. Sen taggar jag den med kanalen och skickar iväg den i ett mail, till ingen som helst nytta. Och precis ungefär vid Tuloskylten går mailet iväg, och bloggen uppdateras med dagens kanalbild. I nästa steg ska jag se till att de hamnar bredvid varandra, som en mosaik över tidens gång och alltings förgängliga beständighet. En totalt onödig händelse, men den håller mig sysselsatt där promenaden är som tråkigast.

Andra bloggar om: Dagens kanal, Karlbergskanalen, blogg

Datorerna bestämmer mycket i våra dagliga liv. Till exempel hur vi ska spendera en helg som egentligen vikts för städning, svampplockning, fikande och bullbak. En enkel uppgradering av en Macdator till det nya systemet som går under namnet Snowleopard, utvecklade sig till en kamp med hårddiskar, backuper, snurrande badbollar och ovilliga datorer.
Och idag, efter att ha gjort ominstalleringar för sjunde gången, har jag kommit till en Snowleopard som fungerar, men på bekostnad av varenda inställning och vartenda program som tidigare fanns på den bärbara datorn.
Nu förstår jag verkligen innebörden av uttrycket ” Jag är fortfarande förvirrad, men på ett mycket högre plan”.
Jag befinner mig på det planet nu. Nu ska jag hoppa vidare, jag och Snöleoparden. Undrar var man hamnar.

Andra bloggar om: Snow leopard, uppgradering, datorer

Man kunde tro att det brinner därborta i skogen, men det gör det inte. Det är bara hösten som sveper förbi. Passa på, det kanske bara är idag. Årstiderna har väldigt bråttom nuförtiden.
... Tryck här för att se mer av hösten...

Andra bloggar om: Höst, årstider

Västanåfallet heter Sveriges näst högsta vattenfall, med en fallhöjd på 90 meter. För att ligga bland topp 3 så lever fallet en väldigt anonym tillvaro, en bit utanför Härnösand. Inte ens på plats får man någon känsla av att det är något unikt som studsar ner för berget.
Men det är vackert, som alltid när vatten rinner, och beroende på kamerans slutartid så forsar fallet, eller skuttar lite pärligt, som här nedan.
... Tryck här för att se en bild till...

Andra bloggar om: Västanåfallet, vattenfall

Det var där bakom den där röda kavajen från det glada 70-talet, alldeles intill grodmansdräkten med en reva i ryggen, som silverflöjten återuppstod. Med hjälp av machete, bulldozer och dynamit trängde vi in i klädkammaren, millimeter för millimeter, genom åratals minnesavlagringar, genom decennierna. Det var strapatsrikt, det var silverfiskigt, jag tror vi rent av bröt ny mark. Vi var conquistadorer och vår lön var en silverflöjt.
Jag tror flöjten är magisk.
... Tryck här för att se mer...

Den fördubblade, femdubblade, tiodubblade allt som tidigare rymts på knappt fem kvadratmeter. Likt tre bröd och några fiskar kan vi nu, från vårt tidigare så välstädade kök, förse hela världen med kläder, skidpjäxor, möbler och affischer på spicegirls.
Förresten, nån som känner för en affisch på gruppen Caramell, med autografer?

Andra bloggar om: Klädkammare, arkeologi, flöjt, röd kavaj, skräp, minne

Sverige är vackert lite överallt. Till exempel som här i Bönhamn, en sommareftermiddag med glittrande vatten, sommarlugn, och en stilla väntan på sista båten till Högbonden.
Alla väntar på båten, även de som inte ska åka med. Sista båten är det som händer innan dagen vänder.
Sen händer inget mer än att solen går ner.

... Tryck här för att se fler bilder...

Andra bloggar om: Högbonden, Bönhamn, Höga kusten, utsikter