Små snidade trädjur är ett rätt vanligt köp när man turistar i Afrika. Även större varianter har hittat hem till oss genom åren. Men den stora träugglan har jag svårt att fatta varför den hamnat i min ägo, liksom de två stenugglorna. Är det någon som påbörjat en ugglesamling, men sedan gett upp?
Andra bloggar om: djur, antiloper, ugglor
Vad har jag sagt om att stå och hänga på en hylla till ingen nytta?!
Kom ner, börja jobba som leksaker eller gå sönder! Damm får vi samla ihop på något annat sätt.
Andra bloggar om: Thailand, dockor
Så här skulle det kunna stå i en säljande text i teknikmagasinet, Buttericks reklamblad eller gamla hobbexkatalogen:
Sätt den här masken på huvudet, ställ dig tyst bakom en dörr och smågnola. Studera de olika reaktioner som dina vänner visar upp när de finner dig. Hårresande roligt. Ett skämt som inte lämnar någon oberörd.
Men eftersom jag gjort just detta en gång i tiden kan jag intyga att skämtet inte är så lyckat i längden. Och dessutom vill jag starkt varna för att göra detta mot någon som är under 32 år, det kan leda till otrygghet och motvilja att gå över kyrkogårdar efter tolvslaget. Men ska du göra en svensk variant av Vansinneskriet i blodiga natten, är du välkommen att köpa masken. Den är svindyr, men garanterat effektiv.
Andra bloggar om: afrika, skrämma, masker
Nu har jag sålt fyra skrivmaskiner på blocket. Först ut var den gröna Haldan, som hamnade i Norrköping hos en tjej som skulle skriva dikter. Sen hamnade Smith uppe i Värmland. En Olivetti elmaskin hamnade hos en man som skulle skriva några få fakturor om året. Och min Underwood härnedan, den blev filmstjärna, som det anstår en bärbar Underwood från 20-talet.
Jag gillar tanken på att skrivmaskinen blir filmstjärna. Den är med i en film som heter The Light, inte för att den är så bra att skriva på, utan för att den är så vacker.
Skrivmaskinen var min farmors och det KAN dessutom vara så att Karin Boye skrivit på den vid tillfälle. Hon och farmor delade nämligen rum i deras ungdom på 20-talet. jag har förresten skrivit ett litet diktprogram om min farmor som min syrra Åsa framfört en gång i tiden.
Andra bloggar om: Skrivmaskiner, Boye, The Light
Kan det här vara en leksak, eller ett prydnadsföremål? Troligen mer ett prydnadsföremål, för den har stått i barnrum i många år, utan att någon lekt med det. I motsats till dockorna härnedan, som också kommer från Korea. De skulle säkert vara roliga att leka med, och har därför först legat i en låda och sedan stått högst upp på en bokhylla, nära taket, långt ifrån de flestas händer och ögon. Nu är det väl dags att flytta ner några våningar, och utmana nya barnagenerationer?
Dags att göra sin plikt som leksak, eller gå sönder.
Andra bloggar om: korea, figurer, dockor
Ute i Barkarby outlet kan man gena lite, liksom gå på baksidan för att till exempel komma närmare en annan butik utan att behöva gå runt. Tydligen kan man gena för att göra annat också, för där på ett av husen sitter en vit hemmagjord lapp. Går du närmare så ser du att någon anser att det är fullkomligt förbjudet att uträtta sina behov där, och att det dessutom kommer att filmas. Och det hjälper inte om du är glad heller, det är lika förbjudet.
Förbjudet att kissa och bajsa här! Kameraövervakat!
Andra bloggar om: Natur, skyltar, lappar
Novemberväder är skitväder, med slask och grå väta till förbannelse. Men dyker novembervädret upp i september, då blir det inte gammalt. Då förvandlas det till ett klart ljus, ett väderleende som liksom säger ” jag bara skojade”.
Andra bloggar om: Regn, sol, väder
Så här var det: Året var möjligen 1959 – 1960. Om man prickade mitt i måltavlan så tog en kamera en bild. Jag vet inte om man sedan fick köpa bilden, eller om man fick den som pris. Hursomhelst, det är pappa som skjuter ett lyckat skott, och det är jag som står bredvid och försöker kolla om kulan sitter. Jag har sett den här bilden lite då och då genom åren, och tänkt att jag skulle kolla om man fortfarande kan skjuta prick på grönan och få en bild på det. Nu dök den upp igen, i en liten ask i en låda i en kartong i en källare, som ryska dockor ungefär, och plötsligt kom känslan över mig: Jag kom precis ihåg hur det var den där dagen. Jag kände för en kort stund doften, jag hörde ljuden och jag var där. Det fick mig att titta lite extra nära på bilden, och det som jag alltid lite ytligt tidigare trott vara en långbendocka i min famn, var min lillasyster som tittar upp på skytten. Precis som jag tidigare inte kommit ihåg, men nu plötsligt, för någon halvminut, återupplevde.
Andra bloggar om: Gröna Lund, prickskytte
Back Camera
It's all about light.
- Kommentera gärna --
Ta bara en bild där du står, så får du snabbt och bekvämt ett konstverk. Här är det en ryamatta och meden på en gungstol som samarbetar för att fixa tavlan.
- Kommentera gärna --
Senaste kommentarer
Haha! Tänk att nån suttit och gjort den där skylten!
och farmor delade nämligen rum i deras ungdom på 20-talet. jag...
The atmosphere at this most peculiar placee was very...
Härlig rubrik på ditt inlägg…:-) Visst är gamla minnen ljuvliga när de...
Någon kanske tänkte som så att, än är inte den sista idioten...
Haha, wof…
Såna där skyltar gillar jag. Fint när de får vara kvar!
Hehe, wafwaf! Wufwuf.