Varför har ni inte satt er i den keramiska bastun som inte bara botar utan även förbättrar? Varför äter ni inte hälsomedlet som är den naturliga vägen till ett bättre liv?
Varför sover ni inte under pyramider, ställer sängar längs med currylinjer, dansar till orientalisk visdom, fyller kroppen med örter, går på Rosenterapi, gnuggar er med kristaller, mediterar, utövar Qi Gong eller skippar kött och rödvin?
Jaså ni gör det. Bra. Blev ni bättre? Jaså ni blev det. Bra. Eller..?
Det finns de som säger att det viktiga är inte om man egentligen blir botad eller inte, det viktiga är hur man känner det. Det låter lite som frågespalterna från förr.
I de gamla sexprofeterna Inge & Stens anda är allting bra och normalt, så länge alla är med på det och man själv tycker att det känns bra.
Älska med apelsiner i armhålan och bananer i öronen? Fullständigt normalt. Bli frisk av ett magnetband runt vristen? Fruktansvärt troligt. Äta enligt den gamla visdomens eget recept. Fullständigt enkelt och riktigt. Bara du mår bra av det, är budskapet. Men budskapet är alldeles för ofta sänt i ett kortsiktigt perspektiv, och budbärarna alltför ofta just charlataner, medvetna eller omedvetna.
För ofta kommer det där lilla kruxet, där det finns människor som inte mår bättre, hela tiden. Jo först, men inte sen. Är det kanske något fel på metoden, magneten, dansen, pillret, massagen eller tanken?
Nej självklart inte. Det är fel på dig, du har fel teknik, du andas i fel takt, din kropp är för spänd, för energisk, för otrogen, du är nog inte tillräckligt religiös helt enkelt.
Du har en dålig karma från förra livet. Du har inte betalt tillräckligt mycket.
Där föds tvivlet hos de som blev utsatta för charlatanerna. Så mycket AyurVeda under tre år och jag blev sämre till sist. All denna fasta och nu är det nästan sämre än innan. Alla dessa dyra biologiskt riktiga piller, och skovets smärta är än värre.
Där föds det avskärmande skeptiska, som växer som en ogenomtränglig mur mot omvärldens lösningar på vår egen gåta. Vem törs tro på en dans när man lurats av charlatanens vals. Vem kan lita på fiskoljans lovsång när man fått känna på hälsopillrens smöriga visor.
Det är inte lätt att balansera på hälsans slaka lina och greppa efter stöd bland troliga, skamliga, riktiga, längtade, hoppfulla, trygga metoder på väg mot framtidens bot. Det är inte lätt att ta steget ut på linan igen, genom charlatanernas värld, med avgrunden slickande runt fötterna.
Det är inte lätt, och vi kanske går långsammare ibland, men vi får aldrig tveka på steget. För någonstans greppar vi rätt, finner balansen och vägen mot ljuset på andra sidan.
Då ska vi alla vara med.