Jag och min syster Åsa tänkte berätta vår farmors historia för er, som en hyllning till henne och till alla kvinnor som överlevde, om än knappt, i en hårt patriarkalisk värld.
Vi berättar gärna om kvinnor, starka som pansarvagnar, som trots tidens och samhällets tryck står stadigt och till och med banar nya vägar för oss som kommer efter.
Men vem berättar om de som inte orkade, de sköra som utnyttjades, bröts och bara nätt och jämt överlevde?
Här är en liten del av vår farmors historia. Vi kallar historien för farmors nedvikta, eftersom den baseras på hennes egen berättelse, ett brev från min farfar Herman, några brev från hennes vän Bertil i början av 1930-talet samt en tummad diktbok. Diktboken, som min syster Åsa har i sin ägo, är väl läst och vissa sidor mer lästa än andra. Vid de dikter som talade extra mycket till vår farmor, har hon vikt ner hörnet, för att lätt hitta tillbaka. Finns även som PDF-fil att hämta ner till en dator nära dig.






Senaste kommentarer
Ormvråk. Typisk.
Haha! Tänk att nån suttit och gjort den där skylten!
och farmor delade nämligen rum i deras ungdom på 20-talet. jag...
The atmosphere at this most peculiar placee was very...
Härlig rubrik på ditt inlägg…:-) Visst är gamla minnen ljuvliga när de...
Någon kanske tänkte som så att, än är inte den sista idioten...
Haha, wof…
Såna där skyltar gillar jag. Fint när de får vara kvar!