Ovan, ett hus i Nice med förunderligt vackert målad fasad.
Nedan en annan sorts fasad, vacker doft på vackra flaskor.
Inte billigt, trots taxfree.

En bild på en bild på två artister som hoppade under Garden festival i San Fransisco.

Trädgården bakom kongress center i San Fransisco är en oas för konst, fika, möten och kultur under året.

Häxan nedan dansar, sjunger och skrämmer livet ur små barn. Det är först när batterierna tar slut som de modigaste vågar sig fram för att kolla vad som döljer sig under mössan.

Det verkar inte vara någon annan som tycker att denna bronsplatta är rolig. Den föreställer Jerry Rice, och sitter på väggen på Chicagos flygplats. Jag tycker det ser ut som Jonas Gardell.

Det upphör aldrig att förvåna mig att såna här snögubbar finns, och än mer, att de köps. Men det är ju en glad samling.

Andra bloggar om: Dior, Taxfree, parfym, snögubbar, julhandel, Nice, Gardell, häxa, San Fransisco

Idag upptäckte jag en tredje sida av San Francisco, den sceniska. Vilka vyer man bjuds på, från kullarna i stan som egentligen inte syns förrän man klättrat uppför någon av de branta gatorna. Det går ju att gå kullarna också om man vill. På toppen av Russian Hill fann jag ett drömhus, med en bedövande utsikt över stan. När jag stod där hörde jag ett “wow”, och vände mig om, men det vara bara jag där. Så wowet kom från mig, för första gången i mitt liv pratade jag högt. Då är det en tiopoängare.

Andra bloggar om: Utsikt, San Francisco, drömläge

Så här står det på kortet:
“Grant Avenue vid California street. Själva hjärtat i San Franciscos världsberömda Chinatown – här bor det fler kineser än någon annanstans utanför Kina”

Det här var för 40 år sedan, antagligen menade man Formosa på den tiden. Men Chinatown är imponerande idag med, det doftar kryddor, man hör bara kinesiska på gatorna och affärerna är proppfulla med allt möjligt, som bara kinesaffärer kan vara. I området ligger till och med ett kinesiskt sjukhus, och på vägen dit mötte jag många gamla stultande kineser, på väg för att kolla upp sina blodtryck eller kanske bara ute på en liten akupunktur.

Andra bloggar om: San Francisco, Chinatown, Formosa, Kina, Taiwan, dagens vykort

Så här står det på kortet:
“Cable car på vändplattan. Powell och Market street i San Francisco är det berömda hörn där man vänder på spårvagnen. Boende och besökare väller ombord på dessa unika farkoster för en studsande, spännande resa över kullarna i denna fantastiska stad.”
“

Det är nog samma skumpande resa idag som då, men en uppenbar ändring har skett under de 40 åren. Passagerarna får inte längre vara ombord på spårvagnen när den vänder, och inte får man hjälpa till heller.

Andra bloggar om: Cablecars, San Francisco, dagens vykort

Det är 41 år sedan, 1967. På vykortet står det:
Detta är en av San Franciscos mest pittoreska utsikter. Hundratals fiskebåtar lägger till här. Längs med gatorna kryllar det av fiskerestauranger, utanför vilka man står och lagar till skaldjur i stora grytor.
Tarantinos finns fortfarande kvar, liksom Grotto till vänster men det är nybyggt och Aliotos har kommit till.

.
På den plats där vykortet är taget ligger nu en restaurang som påstår sig ha legat där sedan 1916, Castagnola. Hmmm. Man får gå in i restaurangen för att kunna ta bilden, så det är nog rätt ombyggt där också.
De stora grytorna verkar ha flyttat in, men folklivet är intensivt. Tursitfällorna är många, men uppenbara och inte värre än på andra platser. Den elektrifierade jazzmusiken flödar, unga musiker som prövar sina vingar och äldre musiker som slickar sina sår.

Andra bloggar om: Fishermans Wharf, San Francisco, dagens vykort

I Aftonbladet idag står det om felhörda texter. Vill du ha en helkväll, gå in på Saltmannen, en riktig guldgruva, och ta del av de mest fantastiska felhörningar du kan tänka dig! Själv har jag berättat om Groovin med LSD, Ecstasy, när The Young Rascals snurrade på vår lilla röda batteridrivna Philips skivspelare. Året var 1967. Vi var på skolresa med tåg till Paris, och någon hade den här låten som vi spelade om och om igen.
“Lovin me explosive, You and me LSD”, skrålade en del av oss. Det var väl häftigt att sjunga lite ungdomligt upproriskt om LSD, den tidens farliga drog som man blev hjärnskadad av. Det var först några år senare som jag kom på att texten egentligen lät “Lovin me exposy, you and me and Lesley”. I många år funderade jag på vem den där Lesley var egentligen. Först helt nyligen såg jag den riktiga texten; “Life would be ecstasy, you and me endlessly”. Så när jag nu nynnar med, ja skrålandet har försvunnit med åren, är det Ecstasy jag sjunger, en annan hjärndödande drog som visserligen används idag, men inte fanns då. Cirkeln sluten på något sätt! På Saltmannen har jag lagt in min felhörning, och läst om andras. Det är skönt att inte vara ensam om sina felsjungningar.

Andra bloggar om: Saltmannen, felhörningar, låttexter

Finale står det på fönstret. En grand finale på Bostons finaste efterrättsställe. Därute på Columbus street viner vintervindar, här inne brisar det av smekande choklad och sötsaker. The-full-nine-yards heter höjdpunkten, en provkarta på vad stället har att erbjuda, och för säkerhets skull står det i menyn, bredvid priset som är 28 dollar, att det här är en efterrätt som kan delas.
Som om man skulle vilja det! Fast ibland blir man ju tvungen…
Det var ett sånt ställe där servitören presenterade sig som Jed, och det är jag som ska servera er ikväll, hoppas ni kommer att trivas, ska vi kanske börja med en drink?

Andra bloggar om: efterrätter, Boston

Andra bloggar om: bakgator, Boston, redsox, Boston bruins, Boston Celtics

Mitt hotell ligger på en mörk bakgata, och sovrummets minimala takfönster vetter mot en ännu mörkare gränd med grafitti, rostiga brandstegar och skrikande katter. Det är bara 300 meter från Boston Bruins hemmaarena med allt vad det för med sig av svarta börshajar, kvinnor i korta kjolar, barer och skrålande grabbar som vill att Bruins eller Celtics ska vinna.
Vid områdets 7-11 sitter skramlande tiggare med en skylt framför sig; “help me get drunk and buy some dope”.
Ikväll är det hockey. Boston Bruins tar emot Montreal Canadiens hemma. Högt över marken svävar betongen och där på balkong 310, rad 9 plats 20 ser jag Bruins förlora med 2-1. Gör man inte mål med 5 mot 3 så blir det så. Det är de näst billigaste platserna med en härlig utsikt över spelet. Spridda burop hördes mot slutet, från 10 dollarsplatserna strax under taket, det är fjärde förlusten i rad.

Andra bloggar om: bakgator, Boston, redsox, Boston bruins, Boston Celtics, hockey

En riktig brandbil, med ljus och siren och allt, alldeles utanför mitt hotell på en av Bostons bakgator. Brinner det? Vad är det som räddas, vilka hjältedåd utförs idag?
Inga alls visade det sig, 20 meter från den skinande brandbilen ligger ett nyöppnat Donutställe, och där var brandmännen tillsammans med den lokala polisen och bunkrade upp inför dagen.
Tänk så många fördomar bekräftade på en gång.

Andra bloggar om: poliser, cops, munkar, donuts, brandbil

Jag gillar att stå utanför och framför saker. Utanför Seinfelds restaurang i New York, utanför Cheers i Boston, framför nån staty i Harvard eller utanför Hitchcockhuset där Bates bodde, eller på gatan där Pretty Woman handlade, eller på övergångsstället där Beatles tog omslaget till Abbey Road. Imorgon ska jag sitta på restaurangen där John Kennedy friade till Jackie.

Andra bloggar om: Boston, Tvserie, Cheers

Andra bloggar om: Toalett, kisspaus, lämmeltåg

I Boston har dom en tunnelbana som inte liknar något annat. En av linjerna, silverlinjen, har ingen räls, den trafikeras av elektriska trådbussar. Stationerna är inte speciellt enhetliga, en del ser ut som pendeltågsstationer, andra som labyrinter med trappor, gångar, våningar och utrymmen som spretar åt alla håll. Andra stationer ser ut som ett litet franskt torg, fast under tak, med brödförsäljare, folk som springer tvärs över alla spår och musiker som verkar kunna bara en låt. Men den kan dom j-igt bra.
Spårvagnarna, för en del linjer är definitivt en sådan, stannar lite hipp som happ på samma perrong, beroende på vart de ska. Av går man ibland till höger, ibland till vänster, ibland åt båda hållen och en del använder tågen som en extra passage mellan två perronger.
Det verkar fungera perfekt.

Andra bloggar om: tunnelbana, allmänna kommunikationer, Boston

Att sitta ute och fika i november, ta en promenad genom Beacon Hill och hoppa på den brandgula spårvagnen som går genom Bostons gator och historia känns lyxigt.
Plötsligt får Paul Revere, Boston tea party och den amerikanska revolutionen lite liv.

Andra bloggar om: Vår, spårvagn, Beacon hill, Boston

Andra bloggar om: Hotel, Boston, Shawmut Inn