To all the staff, Greetings from the spring in Sweden. Best wishes during the busy season in Addis and hope to join you soon. Demissie H.
Vykortet är skickat våren 1963 och föreställer gamla stan sedd från Riddarhuset med statyn på Gustav Vasa i förgrunden. Bilden är tagen 2011.
Bilden skickar jag förstås till hejigen – det kallas återvinning.

Andra bloggar om: Gustav Vasa, gamla stan, statyer

Under senare delen av fyrtiotalet skickades det många vykort från M till G och från G till M, alla med mystiska kryss i kanterna och undertecknade med små smeknamn. På många av korten refererades det till promenader gjorda runt staden, och jag misstänker att den här bilden är från en sådan promenad. Platsen är Norr Mälarstrand nedanför nr 66.
Ännu en bild som jag självklart skickar in till Hej igen.

Andra bloggar om: Hejigen.se, fotografier, förr och nu, Stockholm, Norr Mälarstrand 66

Det finns inte så många bilder på pappa Gunnar när han är liten, det är han till höger. Men de bilder som finns är antingen från något sommarläger, eller som här, uppsträckt framför en skola. Tiden är väl mitten på trettitalet och skolan heter Katarina södra i Stockholm. Katarina södra folkskola blev klar för inflyttning den 1 oktober 1888. Den nya skolan på Södermalm skulle då ge plats åt nästan två tusen elever. Här fanns 50 lärosalar, slöjd och bildsalar, expedition och lärarrum. Toaletter fanns på gården och bad fanns i källaren, under en oljekris på 1970-talet beslutades dock att det var alltför dyrt att värma upp bassängen.
I fabriken “Malongen” som ligger i anslutning till skolan fanns gymnastiksal och tjänstebostad åt vaktmästaren. Numera är där konstnärsateljeer.
Nuvarande gymnastikhus “Kuggen” byggdes i början av 1900-talet och var då en bykstuga med torkvind på övervåningen. Tvättning var ett av ämnena i skolköksundervisningen. Greta Garbo, Harry Kullman och Nacka Skoglund har gått här. Bilden är säkert ett exempel på min väldigt stolta farmor som tyckte att kunskap var viktigt. Men så var hon lärarinna också.
Båda dessa bilder skickar jag självklart in till hejigen.

Andra bloggar om: Norra Latin, Stockholm, Katarina södra

Så märkligt. Så ytterst märkligt.
Jag står vid övergångsstället utanför Casino. Det är rött. Jag har handlat.
Idag är det min pappas födelsedag. Eller var. Nä, det är.
Jag tror vi firar den ihop på något underligt sätt fast han dog en månad efter tvillingarna föddes 2007. Han är liksom lite extra nära idag märkte jag, när ett minne sköljde över mig.
Jag fattar inte var minnet kom ifrån, det bar dök upp. Kanske var det en doft, en bild, en vindpust. Någonting. Det var glömt, men plötsligt fanns allt där.
Tid. Rum. Allt.

... Tryck här för att läsa mer...

Andra bloggar om: Kejsaren, Haile Selassie, Etiopien, Addis Abeba

Min pappa hette Gunnar. På den tiden när han föddes, idag för 84 år sen, var hans mamma ensamstående, vilket etiketterades som en skam. Han hette Eriksson efter mamma när han föddes, för skams skull på barnhem i Köpenhamn.
Sen hette han lite olika efternamn beroende på i vilka fosterhem man träffade på honom. Ett tag hette han Meurling när han bodde i den Meurlingska prästfamiljen.

Prästen Erik Meurling var gift med Marianne, vars pappa Frans Oscar Wågman var präst och Sveriges första deckarförfattare under namnet Sture Stig.
Erik och Mariannes son Olle Meurling, lite av en styvbror för pappa, var den första svensk som stupade i det spanska inbördeskriget, vid Boadilla del Monte 19 december 1936.
“Återfunnen på slagfältet 25 december och jordfäst 26 december 1936 i grav nr 17 på Internationella Brigadens kyrkogård i Fuencarral utanför Madrid.” Kyrkogården lät Franco rasera.
Den sista bok Olle Meurling läste var “Tolstoj, Ryska revolutionens spegel” av N Lenin. Det är en kula som snuddat vid boken på framsidan. På sid 19 finns blymärke kvar efter kulan, skriver signaturen Widsith, som äger boken och lagt ut en bild på den.
För drygt 80 år sedan startade Marianne och Erik röda korsets avdelning i Kristdala.
Jag tror att Prästerik skulle varit stolt över att lille Gunnar växte upp och fick Röda korsets förtjänsttecken.
Jag är stolt när jag håller den i min hand.

Andra bloggar om: Meurling, Röda korset, spanska inbördeskiget

i mer än 180 år har man trott att Goethe och Schiller ligger i två sarkofager bredvid varandra. Här ett vykort från trettitalet, från Princes Crypt i Weimar. I Schillers grav finns flera människor begravda, men ingen av dem är Schiller, har DNA-prov nyligen visat. Schiller dog 1805.

“På Goethes band med hakkors på Baldin o Sekirak, på Schillers från propagandaministern”

Andra bloggar om: Goethe, Schiller, dagens vykort

Att besöka Auschwitz 1, är att inse att allt inte kan förstås.
Och att inse att tidens tand förändrar förutsättningarna.
Vi kommer i busslaster, får en gul lapp på bröstet och går i grupp under porten med devisen Arbeit Macht Frei. Men vi gör det frivilligt, vi kan stanna vid exekutionsmuren och gå därifrån levande, vi kan gå in i en gaskammare och komma ut på andra sidan av egen kraft, vi kan gå varmklädda över samlingsplatsen utan att hundar biter och SS tyskskriker, vi kan välja att gå till höger eller vänster på sorteringsplatsen i Auschwitz- Birkenau, och vilken väg vi än väljer så hamnar vi till slut alla på bussen tillbaka till Krakow. Det är en vit buss, och för de överlevande i Auschwitz betydde de vita bussarna från lägret en räddning till livet. För oss betyder det en timmes resa i sällskap med intrycken om det ofattbara. (fler bilder).

Andra bloggar om: Auschwitz

“27 september 1966. Hej. kom igår till Berkeley. Härligt väder. Börjar idag. Allt väl.”

Det är nu som flowerpower blommar ut i hörnet av Haight-Ashbury, som en uppföljare till Beatgenerationen. Följande år, sommaren 1967, är det love, peace and understanding som gäller. En spännande tid i San Francisco. Nu 2008 är det Gayrörelsen som dominerar staden. Och turisterna. Ibland känns det som att till och med de som till vardags bor här, till stor del använder helgerna för att själva bli turister.

Andra bloggar om: San Francisco, flower power, hippies, summer of love, dagens vykort

Så här står det på kortet:
“Grant Avenue vid California street. Själva hjärtat i San Franciscos världsberömda Chinatown – här bor det fler kineser än någon annanstans utanför Kina”

Det här var för 40 år sedan, antagligen menade man Formosa på den tiden. Men Chinatown är imponerande idag med, det doftar kryddor, man hör bara kinesiska på gatorna och affärerna är proppfulla med allt möjligt, som bara kinesaffärer kan vara. I området ligger till och med ett kinesiskt sjukhus, och på vägen dit mötte jag många gamla stultande kineser, på väg för att kolla upp sina blodtryck eller kanske bara ute på en liten akupunktur.

Andra bloggar om: San Francisco, Chinatown, Formosa, Kina, Taiwan, dagens vykort

Så här står det på kortet:
“Cable car på vändplattan. Powell och Market street i San Francisco är det berömda hörn där man vänder på spårvagnen. Boende och besökare väller ombord på dessa unika farkoster för en studsande, spännande resa över kullarna i denna fantastiska stad.”
“

Det är nog samma skumpande resa idag som då, men en uppenbar ändring har skett under de 40 åren. Passagerarna får inte längre vara ombord på spårvagnen när den vänder, och inte får man hjälpa till heller.

Andra bloggar om: Cablecars, San Francisco, dagens vykort

“30 september 1966. Är idag i San Francisco. Mycket imponerad av Cablecars, chinatown och luftigheten. Allt väl med mig, men här är det demonstrationer. Gunnar.”

Nu om någonsin passar det väl att visa det här vykortet, nästan på dagen 42 år sedan. Skulle jag skriva ett vykort idag så skulle det nog bli exakt detsamma, förutom demonstrationerna då.

Andra bloggar om: San Francisco, flower power, hippies, summer of love, dagens vykort

Det är 41 år sedan, 1967. På vykortet står det:
Detta är en av San Franciscos mest pittoreska utsikter. Hundratals fiskebåtar lägger till här. Längs med gatorna kryllar det av fiskerestauranger, utanför vilka man står och lagar till skaldjur i stora grytor.
Tarantinos finns fortfarande kvar, liksom Grotto till vänster men det är nybyggt och Aliotos har kommit till.

.
På den plats där vykortet är taget ligger nu en restaurang som påstår sig ha legat där sedan 1916, Castagnola. Hmmm. Man får gå in i restaurangen för att kunna ta bilden, så det är nog rätt ombyggt där också.
De stora grytorna verkar ha flyttat in, men folklivet är intensivt. Tursitfällorna är många, men uppenbara och inte värre än på andra platser. Den elektrifierade jazzmusiken flödar, unga musiker som prövar sina vingar och äldre musiker som slickar sina sår.

Andra bloggar om: Fishermans Wharf, San Francisco, dagens vykort

1973 pågick Vietnamkriget och de flesta tog ställning. Så är det inte alltid idag, fast händelserna är desamma, bara på andra platser och ibland med andra aktörer. Här en intervju med Per Anders Fogelström som jag gjorde som skolarbete i februari 1973. Tidigare har vi haft en historisk intervju med Astrid Lindgren.
——–
“Om det någon gång i framtiden kommer att skrivas böcker om vår tid så tror jag aldrig att det går att komma ifrån att också skriva om Vietnamkriget och den svenska opinionen mot detta hemska krig.
Stockholm har till exempel i hög grad färgats av Vietnam under de sista åtta åren. Utanför varuhusen har folk stått med insamlingsbössor, i tunnelbanan har de stått och delat ut flygblad och sålt sina tidningar. Väggarna på Stockholms hus har prytts med affischer och på var och varannan människa sitter det ett FNL-märke.
På Sergels torg och på andra platser I förorterna har folk stått med banderoller och tusentals människor har vandrat Strandvägen ut mot den amerikanska ambassaden för att demonstrera sin mening om Vietnamkriget.
Den färgningen av vår tid kommer en framtida författare aldrig att kunna undvika.
Det första som jag överhuvudtaget minns av Vietnam är en bok som jag läste i början av femtitalet.
Det var en ögonvittnesskildring skriven av en fransman och behandlade deras krig i Indokina. Jag minns att den berörde mig väldigt illa och att jag tyckte det var upprörande med den rika stormakten på ena sidan och det lilla fattiga folket på den andra. det var en David-Goliat situation som bara förstärktes senare när USA tog över det meningslösa kriget .
Eftersom jag är medlem i den Svenska freds och skiljedomsföreningen så kom jag på ett ganska tidigt stadium i kontakt med Indokinafrågan. Vi tog initiativet till den Svenska Vietnam-kommittén. det var på den tiden innan FNL-grupperna hade börjat sin verksamhet.
Det arbete som FNL-grupperna har lagt ner på att upplysa allmänheten om kriget i Indokina har varit av stor betydelse för opinionsbildningen i Sverige. Men vi får inte glömma att det ännu är en lång väg att gå innan det blir fred i Indokina. Ännu kommer det att dröja innan det Vietnamesiska folket får se om allt lidande de utstått kommer att leda till det som de har kämpat för: Fred i sitt land.”

Andra bloggar om: Per Anders Fogelström, Vietnam