Byxor: Storlek 10 av märket Jones New York, 100 procent ull, sydda i USA.

Kavaj: John Weitz, också sydd i USA. Dubbelknäppt storlek small.

Skor: Stacy-Adams storlek 42. (Ett klassiskt “finskomärke” för dansare. De här skorna har slitit sula!)

Skjorta: Vit med röda ränder, Lands End storlek 8. Står faktiskt Ladies i kragen. 55 % bomull, 45 % polyester.
Hängslen: Blå stretch. Märke okänt.

Andra bloggar om: Timbuktu, musikhjälpen, Lands end, Jones new York, John Weitz, Stacy-Adams

Så fick jag ett samtal från posten och tack vare Max och @ArnepaPosten har paketet med Timbuktus kläder nu nått sin slutadress. Två trevliga killar som bjöd på kaffe och dessutom en väska att lägga paketet med @jasontimbuktu ´s kläder i, den sista resan hem till Solna. Case closed, som det heter, och på ett mycket trevligt sätt.
Nu packar vi upp.

Andra bloggar om: Posten, paket, Timbuktu

Det finns på posten ett märkligt paket
men vart det finns är det ingen som vet
Som en hägring sorteras det vidare
förvandlas till en nattens glidare
åker på sidan, åker på botten
fastnar i slotten, ingen har nått den,
faller till höger, faller till vänster,
lurar sorterarn och hans kundtjänster
runt i en allt hetsigare loop
ner i glömskans grop
förtvivlad, börjar skaka
men kommer sen tillbaka,
och fan trot, men undret sker
paketet är inte borta mer.

Andra bloggar om: Paket, posten, vilse

Mannen. Kvinnan. myten. Vem är den mystiske sorteraren?
Hen sorterar vanligen två gånger på morgonen och sen lite innan hen går hem.
Varje dag. Det kan vara i jobbet, men det kan också vara som terapi. Liksom för att skaka av sig dagen.
- Det har varit en jobbig dag idag, jag kör en dubbelsortering så jag får ut frustrationen.
Men nu är jag orolig, jag misstänker att sorteraren har blivit sjuk. Ingen sortering idag nämligen.
Däremot har jag blivit uppgraderad. Jag är inte längre ett paketnummer 86455971634SE, jag är ett ärendenummer 101350791. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med det nya numret, men tjejen på kundtjänst, som tyckte att vi skulle lägga upp ett ärende på det här, rådde mig att nu när jag har fått ett ärendenummer, så ska jag avvakta en dag.
Visst kan jag avvakta. Jag är van.
Men jag har fortfarande en gnagande oro över sorteraren. Har hen överansträngt sig och sorterat sig sjuk? Ska jag skicka medicin? Kanske som ett paket på posten, nä det var ingen bra idé.

Andra bloggar om: Posten, uppgraderad, ärende, musikhjälpen, auction, Tombuktu, outfit

Dom sorterar. Lite hit, lite dit och lite i diket. På utlämningsstället i Solna centrum finns dock ännu inget paket med skor, brallor, skjorta och en fluga. Det har bevisligen, om man nu ska tro Internet, blivit sorterat i Stockholm tre gånger redan, efter returen från felsorterarresan till Malmö.
- Konstigt, tycker Linnea på musikhjälpen som hört av sig via telefon.
- Konstigt, tycker tjejen på utlämningsstället i Solna. Det här är det värsta jag varit med om i år.
Nu är ju inte året så gammalt, men jag tror hon även inbegrep förra året.
På postens kundtjänst är man oförstående. De har inga extra skärmar att titta på, utan loggar in på samma sätt som du och jag.
- Men tycker ni inte att det är konstigt, försöker jag.
- Jo det var ju en lång lista, säger tjejen på kundtjänst och lovar att någon ska ringa upp mig.
Det ska bli intressant. Både att se om de faktiskt kan sortera ett telefonnummer rätt och ringa, och vad de har att säga om paketet och om någon kan tänka sig att köra hem paketet som en liten service. Oddsen är inte höga för vare sig det ena eller det andra.

Andra bloggar om: Musikhjälpen, Timbuktu, posten

Sveriges mest beresta brallor? Nu tillbaka på Tomtebodaterminalen i Stockholm efter nyår i Malmö.
- Det var bara sååå häftigt i Malmö över nyår, kommenterar brallorna efter dygnen i vår södra metropol. Och pjucken håller med:
- Absolut. Det var klackarna i taket och det enda som smolkade ner tillställningen var skjortan som bara snackade om hur långrandigt det var. Och jag blev lite irriterad på hängslena som spände sig hela tiden. Va fan, spänna sig, vi låg ju faktiskt bara i ett sketet paket i en terminal. Men i paketet bredvid var ett helt gäng från Ellos, men de släppte inte in oss.
- Det hade de gjort om du inte levt om så förbannat. “Klackarna i taket, väcka hela haket”. Vad var det för tung-gung. NOT!
- Som om ditt “Sätt på vallan, här är Brallan”, var så mycket bättre?
Där lämnar vi gänget i paketet för nu, för tillfället sorterade i Stockholm sedan 4 i morse.
Här kan du själv fortsätta följa den spännande resa som Timbuktus kläder gör. Fyll bara i Paketnumret som är 86455971634SE.

Andra bloggar om: Timbuktu, brallor, packet, kläder, posten

Musikhjälpen lyckades över förväntan i år och tillsammans samlade svenska folket in över 18 miljoner kronor för att flickor ska få gå i skola.
En del i insamlandet är auktioner på Tradera, och i år lyckades jag lägga beslag på Jasons rock outfit. En Angus Young inspirerad outfit från Beyond Retro.
Men jag är inte säker på att kläderna vill hem till mig. De vill nog hänga kvar och softa med Jason/Timbuktu. Därför har de felsorterat sig på posten, ja de har till och med hamnat i Malmö efter en vecka!
För mitt inre kan jag höra ett av paketen på den mörka malmöterminalen ropa ett kvävt “Jason Jason!”
Här kan du själv fortsätta följa den spännande resa som Timbuktus kläder gör. Fyll bara i Paketnumret som är 86455971634SE.

Andra bloggar om: Jason, Timbuktu, musikhjälpen

- Vi kan inte göra någonting, sa flickan på postens kundtjänst. Detta efter att jag bett dem att vidarebefordra mig det paket som SVT sänt till mig för 9 dagar sen.
Eftersom jag fått paketet aviserat hem så har jag nu tre gånger varit på ett utlämningsställe men inte fått det. Istället har jag fått rådet att gå in på Internet och spåra mitt paket (nr 86455971634SE). Där ser man att de sorterar paketet. Och sorterar paketet. Och sorterar paketet. Och sorterar paketet.
- Vi kan inte göra någonting, säger flickan på postens kundtjänst när jag ber att de kan skicka hem paketet till mig, så jag inte ska behöva gå ner till utlämningen i onödan igen.
- Det kan vi inte göra, säger flickan och påstår sig vara hemskt ledsen.
- Jag har märkt det, svarar jag och är även jag hemskt ledsen, mest av sympati med henne.
- Men ni kan väl försöka leverera paketet ändå, det är ju liksom det man betalar för, försöker jag.
- Nej, det kan vi inte göra, fortsätter flickan, och meddelar att paketet nu felsorterats till Malmö.
- Men kan ni skicka paketet fel till Malmö, så borde ni kunna skicka det rätt till Solna, speciellt som ni lyckats skicka aviseringen av paketet helt rätt?
- Som jag sa, vi kan inte göra någonting, säger flickan på kundtjänst, du får vänta fyra dagar till och sedan kan du spåra paketet på Internet och se om det kommit fram. Tack.
Jag funderar kort varför hon tackar, och bestämmer mig för att det är för att jag är sympatiledsen.
Och när jag lägger på luren till flickan på postens kundtjänst, som för övrigt inte kan göra någonting, kan jag konstatera att i år blir det inget paket från posten.
Men kanske nästa år blir bättre?

Andra bloggar om: Posten, paket, kundtjänst

För en tid sedan revs ett gammalt skjul på den franska landsbygden. Den lokala befolkningen var snabbt där och tog till vara på det mesta som fanns i skjulet. En bucklig gryta hamnade hos antikvitetshandlaren Monsieur Blumeau, och när han någon månad senare öppnade locket fann han en bunt fotografier omsorgsfullt invirade i en sidennäsduk. I ena hörnet av näsduken var det broderat ett T.
Grytan köptes sedermera av en mystisk man för 683 Euros, och bara en vecka efter det köpet hamnade bilderna på mitt bord, åtföljd av en lapp: “Med hälsning från Tante Fidele och Theo”.

... Tryck här för fler bilder...

Theodor, Le Petit Chef, lärde amerikanarna att äta vitlök och engelsmännen att äta chips. Det finns knappast någon kock i världen idag, som inte kan härleda sina rötter till den lille kocken och Tante Fideles grytor på den franska landsbygden.
Le Petit Chef har varit en fantastisk inspirationskälla genom åren, och även om han gått ur tiden så lever hans livsverk vidare. Välkommen att ta del av den lille kockens hemligheter.
Läs mer om Theodors barndom...

Theodors barndom var egentligen inte annorlunda än många andras på den franska landsbygden. Men en svår sjukdom i början av seklet blev livsavgörande för honom. För att överleva, bli frisk och äta upp sig, fick den unge pojken flytta in hos Tante Fidele, sin mors syster, under tre månader en sommar.

Tante Fidele bodde ensam i ett stort hus nära den by där Theodor växte upp. Hon var en enstöring som inte sa mycket, men hon kunde laga mat. Det hände att traktens unga män tog en extra väg förbi hennes hus, framförallt runt middagsdags, bara för att få känna de underbara dofter som kom ut från hennes kök. Då och då kunde hon bjuda in någon av dem, och de brukade aldrig komma ut förrän en dag eller två senare. Då lös deras ögon av tillfredsställelse, men aldrig yppade de något om vad som tilldragit sig i huset.

Det var under den där sommaren hos Tante Fidele som Theodor grundlade sitt matintresse, och sina färdigheter som kock. Tante Fidele såg snart att Theodor hade en naturlig talang över det vanliga, och hon brukade smeksamt kalla honom för ” mon petit chef”, min lille kock. Ett smeknamn som kom att följa Theodor resten av livet. Vittnen säger att han efter vistelsen hos Tante Fidele hade fått en speciell glöd i sin blick.
Theodor var själv ytterst fåordig om sin tid med Tante Fidele, men det står klart att Tante Fideles kunskaper förvaltats och utvecklats av Theodor, som efter den sommaren tillbringade nästan varje helg i köket hos sin Tante. Theodors passion för välkryddad mat, hans alltid välvässade knivar och hans ständiga avsmakande av maten var ett arv som han förvaltade väl efter Tante Fidele. När Tante Fidele dog var det Theodor som fick ta över hennes hus, grytor, knivar och recept. Och hennes passion för matlagning.
Den sommaren kunde man se honom på sin cykel, farande mellan byarna på den franska landsbygden. Theodor hade en korg fastsatt på styret, och i den korgen samlade han de mest utsökta ingredienser han kunde finna.
Det berättas att han kunde cykla flera mil varje morgon, bara på ryktet att det skulle finnas morötter av en viss kvalitet i grannbyn.

Och snart doftade det ljuvligt från Fideles grytor igen, men den här gången var det den lille kocken som smakade av, och traktens kvinnor som slog sina lovar runt huset. Det hände att Theodor bjöd in dem en eftermiddag, för att lära ut lite av sina hemligheter. Allt fler tillbringade helgerna hos Le petit chef, ryktet om den lille kockens matlagningskurser och glada fester spred sig över den franska landsbygden, och verksamheten blomstrade när första världskriget bröt ut.Theodor värvades till den franska armén, och efter några månader bommades Tante Fideles hus igen, dofterna försvann och Theodors rykte som matkonstnär förde honom över Atlanten till USA.

I början av sin tid i USA gick Theodor ibland under namnet The odor, på grund av sin kärlek för vitlök, en kärlek som till en början inte delades av amerikanerna, men som senare vann deras hjärta. Som så mycket annat i Theodors liv, är det svårt att veta vad som är myt och vad som är sanning. Men vi vet att han ganska snart återkom till Europa via England. Legenden säger att det var Theodor som tog med sig de första chipsen 1921. Först kallade engelsmännen dem för crisps, men ganska snart fann man dem i Engelsmännens mest älskade snabbmatsrätt, fish and chips.

Det var också i London, under ett senare världskrig, som den svenske mästerkocken Tore Wretman träffade Theodor för första gången. Theodor visste mycket väl vem Thore var, han hade själv utbildat många av de kockar som varit Tores ledstjärnor i livet, Louis Barth och Albert Baser på Maxim i Paris bland annat. Tore och Theodor förblev vänner hela livet, även på äldre dar när Theodors skygghet blev alltmer påtaglig. Likt en kökets Garbo drog han med tiden sig tillbaka från omgivningens ibland alltför närgångna uppskattning. De utlösande faktorerna lär ha bestått av en vacker kvinna, en svartsjuk äkta man, en gudomlig soppa, en burk med kryddor och två nyvässade knivar i ett kök på den franska landsbygden.

Från att ha varit en gamäng, en kvinnokarl alltid i centrum, alltid full av upptåg, blev han en skugga som likt en magiker tyst förvandlade oansenliga lantrestauranger till små pärlor på den gourmandiska landsbygden. Restauranger ofta bara kända av lokalbefolkningen, som inte gärna delade med sig av sin hemlighet, av rädsla för att alltför många utomstående skulle strömma till. Men då och då sipprade hemligheten ut, och folk kunde komma långt ifrån bara för att smaka av maten som inspirerats av Le Petit Chef.
Minnet av Le Petit Chef lever än idag kvar på den franska landsbygden. Med åren har han fått ett mytiskt skimmer över sig. Många är berättelserna om hans kökskonst och smakmagi.

Han fortsatte att verka långt upp i åldern, dels med undervisning hemma hos utvalda kvinnor i deras kök, dels på små lantliga restauaranger som plötsligt blommade upp med de mest fantastiska recept och smakfulla rätter. Då visste befolkningen att Le Petit Chef varit där, och folk strömmade till restaurangen.

Varför blev han då aldrig en berömd mästerkock själv, med egen superrestaurang? Det finns flera orsaker, hans alltmer överskuggande skygghet var självklart ett stort skäl. Men också hans rastlöshet, hans ständiga sökande efter nya vägar, nya smaker, nya kombinationer. Och hans brinnande intresse för att sprida sin kunskap och inspiration till andra. Med sitt breda nätverk inom den absoluta gastronomiska toppen har han ingenting kvar att bevisa.

Ryktet säger att Le Petit Chef har en sonson som fått samma namn, och än idag förvånas lokalbefolkning och resande turister över restauranger som, synbarligen från en vecka till en annan, förvandlas från en habil sylta till en doftande kulinarisk oas. En lokal pärla som oftast vaktas svartsjukt av lokalbefolkningen, och vars rykte sällan sprids utanför den egna orten. Jag känner till en sådan restaurang, och var den finns är en av de hemligheter jag gömmer längst längst inne i mitt hjärta.
Men jag åker dit så ofta jag bara kan.

Andra bloggar om: Tante Fidele, den lille kocken, Le petit chef, Tore Wretman, chips, Theodor

Tänk att få titeln felhörningsexpert, och i TV:s nyhetsmorgon till och med. Joakim presenterade sin nya bok Trygga räkan nu på morgonen och här finns klippet från det. Tänk så fräsch man kan se ut, så tidigt på morgonen. Vi skulle nog alla behöva en sminkör/ös före klockan nio. Ja inte ni förstås, men jag, absolut.
Härnedan följer en kavalkad med bilder, som det såg ut på TV-skärmen hemma. Här kan ni läsa mer om och av Kerold som är en av de två illustratörerna i boken. Den andra heter Thomas Olsson. Mycket finurliga och roliga illustrationer!

... Tryck här för att se fler bilder...

Andra bloggar om: Trygga räkan, nyhetsmorgon

Funkykidz är en ny dansrörelse för barn, och nu har de haft årsavslutning i Sollentuna. Till takten av manboy manboy och popular popular, traskar 4 – 14 åringarna in och vinkar till en extatisk publik. Så där unikt extatisk som bara mor och farföräldrar samt engagerade föräldrar kan vara. Fyraåringarna fortsätter att vinka genom hela föreställningen för övrigt, en del gör det i takt dessutom. Vi på läktaren vinkar tillbaka. Telningarna lämnades ju för tio minuter sedan och vi kommer inte att träffas igen förrän om en kvart och vinkar vi inte kan de glömma bort att vi finns.
Amy Diamond dånar vidare i högtalarna. Det är dans, det är fest och stolta dansgrupper som visar upp terminens vedermödor. Men den där utklädda björnen som pratar i pausen som en disneyfilm, struttar in fånigt, vinkar åt fel håll och ständigt verkar ha gått vilse med en klängande klase av femåringar runt benen: Den är inte funky. Alls.
Finns det inte kurser att gå för mesigt halvblinda björnar med för stort huvud och intonationsproblem?!

Andra bloggar om: Funkykidz, björn, barndans

Var tog watten vägen? Och har någon trott att det blivit lättare att koka kaffe? Nya tider skapar nya gåtor.
Förr:
6 koppar vatten, sex mått kaffe i filtret, ett till mått för kannan, knäpp på och kaffet strax klart. Att blandas ut med mjölk och kanelbulle, alltefter behov.
Under tiden kunde jag skruva i en 40 watts lampa i taket eftersom den gått sönder. Enkelt.
Nu:
Ska du ha en som bubblar mjölken åt dig? Vilket bartryck önskas? Ska den mala bönerna? Eller maler du själv? Ska du ha en kapselmaskin? Vilken sorts kapsel ska du ha, stor eller liten? Småkapslarna, till en speciell maskin, finns i sexton smaker men kan bara köpas på internet. Dom heter saker som pizzor brukade heta förr, och är smakbeskrivna som värsta vinerna, typ “fylligt, aromatiskt grad 7, stänk av frukt”. Det finns en speciell instruktionsfolder som talar om namnet på kapseln, själva kapslarna är anonyma sånär som på olika färger. Hmmm.
Var det den mesgula jag gillade, eller den grymgröna eller den fjölgrå?

Och inte blir det någon lampinskruvning under tiden heller. Istället får jag fundera om det ska vara lågenergi, halogen, ledljus eller klar lampa som är på utgående, men finns. Ska det vara liten sockel, stor sockel, sockel med två piggar eller sockel med två knappar?
40 Watt, det motsvaras av 7 watt om det är lågenergi men 2,3 om det är halogen och är det ledljus blir det något annat. Klotlampor är nu avlånga, kronljus fastnar inte lampskärmen längre på.
Förresten, lågenergi kan jag skippa. En lampa som inte lyser när man tänder den, där går gränsen för vad jag köper. Det är miljövänligast att den aldrig lämnar butiken.

Andra bloggar om: Kaffe, kaffebryggare, kaffekapslar, lampor, Halogen, lågenergi, 40 Watt

Igår var det releasedags för Joakims nya bok Trygga räkan, och idag har boken börjat dyka upp i affärerna. Det ser ut att snurra till ordentligt, och Trygga räkan har fått sin egen hemsida med lite bilder från de senaste dagarna. Varför inte ta en sväng dit och titta?

Andra bloggar om: Trygga räkan, felsjunget.se

Har ni tröttnat på inkompetenta eller bara onåbara, krångliga och ovilliga kundtjänster? Var glada att ni inte behöver kontakta free.fr, som är en motsvarighet till vårt svenska comhem fast i Frankrike. De är faktiskt snäppet sämre än comhem vilket jag inte trodde var möjligt.
... Tryck här för att läsa mer...

En kompis har en box med free i Frankrike, som styr tv, telefon och internet. Plötsligt fungerar den inte, vilket måste anmälas. Finns det något telefonnummer att ringa? Nej. Finns det en mailadress på hemsidan? Nej. Man kan dock gå in och anmäla fel via hemsidan, om man loggar in.
Men att logga in från trasig internetkoppling går inte, så det får göras från Sverige. Efter mycket krångel får vi ett nytt lösenord till anmäld emailadress som ju inte fungerar eftersom vi fått nytt lösenord som vi inte kan. Till slut lyckas vi ändå få fram lösenordet via annan alternativ mailadress och loggar in, bara för att märka två saker: Supporten nås bara på franska, och bara via en chat. Tchat, som det heter på franska. ( Det lär finnas ett fyrsiffrigt nummer också, som bara kan ringas till från Frankrike vilket är extra svindyrt med en svensk mobil)

Tchatten har en egen kö. Först en kö för att nå chatten, ( två timmar), och sen en kö för att sitta och vänta.

Under tiden försöker jag lägga in ett mobilnummer på personliga uppgifter, men det går bara att göra från den uppkoppling som nu är trasig.

Så till slut blir det kontakt, chatkontakt. De vägrar att ringa upp till den mobil som är placerad bredvid boxen, och envisas med att fråga mig, i Sverige, vilka lampor som blinkar på modemet. Så jag ringer till kompisens mobil, som talar om hur det ser ut och sen chattar jag svaret. Chatten frågar om sladdarna är av uwxyz typ, jag kollar med kompisen och chattar svaret.
Chatten frågar om det har åskat och sen en tre meningar lång teknisk fråga som jag måste google translatea för att fatta och knappt fattar ändå. Men jag beslutar mig för att det har inte åskat och att all teknik är precis som den ska vara eftersom det fungerat fram till nu.
Så vill de ha modellnummer på modemet, jag får det på mobilen och chattar det vidare, så vill de veta vad klockan är på modemet och jag säger att det inte syns eftersom det är därför jag ringer, för att modemet inte fungerar.
Sen kommer fyra långa haranger typ finstilt kontrakt, som jag svarar “tout en ordre” på och sen meddelar de att de ska meddela oss när de har något att meddela.
Och nu går vi in på fjärde dagen….
Vi försöker nå dem igen. Men det går inte, för vi har redan nått dem. Så det blir till att öppna ett helt nytt ärende. Vi tar om det från början ….

Det är många som chattar just nu. Återkom om en stund.

Och för att visa att man verkligen arbetar på free, så finns den här filmen att titta på medan man väntar. Den visar hur man rycker ut. They mean business! Dont call us, we call you.
Läget nu är att de har “linjen under observation”, och att de vill ha ett mobilnummer att ringa till, men det ska vara en fransk mobil. De tänker nämligen tala om på den franska mobilen när de kan komma, och innan vi skaffar en fransk mobil kan de inget säga. Och sen är chatten över, jag tror det är lunchdags.
Men efter uppkopplad chat igen, ca tre timmar senare, är det någon som förbarmar sig och kan på chatten meddela att de kommer och tittar om fem dagar.Som sagt – comhem är inte värst alltid.

Andra bloggar om: Freebox, frankrike, internet provider, comhem, felanmälan